tisdag, december 13, 2011

Lucia i New York

Så är det den 13 december igen då. Lucia. Den dag på året då jag saknar mitt hemland allra mest. Den dag på året då jag känner mig sådär fånigt svensk och liksom nästan lite utanför här. Just för att min saknad är så stor. Förundras över att folk bara går upp och går till jobb och skola utan att fatta vilken underbar dag det egentligen är. I Sverige! Jag har redan skrivit om detta flera gånger så jag ska inte tjata om det igen. Bara säga att idag lär jag titta på SVT Play's Luciafirande. Säkert gråta en skvätt. En del av nostalgi, en av saknad och en bara för att jag blir så rörd. Äta en eller kanske två pepparkakor till mitt te eller kaffe. Känna Luciastämningen i hela kroppen. Och också känna glädjen över att jag fick gå på Svenska Kyrkans underbara Luciakonsert i lördags. Och även glädjen över att Lill-Skruttan faktiskt tyckte det var åtminstone liiiite spännande. Även om det mest varade under själva in- och uttåget. Under själva konserten frågade hon efter nästan varje sång om det var slut nu så vi kunde gå hem... Tills jag gav henne ett medtaget block och en penna så hon kunde rita.

Men kanske är det inte så underligt. Jag pratade med M om detta efteråt då vi promenerade hem genom staden. Att om vi bott i Sverige skulle vi aldrig aldrig aldrig någonsin kommit på tanken att ta med oss vår 3-åriga dotter på en Luciakonsert. Särskilt inte en 1-timmes lång konsert. Never! Men här gör man det. Helt självklart och naturligt. Just för att det är den ENDA Lucia hon (och vi) kan få uppleva här. Och självklart vill man att hon ska få uppleva detta. Om än i denna form. Men i Sverige hade man som sagt aldrig gjort det. För det är egentligen dömt att misslyckas från början. Jag tror det är ytterst 3-åringar som orkar sitta stilla och tysta och NJUTA av en konsert. Oavsett om det är kvinnor med levande ljus i håret eller ej som sjunger.

Nej, i Sverige hade hon säkert struttar runt på dagis i egen särk och eventuellt sjungit någon Luciasång eller två i ett lussetåg som anordnats där. Sedan hoppat upp i vårt knä och ätit pepparkakor. Eller sprungit omkring med en elektrisk ljuskrona på sniskan. Och det hade varit det som passat hennes ålder bäst. Här kan vi dock inte välja. Här finns denna konserten och det är den enda. Och jag är verkligen oändligt tacksam över att den finns. Att vi får möjlighet att uppleva den. Och jag tycker därmed även att det är alldeles alldeles tillräckligt att Lill-Skruttan satt tyst och still i stort sett hela konserten igenom. Visserligen ritade hon sig igenom säkert halva konserten men vad gör väl det? Andra barn vi såg i kyrkan satt med sina föräldrars mobiler och kollade film eller spelade spel. Och jag är glad över att hon ändå tyckte att det var så spännande att se Luciatåget komma in och gå ut. DÅ hade hon stora stora ögon. Min lilla tjej.

Här nedan är även några korta filmsnuttar från konserten. Ni får ursäkta kvaliteten och att filmsnuttarna är lite hoppiga bitvis, men jag hade Lill-Skruttan i mitt knä vilket gjorde att jag inte alltid kunde hålla telefonen så stilla. Dessutom satt vi så att Lucian skymdes av dirigenten mesta tiden så det är bara då och då hon skymtar fram. Men det är iallafall ett litet smakprov på klassen på Luciafirandet. För er svenskar som inte bor i Sverige och som har svårt eller omöjligt att närvara vid något Luciafirande kanske det kan ge åtminstone lite Luciastämning. Och för er icke-svenskar som eventuellt råkar läsa detta inlägg så kan det eventuellt ge er en liten uppfattning om denna mycket speciella svenska tradition och högtid.

Ska tillägga att stjärngossarna här helt är utbytta mot män iförda skjorta, byxor och slips. Även bland barnen var just "stjärngossestrutarna" (och även stjärnorna de brukar hålla i handen) borttagna. Vår gissning är att man helt uteslutit detta ur tåget för att slippa missförstånd över att män (och även pojkar) i vita fotsida särkar som bär långa vita strutformade huvudbonader här lätt sammanknippas med Klu Klux Klan, vilket såklart vill undvikas till varje pris. Personligen saknar jag stjärngossarna lite. Iallafall bland barnen. Men man kan inte få allt. "You get what you get and you don't get upset!" som ett av favorituttrycken vi nyligen fått lära oss av en av Lill-Skruttans vänner lyder. Så sant så sant.
Och om någon undrar över hur Stjärngossarna ser ut kan ni klicka här, på Annas fina blogg. Där kan ni även läsa om hur en annan utlandssvensk saknar och funderar just över detta med Lucia. Ett jättefint inlägg.

Intåget - Lucia kommer in med sina tärnor


Oh, come all ye faithful


En av mina absoluta favoritjulsånger: "Adams Julsång" eller "O Helga" Natt (O Holy Night*)


Uttåget - Lucia tågar ut med sina tärnor



*) Originaltiteln är fransk: "Le Cantique de Noël" eller ofta "Minuit, Chrétiens" efter inledningsorden i den franska originaltexten "Minuit! Chrétiens, c’est l’heure solennelle". Sången komponerades 1847 av Adolphe Adam, originaltexten skrevs 1843 och översattes senare till svenska av Augustin Kock. (förkortat från Wikipedia)

Vill även tillägga att jag personligen skulle önska att just den tidiga eftermiddagskonserten vore något kortare än en hel timme. Den sägs vara inriktad för barnfamiljer och små barn har som bekant svårt att koncentrera sig så länge. 40-45 minuter max tycker jag den skulle vara. För alla år vi gått på den här eftermiddagskonserten har det varit precis likadant, efter ca 30 minuter börjar man höra, se och ja nästan känna hur det kryper i nästan halva publiken. Den halvan som är under låt säga 7 år eller så. Det är då det börjar viskas, gråtas, skrapas med fötter.... Då är tålamodet slut. Då vill små kroppar få röra sig fritt igen.

Men på det hela taget vill jag verkligen tacka alla i Svenska Kyrkan här i New York som varje år arrangerar detta otroligt vackra och stämningsfulla Luciafirande! 
Tack Tack Tack Tack Tack!!!!!

19 kommentarer:

Taina sa...

Tack snälla Saltis för ditt fina inlägg! Jag minns så väl Liisa, innan vi flyttade hit, som sprang omkring på dagis i sitt vita linne med en ljuskrona av tyg på skallen. Hon var då 3 år och minns inte så mycket. Tyvärr. Men hon ska få se på Svt play och "lära sig" lite om denna tradition så hon känner sig bekväm den dagen det bär av till Svedala igen.

Härligt att ni fick möjlighet att vara med på ett Luciafirandet ändå.

Kram kram på Luciadagen!

Coolaannna sa...

Oj, vilket långt och härligt inlägg! Glädjer mig att läsa om hur ni firar Lucia over there!

Hoppas ni får en fin dag och att det kommer en och annan snöflinga på er!

Kram Annaca

Saltistjejen sa...

Taina,
å vad glad jag blir över att du tyckte om inlägget Taina! Haha tänk att Liisa var lika gammal som Lill-Skruttan är nu när ni fortfarande bodde i Sverige! :-)
Här kollade jag faktiskt på Svt Play redan inatt!!! Alltså då klockan var 7 på morgonen i Sverige. Kunde inte hålla mig. :-)
Kramar och Glad Lucia!!


Coolaanna,
tack! Ja det blev lite långt men Lucia är ju lite speciellt känner jag. Snö blir det nog tyvärr ingen men det är iallafall lite kyligt här nu. :-)
Hoppas er Luciamorgon var fin hemma med dina små Lucior i skolan! Och ni får ju se det hela på torsdag tack vare era förekomna mammor!
Kram!

Annika sa...

Ja, Saltis.
Jag skriver under på vartenda ORD du säger idag.
Det är du och jag som verkligen är stora Luciaälskare. OCH visst, idag då jag var ute i det vackraste vintermorgonvädret tänkte jag att INGEN jag möter VET vilken speciell dag det är idag i Sverige.
Vad jag saknar mest är ju stämningen och atmosfären.
Att ALLA firar Lucia på ett eller annat sätt.
Vilken fin konsert ni fick i kyrkan.
Jag missade luciatåget i DC i söndags.
NU ska jag strax värma lite glögg, göra te och sen sätta mig vid datorn och kolla in SVT.
Jag gläder mig.
Kram till dig, min sanna Luciafrände!!!

Katarina sa...

Jag älskar också Lucia dagen och saknar den mycket, det är magiskt och mysigt på samma gång!

Kram

Saltistjejen sa...

Annika,
jamen visst är det så! Just det där att alla firar och att alla vet. Jag kan ven som jag skrev tidigare känna lite sorg över att Lill-Skruttan inte kommer att få uppleva det magiska med lucia. Inget firande på dagis eller i skolan. Det känns så tråkigt. Även om jag inser att det inte handlar så mycket om HENNE som om MIG. Att JAG tycker att hon kommer att missa något, men själv lär hon nog inte uppleva det så. Jag känner ju t ex inte alls att jag saknar att aldrig fått vara med om Halloween som liten, även om jag gissar att amerikaner skulle tycka att det känns jättekonstigt om deras barn inte skulle få växa upp med DEN traditionen. Man utgår ju alltid från sig själv.
Stor Kram och hoppas du njutit av Luciamorgon på Svt Play!!!!!! Jag såg den redan inatt faktiskgt för jag kunde inte hålla mig. :-)
KRAAAM!


Katarina,
ja det är verkligen en speciell dag och här går det inte att få den stämningen. Tyvärr. Men man gör så gott man kan och jag är glad och tacksam över att vi kan se Luciatåget som Svenska Kyrkan anordnar.
Kram och hoppas du får en fin Lucia!

Desiree sa...

Wow vilken fin Lucia konsert ni fick vara med om. Den är ju minst lika bra som om du hade varit hemma i Sverige. Det är ju som sagt toppen att ni ändå bor i NY som har ett större gäng med svenskar och att svenska kyrkan finns som anordnar sådant här. Även om det kanske inte blir riktigt riktigt samma sak som hemma så blir det ju nästan samma i stort sett. Jag tror E kommer att uppskatta Lucia mer då hon blir lite äldre.
Kram!

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja tillfällen som dessa är jag ännu mer tacksam över att vi bor här. Där man faktiskt KAN uppleva saker som dessa. Det är jag så glad för.
Att få vara med om ett sådant här Luciatåg är fantastiskt för en Lusseälskare som jag, men jag saknar ändå Lucia i Sverige idag på dagen. Det är sådan stämning och ALLA firar verkligen överallt på olika vis. DET saknar jag. Och sörjer lite att E inte får strutta runt i egen särk och insupa Luciafirandet i dagisform.
KRAM och hopas ni får en fin Luciakonsert ikväll!

Anonym sa...

Underbart att se henne...vi såg henne väldigt bra kl 20, men då var hon ju "en i mängden". Är det OK om jag "lånar" ett klipp till min Fb-sida. Släkt och vänner i Sverige är så intresserade...Lucia I NYC!!!

Jag såg SVT Play i morse...kanske blir det en gång till:-)

Kram från Bea i NJ

Saltistjejen sa...

Bea,
självklart får du låna ett klipp!!!! :-) Och tyvärr var hon skymd av dirigenten stor del av konserten från där vi satt, men ibland flyttade han ju på sig lite och då såg man henne jättefint. :-)
Om du vill ge dem länken hit också är det helt ok, fast helt inte "öppet" på FB, utan då i ett meddelande eller så. Om det är ok.
Hälsa henne gärna att det var otroligt fint och att det är såå uppskattat!!!
Kramar!!!

Astrantia sa...

Jag tror stjärngossarna är lite utrotningshotade här i Sverige också. Att döma av senaste årens skol-, dagis- och körluciatåg så är de inte så populära om barnen får välja.

Saltistjejen sa...

Astrantia,
jaså där ser man. Ja även när jag var liten ville de flesta vara tärna eller tomte (om de inte var Lucia) men jag trodde att man ändå i "vanliga körer" kanske hade stjärngossar också?

May sa...

Svt Play fick mig att gråta oxså. Saknar Sverige jag med.

Saltistjejen sa...

May,
hej och välkommen till bloggen!! Jätteroligt att du läser här och vill kommentera också! Jag blir så himla glad! :-) och ja, just Lucia är så speciell och jag tror att flera svenskar verkligen saknar Sverige då.
Känslan och stämningen. Högtidligheten. Skönheten och känslan av att julen är i antågande.

Anna, Fair and True sa...

Haha, ja det stämmer nog att ni kanske inte skulle ta med en treåring hemma. Å andra sidan sjunger min kompis i kör och hon har tagit med sina barn (nu 3 och 6) på julkonsert just för att hon önskar att sång och musik ska vara en viktig del i deras liv. Har kyrkan i NYC något litet lussefirande för barn också? Tror kyrkan i London har det men är inte säker.

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
nej det skulle vi aldrig göra. Främst för de andra som är på konserten och kanske inte vill höra en massa ungar... Visst KAN man ta med barn, men jag tycker nog att det är bättre om man går på en mer barnvänlig konsert då OCH som är ngt kortare. Jag var på en sådan en gång på Konserthuset innan jul och där var massor med barnfamiljer. Då hade jag inte barn själv men tyckte det var helt ok eftersom jag i förväg VISSTE att det skulle vara en föreställning för familjer. Men köper jag en dyr biljett till julkonsert annars skulle jag nog bli irriterad om många tog med barn som grät och skrek eller sprang runt eller spelade mpbiltelefonspel under konserten...

Camilla sa...

Hej!
Kom över din blogg och såg om Luciafirandet vilket tog mig tillbaka i tiden 1997-1999, då jag var med i Luciafirandet i NY. Härligt att få se!

Saltistjejen sa...

Camilla,
å vad kul att du firat Lucia här!! Det är verkligen helt fantastiskt Luciafirande i Svenska Kyrkan tycker jag. Och då har jag ju enbart varit åskådare. Så jag kan tänka mig att det är ännu roligare och mer stämningsfullt att vara en DEL av DET!
:-)

Caroline L sa...

Hej!
Vet att det ar ett gammalt inlagg men laser det for forsta gangen eftersom att jag sokte pa Lucia New York pa google.
Det ar jag som ar i Lucia i ditt inalgg, kul! Tack for att du la ut detta pa Youtube da de inte finns sa manga som gjort det.
Vi traffades i Kopenhamn pa flygplatsen 2013 da min mamma sa hej till dig. Kom ihag att hon sedan berattade att du var gravid med lillebror (for att hon last din blogg). Nu foljer jag dig i Californien!
Kramar till er!