torsdag, mars 01, 2012

Det här med att få (och för den delen göra) syskon

Detta inlägget skrev jag för ett tag sedan. Men trots att det har ett antal veckor på nacken är det fortfarande väldigt aktuellt eftersom Lill-Skruttan regelbundet tar upp detta ämne. Nämligen Babies. Hon vill så väldigt gärna "ha en baby" och bli en "Big Sister". Nu då de även pratar mycket om babies på dagis, samt att flera av hennes kompisar nyligen fått eller snart ska få syskon så är ämnet återigen ganska ofta uppe på dagordningen här hemma. Så sent som igår berättade hon för mig (igen) på vägen till dagis att hon ville bli Storasyster. "När kan jag få en baby, mamma?" Jag kan förövrigt även meddela att hon inte är ensam om att undra över just detta. Frågan om vi inte skulle ha fler barn började komma redan för ca 1,5 år sedan och kommer fortfarande sisådär lite regelbundet. Från olika personer. Och om ni som läser detta också hör till den undrande skaran kan ni ju bara fortsätta läsa här nedan. Kanske kan ni hitta ert svar där...?

Härom dagen  hände det igen. När vi pratade om det kinesiska nyåret berättade jag att de bebisar som snart kommer att födas i vår närhet (ett par av Lill-Skruttans kompisar ska få syskon snart) kommer att födas i just Drakens År. Lill-Skruttan tittade då på mig och sa "Jag vill OCKSÅ ha en baby!" Vad svarar man på det? Liksom varje gång detta kommer upp nu säger jag "Ja, jag förstår det, men jag vet inte om det kommer att komma någon baby till oss. Vi får se."

Ja, det händer som sagt allt som oftast att detta kommer på tal nu. Lill-Skruttan deklarerar ett par gånger i veckan minst att hon väldigt gärna skulle vilja bli en "Big Sister". För någon månad sedan, runt jul frågade hon mig:

"Mamma, har du en baby i din mage?"
Jag: "Nej, vännen det har jag inte. Skulle du önska det?"
Lill-Skruttan: "Jaaa...."

Sedan funderade hon en stund och så kom det jag väntat på ett tag:
"Men mamma, hur kommer babies IN i magen??? Var kommer de ifrån???"

Jag tänkte lite småfebrilt ett tag över på vilken detaljnivå jag skulle lägga svaret, och sa sedan:
"Ja du, det är en bra fråga. Det är så att mammor har ägg i sina magar och pappor har frön. Och om ett frö träffar ett ägg så kan det bli en baby..."

Hon funderade ytterligare på det en stund innan hon sa:
"Kan inte pappas frö träffa ditt ägg då? Jag vill att hans frö ska få träffa ägget så det blev en baby."

Jag: "Ja, du riktigt så enkelt är det inte. När pappa och jag så gärna ville ha dig så var vi tvungna att gå till en doktor som fick hjälpa till så att fröna kunde träffa ägget som sedan blev du. Kanske måste vi göra så igen om vi skulle försöka få en baby."

Det här tyckte Lill-Skruttan var lite konstigt tror jag. Vilket jag förstår eftersom det ju är rätt komplicerat även för oss vuxna. Sedan sa hon: "Men mamma, kan den där doktorn hjälpa till att plantera fröet i ditt ägg så det blir en baby då?"

Och jag svarade att "det vet man inte säkert, men att den dagen man skulle vilja få en baby kan man alltid försöka och se om det går. Men det är inte säkert att det blir en baby för det." Då tyckte hon att vi skulle "berätta för Tomten att vi vill ha en baby. Kanske kunde han hjälpa?"

Well well, tänkte jag i mitt still sinne. Vi får väl se. Först på min önskelista till Tomten stod inte en bebis utan ett jobb. Och det lär inte ens bli några försök till fröplantering innan dess. Om Tomten lyckas uppfylla jobbönskan så får vi väl se sedan hur det går med resten. Fast det sa jag såklart inte till Lill-Skruttan utan hummade något om att jaaa vi får se senare.

De här diskussionerna och önskningarna har fortsatt att dugga ganska tätt. För ett par veckor sedan hade vi detta samtal en morgon innan dagis:
Det hela börjar efter den alltid återkommande diskussionen om att man inte kan ha pyjamasen på sig på dagis utan måste klä av den och sätta på sig vanliga kläder (varför diskuteras detta heeela tiden...?!?!). När vi "bråkat" färdigt om detta var Lill-Skruttan tyst en stund.

Hon satt på knä på golvet efter att Bamsetröjan och mjukbyxorna var på och jag tänkte att "nu är hon säkert tjurig för att hon var tvungen att klä på sig", men så var det inte alls. Minsann. Nejdå, det visade sig att hon bara hade mycket viktiga saker att fundera över sådär på morgonkvisten. För efter ett par minuters tystnad kryper hon tillbaka upp i soffan, vänder sig mot mig och M och frågar:

"Var ÄR den där doktorn?"
Jag: "Vilken doktor menar du? Menar du din doktor? Dit du går för kontroller och för att få sprutor ibland?" 
Lill-Skruttan skakar ivrigt på huvudet så att tofsarna hoppar och svarar med bestämd röst:
"Neeej, mamma. Den doktorn som hjälpte mig när jag kom TILL."
"Å, du menar den doktorn som hjälpte till att få ut dig ur min mage?" säger jag. "På sjukhuset?"
Lill-Skruttan: "Neeeej, mamma inte DEN doktorn. Doktorn som hjälpte till så att jag kom IN i din mage!"

Pling, poletten trillar ner. Jag får en flash-back från vår tidigare konversation i ämnet.
"Jaså DEN doktorn." säger jag nu, och sneglar åt M's håll. "Han är också på sjukhuset. Fast i ett annat hus än där du föddes."
"Men vad GÖR han där?" undrar Lill-Skruttan ivrigt.
Jag: "Han hjälper andra personer som vill bli mammor och pappor. Han hjälper dem så att de också kan få barn."

Lill-Skruttan tittar på mig. Intensivt. Är tyst en kort stund. Säger sedan:
"Så den doktorn hjälpte till så jag kunde komma in i din mage... Men HUR kommer barnen som doktorn hjälper, in i sina mammors magar??"

Jag hinner tänka blixtsnabbt på hur jag ska svara men säger sedan mer på reflex: "Jo, de kan spruta in det det lilla mammaägget som just har träffat pappafröet med en slang i magen på mamman. Fast ibland räcker det med att de bara sprutar in pappafröna så kan fröna själva simma och träffa mammaäggen inne i mammans mage. Så det blir en baby. Det var det doktorn hjälpte oss med när du kom till."
Detta tål att funderas på ytterligare en liten stund.
"Så doktorn använder en SLANG?!?" kommer det sedan från Lill-Skruttan och jag kan höra en blandning av både en släng skepticism och av aha-upplevelse i hennes tonfall.
"Men hur kommer vattnet ut sedan? För sprutar doktorn in vatten med slangen också samtidigt? Som en brandslang? Sssscchhhhh...! (hon härmar vatten som "sprutar") Och vad händer ? Stannar vattnet kvar? Har DU kvar det vattnet i din mage, som doktorn sprutade in där??" funderar hon och petar mig i magen med sitt ena pekfinger.

"Nej", säger M som nu hoppar in i samtalet. "Det vattnet kommer ut när barnet kommer ut. Då kommer allt vatten som barnet simmade i inne i mammans mage ut. Och slangen är pyttepytteliten. Inte som en brandslang". Tack tack, tänker jag och slänger en uppskattande block mot M. Vi ler lite mot varandra. I något slags föräldrasamförstånd. Lill-Skruttan har nu återigen hoppat ner på golvet framför soffan. Ställer sig på alla fyra och vänder sig sedan upp mot oss igen.

"Så mammor har ÄGG och pappor har FRÖN!?" Det är halvt ett konstaterande och halvt en fråga. "Ja, så är det" svarar både jag och M i munnen på varandra. Och jag tror att vi båda två är glada över att det inte kommer någon följdfråga just då, om hur barnen kan komma in i mammans mage om en doktor inte hjälper till. Det hade varit lite för krångligt att ge sig in på ungefär fem minuter innan man ska försöka ta sig till dagis. Men Lill-Skruttan verkar för tillfället fullt nöjd med de svar hon fått. För än har hon inte frågat vidare. Men en baby, det vill hon minsann gärna gärna gärna ha.

För er som tycker att detta med reproduktion är ett samtalsämne som tillsammans med barn kan vara rätt roande kan jag helt klart rekommendera denna monolog. Jag skrattade iallafall så jag nästan grät. Och insåg att vi kom ganska lindrigt undan. Troligen eftersom Lill-Skruttan fortfarande är såpass liten....



36 kommentarer:

Coolaannna sa...

Vilket leende jag sitter med här vid köksbordet.

Lilla söta Skruttan!

Tänk ändå vilka funderingar de små liven har.

Ha en fin dag! Kram Anna

ExPIAtriate sa...

Ah hon ar ju for go Lill-Skruttan! Vilka funderingar! Vi har inte kommit lika langt i reproduktionssamtalet och jag ar nog lite lattad over det. Elias storsta fraga ar hur jag kunde fodas i Korea och sedan hamna hos mormor och morfar... Det kanns ganska straight forward jamfort med blommor och bin hahaha!
Vilken fin lasning det var!
Kram!

Trillingnöten sa...

Ja, tänk det här med barn och syskon och sånt! Det är faktiskt inte så lätt att förklara och förstå och sedan förklara igen varför det kanske inte blir nån baby just nu :) Min kollega som är muslim frågar alltid varför vi inte skaffar fler barn. Och jag förklarar att vår ekonomi inte klarar det just nu. Hon menar då att Gud provides :) Hahaha...tänk om man skulle våga tänka så :)

Fru Sederblad sa...

Ja, barns tankebanor är helt underbara ;-). Det är däremot inte folks oförskämda frågor :-(.

Petchie75 sa...

Ha ha, helt underbart!! Ni har en mkt klok (och enveten) dotter och hon har mkt kloka föräldrar som svarar så vettigt på hennes frågor! Men jag kan tänka mig att ni skrattade!
Stor stor kram!

Desiree sa...

Oj oj mycket funderingar från lilla E´s sida. Men det hör ju till i hennes ålder. Men oj jag hade nog haft svårt för att själv förklara sådant här. Ja livet är komplicerat och det där med babies och frön är inte alltid så lätt vad gäller både rätt tidpunkt och praktiska detaljer. Folk undrar alltid så mycket ibland undrar man om de kanske inte borde fokusera mer på sitt. De kan ju gärna få undra i sitt stilla sinne men det blir jobbigt när man får väldigt personliga frågor hela tiden. Ibland är det bäst att bara slänga ut något politiker svar (svarar utan att svara) eller att bara bolla över frågan till dem själva om de kanske inte ska ha en liten till. Jag tycker att du gjorde ett jättebra jobb med att försöka förklara på ett bra sätt för Ella.
Kram!

Gnuttan sa...

Vilken bra förklaring du fick till! Älskar dessa konversationer med de små; härligt att höra hur de tänker. Men det är klart; allt har sin tid och plats - det kan bli lite pinsamt ibland, hihi. :-)

Miss Marie sa...

Jag älskar klippet! Fasar lite för när Alfred är gammal nog för att börja fråga! Man vill ju inte vara den föräldern som inte kan diskutera sex, men samtidigt vill man ju inte berätta allt... Inte lätt! :)

Stures och Bertils mamma sa...

Underbart klipp! Tror att det bara är en tidsfråga innan tvillingarna börjar fråga...de har redan framfört starka önskemål om småsyskon. Måste nu klura ut hur vi förklarar dels hur de kom till och dels hur de hamnade här hos oss och inte är kvar i Korea..

bettankax sa...

Underbart att läsa:) Vilken morgonkonversation. Dom är så himla kloka dom små liven. Så roligt du delar med dig.
Lycka till med följdfrågorna:)
KRAM!!

olgakatt sa...

Tack för dagens skratt!
Det enda jag tycker är märkligt med klippet är att dottern var 8 år - väldigt sent.
Mer naturligt med Ella i hennes ålder med dessa funderingar.
Jag minns att vi systrar ungefär i hennes ålder fick en bok med tecknade bilder som förklarade allt på ett väldigt odramatiskt sätt.Vi blev också tidigt introducerade på gårdarna vid stugan med både kalvningar och grisningar för att inte tala om seminörens besök.
Det besparade säkert våra föräldrar en hel del vånda att förklara;)

Taina sa...

Hahahahaha, här har vi fått gå in liiiite mer i detalj med Liisa men inte fullt ut. Har en jätterolig bok om hur ett par föräldrar försöker berätta för sina barn hur barn blir till. Boken heter Mamma lägger ägg och den är SÅ rolig, men barnet ska nog vara något äldre än E....

Good luck! Hon är ju för härlig med sina funderingar!

Kram kram

Annika sa...

Ah, den lilla Ella!!
Vad sött! SÅ sött!
Ja, visst undrar de. Men vänta du tills hon blir lite äldre, då blir frågorna annorlunda ställda.
Sen att vuxna och andra lägger sig OM ni ska ha barn igen eller inte tycker jag är oförskämt. GISSA om jag fick de frågorna också. IN absurdum, från kända och okända.
Numera har de upphört.
TACK och lov!!
Kram!

Saltistjejen sa...

Coolaanna,
ja de funderar verkligen på allt omkring dem nu. :-)
Kram!!


ExPIAtriate wife,
haha så ni har inte riktigt pratat lika mycket om hur barn blir till alltså? :-) Men du det var ju en himla intelligent fråga från Elias. Jag tror inte Lill-Skruttan ens tänkt eller reflekterat över att jag ser annorlunda ut jämfört med min mamma, haha! ;-)
Kram!!


Trillingnöten,
hahaha ursäkta men DEN kommentaren var ny för mig!!!!!! Ja du, vi har alla olika syn på saker och ting. ;-)
Kram!!


Fru Sederblad,
ja man kan ju ofta tycka att det kanske inte borde vara något som andra skulle bry sig så mycket om. Men uppenbarligen är detta med barn och familjebildning något som engagerar alla i ens omgivning.
Kram!


Petra,
japp enveten och nyfiken är nog orden haha! Det är faktiskt ganska roligt när man får frågor som man måste fundera lite över innan man svarar. Men det är skönt om man får dem hemma och inte "ute". :-)
Kramar!!


Desiree,
haha japp här frågas det och visst hör det mycket till hennes ålder. Hon försöker förstå världen nu.
Det där med att folk undrar mycket över just barn är något jag funderat lite över eftersom vi fick en hel del frågor när vi försökte bli föräldrar också och jag blev ofta chockad över att så många idag ändå inte tänker två steg till innan de frågar.
Kramis!!


Gnuttan,
ja det blev ju rätt bra i slutänden ändå. Sedan kanske det kompliceras lite av att Lill-Skruttan faktiskt blev till genom lite hjälp utifrån. Men detta är ju inget hon tycker är konstigt. Och jag tycker att det är viktigt att vara öppen med detta också.
Kramar!

Emma sa...

Underbart att läsa, underbara bilder pa Lill-Skruttan som Mini-Skrutta och vilken rolig video! Ja, du, det där är ju inte lätt att fôrsta hur stor man än blir tycker jag. Hur KAN det bli BARN av det DÄR mamma och pappa gör??? Eller det där mamma, pappa och doktorn gör.

Tack vare dig börjar jag dagen med ett skratt och fortsätter leende.

Västmanländskan sa...

Åh, vilka funderingar hon har lilla E. Fina tjejen! Det är ju verkligen inte lätt att förklara. Lilla T har ännu nöjt sig med att mamman har ägg och pappan från, men inte hur det går till mer än så ;)

Saltistjejen sa...

Marie,
haha jamen visst är det helt underbart!! :-) Äsch fasa inte det är faktiskt rätt kul! Jag tror det kommer bli betydligt "värre" när de är tweenies och har en massa funderingar över saker och ting på en helt annan nivå! ;-)
Man får helt enkelt försöka slipa sina hjärnceller lite och komma upp med bra men ändå kreativa svar. :-)
Kram!!


Stures och Bertils mamma,
heeej! Har inte sett dig kommentera här hos mig förut men blir superglad!!! Kul att du vill göra det nu! :-) Tittade snabbt in på din blogg nu också och den ska jag definitivt fortsätta ha lite koll på. Jättefin!
Jag tror det är bra om ni börjar prata med era barn så snart som möjligt om detta med adoptionen och hur de kom till er etc. Mina föräldrar pratade med mig om detta tidigare än jag ens förstod vad det handlade om, och de svarade alltid på frågor så gott de kunde när jag undrade saker. Jag tror det är fint om det kan komma så naturligt som möjligt till barnen och det gör det ju om man börjar prata tidigt med dem. Lycka Till!
Kram!!!


bettankax,
tack! Ja det var en rätt ovanlig och rolig morgonkonversation faktiskt. :-)
Kramar!


olgakatt,
haha varsågod! :-)
Ja jag tänkte också att jag tyckte hennes dotter var ganska gammal för frågorna, å andra sidan kanske hon hade frågat tidigare också, men sedan i 8-årsåldern blivit ännu mer frågvis? Vem vet? Och ja, om man växer upp på en gård med djur tror jag sådana här saker kommer mer naturligt från början.
:-)


Taina,
japp det förstår jag! Liisa är ju ett antal år äldre än Lill-Skruttan så hon har säkert både mer kunskap och därmed mer detaljerade frågor kring ämnet. ;-)
Haha kul titel på boken också!!!
Kramar!!!


Annika,
ja jag inser att med stigande ålder kommer otroligt mycket mer komplicerade frågor. Men det är roligt ändå tycker jag. Samhället (eller iallafall i mitt huvud...) är ju även rätt mycket längre kommet i de här frågorna nu också. T ex är jag helt beredd på att hon kanske om ett par år kommer att fråga om queer, om gay och HBT. Saker som jag knappt ens visste existerade som liten. Eller visst vi hade pratat om det att pojkar kan älska pojkar och flickor kan älska flickor (jag är ju ändå född på 70-talet) men inte på ngt mer ingående vis alls. Och i min verklighet och vardag fanns inga sådana familjekonstellationer, men idag är det ju mycket vanligare (iallafall i Sverige, och till viss del här i NYC).
Och det där att folk frågar om man ska skaffa barn (första eller fler) är något jag inte heller tycker är rätt, men samtidigt kan jag ha en viss förståelse för folks nyfikenhet. JAG skulle aldrig fråga eftersom jag vet att det kan ligga så mycket sorg bakom varför det inte blir några barn, men samtidigt är jag kluven för jag tycker att detta är något som vi också borde försöka få bort tabu-stämpeln på! Så kanske har jag svängt lite där. Och tycker att det ska vara ok att fråga MEN att folk sedan verkligen ska RESPEKTERA det svar de får och inte försöka övertyga eller komma med konstiga kommentarer efteråt!
Kraaam!


Västmanländskan,
haha ja jag förstår att lilla T också frågar. De verkar ligga så himla lika i sina faser våra tjejer! :-)
Kram!

Saltistjejen sa...

Emma,
tack!! :-) Och ja, bilderna på Lill-Skruttan som liten känns på ngt vis så avlägsna nu. Men visst man får något varmt i magen när man ser så små bebisbilder på sina barn! :-)
Och ATT barn verkligen KAN bli till tycker jag fortfarande är ett MIRAKEL! Faktiskt! Så mycket som ska klaffa varje gång! Med tanke på hur mycket som kan gå fel är det nästan underligt att det föds barn överhuvudtaget ;-)
Kramis!!

Lisa sa...

Och vad gullig hon är lilla E!!! Vilka funderingar!
Kramar, Lisa

Saltistjejen sa...

Lisa,
haha tack! ja de är så himla goa när de berättar vad de tänker på och frågar. det är roligt nu när man kan prata med dem om deras funderingar.
:-)
Kramar!!

Steel City Anna sa...

Vilka fina babybilder!

Saltistjejen sa...

Steeel City Anna,
tack! :-)
Det känns rätt länge sedan nu bara... ;-)

Sahra sa...

Du borde ge ut en bok med dotterns funderingar och era konversationer. De är fantastiska! Jag visste inte att ni gått igenom detta. Tog det lång tid innan ni fick skruttan? Ett litet husdjur?

Saltistjejen sa...

Sahra,
haha tack! Jag vet inte om det är så roligt för andra dock... ;-) Jag menar såpass roligt att folk skulle vilja läsa en hel bok hahaha! :-)
Det tog inte så lång tid som det gör för alldeles för många par, men visst var det en jobbig tid. Innan vi visste om det skulle bli något barn eller ej. Vi höll på i ca 2 år innan jag blev gravid. Då efter ca drygt 1,5 år av aktiva försök och av dessa var ca 7-8 månader under översikt av en fertilitetsklinik här (hormonstimulering och senare insemination). Men vi slapp gå igenom den stora jobbiga processen som en IVF med äggplock och återinsättning av embryon etc är. Att jag dessutom blev gravid på första inseminationsförsöket var också något som var otroligt skönt. Man har redan så mycket oro kring detta att det kändes fantastiskt att det gick så bra såpass fort då vi fick hjälp ändå.
Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Jag ler och nästan gråter om vartannat! Vilken go unge och intelligent!!! Ljuuuuvligt inlägg!

Saltistjejen sa...

Karlavagnen,
å vad roligt att du tyckte om inlägget! :-)
Kram!!

anna of sweden sa...

Men åh, vilken fin läsning! Och så många fina bilder.

Så härligt det är med de där små funderingarna och pratstunderna.

Kram!

Saltistjejen sa...

Anna of Sweden,
:-) vad kul att du tyckte om inlägget!
Och visst är det underbart med alla funderingar och tankar man får ta del av som förälder. jag älskar det verkligen, även om det ibland kan vara svårt att veta hur man ska svara på bästa vis.
Kram!!

Annelie-Singapore sa...

Åh, vilken härlig läsning, ett enda stort leeeeende fick man som räcker minst hela dagen!
Hon är för go din lilla Skruttan
Ha en bra fredag önskas från andra sidan jorden!

Charlie sa ... sa...

Hon är så duktig och finurlig! Jag kan helt känna igen mig...jag ville ha syskon hela tiden när jag var liten. Jag undrade också hur det gick till och var mer än villig att komma på bra lösningar.

Du är så bra på att återge era samtal...sitter här och ler jag också.

Kram!

Saltistjejen sa...

Lotta,
å vad roligt att du själv kom med egna förslag på lösningar! Haha! Så Sött!!! Jag kan liksom se dig framför mig som liten när du berättar hur du tycker att dina föräldrar borde göra. :-)
Kram!!

Saltistjejen sa...

Annelie-Singapore,
hej och välkommen hit till bloggen! Har inte sett dig kommentera här förut men blir alltid glad när jag får "se" nya personer som vill lämna en kommentar! :-)
Och tack! Roligt att du tyckte om inlägget!
Hoppas ni får en fin helg!
Kram!

Astrantia sa...

När jag läser det här inlägget så kommer jag att tänka på när min styvdotter var fem år och pratade med en kompis i samma ålder om syskon. Vi hade då just kommit hem från Vietnam med vår äldsta gemensamma dotter. Kompisen frågade:
-Har inte din syster legat i A:s mage?
-Nej, sa min styvdotter.
-Men hur har ni fått henne då, undrade kompisen konfunderad.
-Vi har....ärvt henne! sa min styvdotter.
Och det bästa av allt var att kompisen liksom bara "Jaha, ja då så" och sen fortsatte de att leka.

Saltistjejen sa...

Astrantia,
åååå vad gulligt sagt!!!! :-) Och SMART!
Och ja, barn är härliga sådär. De liksom bara accepterar vissa saker och tycker det är helt okej som förklaring.
:-)
Kram!

Anonym sa...

Första gången jag hittat till din blogg, men jag kommer igen! Underbar diskussion med din dotter! (och fina bilder!) Vår son frågade också mycker efter ett syskon och pratade ofta om att alla på dagis var storebror men inte han... stor sorg för oss också, men efter hjälp med IVF kom till slut en efterlängtad lillasyster.Hon är nu tre och har ännu inte börjat fundera på hur hon kom till. De är sällan man pratar om "sekundär infertilitet", och alla som ställer frågor vill man helst bara slå till.../Susanne

Saltistjejen sa...

Susanne,
å TACK vad GLAD jag blir av att du hittade hit och tyckte om att läsa hos mig! Du är så välkommen tillbaka! :-)
Nej, jag tycker i allmänhet att det fortfarande är alldeles för mycket "tabu" kring detta med infertilitet överhuvudtaget och jag tror att just sekundär infertilitet är ett begrepp som många fortfarande inte alls känner till. Grattis till Lillasyster! :-) Och ja, folks frågor ja... det är som det är. Man får försöka se det som att de faktiskt inte menar illa, men visst kan det vara oerhört jobbigt. Särskilt när man kanske står mitt uppe i att själv gå sönder av oro och sorg över att det kanske aldrig "ska gå".
Stor Kram!