Medicin för min trötta själ

Fredagskvällen började sådär. Ingen katastrof men jag kände att mitt tålamod var rätt kort. Jag var (och är) så himla trött efter den här veckan. Då är det då lätt att tålamodet halkar lite efter och humöret hamnar lite på sniskan. Tyvärr. Inte den bästa kombinationen då en (också) fredagstrött liten tjej kommer hem. Mycket ynk, och gnäll och bebisröstprat om allt som gör ont, är för kallt, känns fel, inte fungerar.... Själv kände jag att jag inte riktigt orkade med det. Men det blev inga hårda ord, utbrott eller så. Jag och M frågade varför hon var så gnällig och om något var fel eller hade hänt. Huvudskakningar och axelryckningar. Hon var nog bara ungefär lika fredagstrött som vi vuxna kunde vi konstatera.

Och där någonstans vände kvällen. Till det bättre. M fixade en supergod middag. Wonton och nudelsoppa med grönsaker. Så GOTT!! Och själv kände jag hur veckans stress sakta började ge vika för ett fredagslugn. Plötsligt blir man medveten om att man faktiskt andas. Lugna djupa andetag. Och med lugnet började både tålamodet och humöret stiga.

Efter maten blev det pyssel med pussel ett tag och sedan tassade jag och Lill-Skruttan in i sovrummet medan M gjorde i ordning i köket efter middagen. Väl inne i sovrummet skulle alla lampor släckas och sedan blev det skuggteater i ficklampans sken. Kan verkligen rekommendera detta för sönderjobbade trötta själar. Lägg er mitt på sängen. Tänd en ficklampa och gör skuggteater i taket! Underbart!

Vi fortsatte sedan med att kolla in blodådror i våra händer, våra tår och öron. Mycket intressant. Vi kunde även konstatera att vi inte kunde se dem i våra lår eller magar. Sedan smög vi ut igen och så bjöd M på nygjord latte och jag och Lill-Skruttan berättade sagor i soffan. Jag älskar den här åldern! Den är underbar! Snart 5 och så klok, men ändå fortfarande så nyfiken. På allt. Och så direkt. Så ärlig. Tvära kast mellan skratt och gråt. Mellan allvar och bus. Men ändå inte de där sekundsnabba lappkasten som det var i två- och treårsåldern. Utan lite mer nyanserat. Och definitivt med mer förstånd. Plus alla samtal om ditt och datt. Att få ta del av tankar och känslor. Det är fantastiskt. Den här lilla människan. Hon är ja, jag kan inte riktigt finna orden. Men hon gör mig lycklig. På riktigt riktigt riktigt. Hela vägen. In i hjärtat.