fredag, mars 22, 2013

Medicin för min trötta själ

Fredagskvällen började sådär. Ingen katastrof men jag kände att mitt tålamod var rätt kort. Jag var (och är) så himla trött efter den här veckan. Då är det då lätt att tålamodet halkar lite efter och humöret hamnar lite på sniskan. Tyvärr. Inte den bästa kombinationen då en (också) fredagstrött liten tjej kommer hem. Mycket ynk, och gnäll och bebisröstprat om allt som gör ont, är för kallt, känns fel, inte fungerar.... Själv kände jag att jag inte riktigt orkade med det. Men det blev inga hårda ord, utbrott eller så. Jag och M frågade varför hon var så gnällig och om något var fel eller hade hänt. Huvudskakningar och axelryckningar. Hon var nog bara ungefär lika fredagstrött som vi vuxna kunde vi konstatera.

Och där någonstans vände kvällen. Till det bättre. M fixade en supergod middag. Wonton och nudelsoppa med grönsaker. Så GOTT!! Och själv kände jag hur veckans stress sakta började ge vika för ett fredagslugn. Plötsligt blir man medveten om att man faktiskt andas. Lugna djupa andetag. Och med lugnet började både tålamodet och humöret stiga.

Efter maten blev det pyssel med pussel ett tag och sedan tassade jag och Lill-Skruttan in i sovrummet medan M gjorde i ordning i köket efter middagen. Väl inne i sovrummet skulle alla lampor släckas och sedan blev det skuggteater i ficklampans sken. Kan verkligen rekommendera detta för sönderjobbade trötta själar. Lägg er mitt på sängen. Tänd en ficklampa och gör skuggteater i taket! Underbart!

Vi fortsatte sedan med att kolla in blodådror i våra händer, våra tår och öron. Mycket intressant. Vi kunde även konstatera att vi inte kunde se dem i våra lår eller magar. Sedan smög vi ut igen och så bjöd M på nygjord latte och jag och Lill-Skruttan berättade sagor i soffan. Jag älskar den här åldern! Den är underbar! Snart 5 och så klok, men ändå fortfarande så nyfiken. På allt. Och så direkt. Så ärlig. Tvära kast mellan skratt och gråt. Mellan allvar och bus. Men ändå inte de där sekundsnabba lappkasten som det var i två- och treårsåldern. Utan lite mer nyanserat. Och definitivt med mer förstånd. Plus alla samtal om ditt och datt. Att få ta del av tankar och känslor. Det är fantastiskt. Den här lilla människan. Hon är ja, jag kan inte riktigt finna orden. Men hon gör mig lycklig. På riktigt riktigt riktigt. Hela vägen. In i hjärtat.



9 kommentarer:

Coolaannna sa...

Ja, dessa ungar! Man älskar dem så det gör ont alltså!

Hoppas du är utvilad och får en skön lördag!

Kram Anna

Desiree sa...

Låter som en underbar kväll trots att både du och E var fredagströtta. Skönt att allt väde och blev en bra kväll. 5 år verkar vara en superhärlig ålder. Jag är övertygad om att E kommer att minnas just sådana här stunder som ni hade denna kvällen när hon blir vuxen och får egna barn.
Kram och ha en skön inledning på helgen.

Sarah sa...

Hej!

Jag känner att jag måste ge ett avtryck i din fina blogg. Jag brukar läsa fåtal bloggar och din är en av dem! Jag gillar din blogg för du skriver fint, om vardagen och hur det är att bo utomlands. :-)

Fortsatt med det! :-)

Sarah

Charlie sa ... sa...

Så fint du skriver Saltis!!!! Mycket kärlek i dina ord.

Och believe me...jag känner så väl igen det du skriver.
Underbart att få en skön kväll ihop.

Fem är en underbar ålder!

KRAM!!!

Emma sa...

Härligt att fem är en så fin ålder. 3 verkar riktigt bra också, Ilias trots hade hon mest som 2-åring. Lillens börjar så smått komma...bevare oss väl...

Underbart med kÄrleken du känner och som du uttrycker så fint. Vad glad hon ska vara som har den här bloggen och alla dina ord och tankar!

Trillingnöten sa...

Visst kan det vara så! Och har man haft en tuff vecka, så hänger den känslan kvar trots att det är fredagkväll och faktiskt ledig helg. Det är svårt att koppla av på en gång...Även för små snart-femåringar :)

Saltistjejen sa...

Coolaanna,
ja det är en otroligt mäktig känsla. Och fantastisk!
Kram!


Desiree,
ja det blev en bra kväll trots att det var tre rätt trötta familjemedlemmar här då. Och det är alltid bra att kunna vända sådana här saker till det bättre. Det är inte alltid det går, men det är skönt då det lyckas.
Kram!


Sarah,
hej och vad ROLIGT att du tycker om bloggen! Jag blir verkligen jätteglad! Både över det och över att du skriver här och berättar. TACK!
Kramar!


Lotta
Tack vännen! Och ja det är underbart att få ha sådana här stunder. Särskilt då man har mycket som snurrar omkring sig.
Kramar!


Emma,
ja fyra och snart fem är en fantastisk ålder tycker jag!!! E hade mer trots under efter två tror jag om jag minns rätt. har för mig att jag tyckte att hennes typ 3,5-årsålder var rätt jobbig. Mycket humörsvängningar och utbrott då. Men som sagt, även om man inte tror det då så går ju de perioderna över och det blir lugna sköna tider däremellan.
Kram!!


Trillingnöten,
ja det är ovärderligt om man kan få fina studner hemma med familjen då man har mycket omkring sig på jobbet. Ja, annars ockås såklart, men att vara riktigt slut och trött då man kommer hem, och sedan verkligen FÅ en massa energi från sina kära DET är fantastiskt!
Kram!!

Anonym sa...

Å vad mysigt! Visst är det så, att de små kan få en trött mamma på gott humör bara med sina uppenbarelser. Även om det kan börja med lite stånk och stön :-)

Kram

Saltistjejen sa...

paettannatsatt,
ja du ibland kan ens barn få ens trötta och helt uttömda mammaenergi att gå upp i taket igen på bara en sekund. och ibland är det tvärtom hahaha!!! Men visst är det underbart så mycket kärlek man får och så mycket kärlek man själv ha för de här små!
:-)