torsdag, mars 03, 2011

Gårdagen i bilder

Det blir inga tjusiga bilder från igår. De jag tog är lite småsuddiga men de visar iallafall lite av gårdagskvällen. Idag är det kyligare. Minus fem grader visar termometern. Men solen skiner och ljuset känns ändå lite vårigt.

Som sagt ett foto lyckades jag ändå ta igår. Men inte på bladen jag berättade om, utan på små lökväxter som är på väg upp ur jorden nu. Ett litet vårtecken är det iallafall.


Lill-Skruttan var inte helt på humör för att gå hem från dagis igår. Efter halva vägen (när vi kommit in i huset) bestämde hon sig helt enkelt för att hon minsann skulle krypa istället. Så kan det vara vissa dagar. Bilden är lite suddig för den togs hastigt.



Kvällen hos vännerna var himla trevlig som alltid. Här en suddig bild (igen). R i full fart med sin stora "Angry Bird" och Lill-Skruttan som kollar in den lilla blå fågeln.


Lill-Skruttan och R.


Här kollas det lilla lammet in.

På slutet blev Lill-Skruttan trött och kvällen fick ett lite hastigt slut. Det blev hemgång och sänggång. För henne liksom för mig. Jag var väldigt trött insåg jag och somnade när jag nattade Lill-Skruttan. M var tvungen att gå tillbaks till jobbet ett par timmar och jag har ett svagt minne av att han väckte mig när han kom hem i natt, men jag var för trött för att vakna till på riktigt. Tyvärr har jag inte sovit så jättebra trots att jag delat sängen endast med Lill-Skruttan. M sov nämligen på soffan. Det är så konstigt men trots att man har en hel Queen size bed att breda ut sig i, vilket borde vara mer än nog för en person på lite drygt 160 cm och ca 60 kg, samt en på säg under metern och runt 16 kg. ÄNDÅ blir det inte alls så! Varför inte? Jo, för att den där lilla under-metern-personen har en viss talang och det är att i sömnen krypa så nära mig hon bara kan komma. Vad händer då? Jo, jag flyttar mig en bit bort eftersom det är svårt att sova med en annan person som ligger nästan ovanpå en själv. Eller som längst bort - panna mot panna. Iallafall tycker jag det. Så i slutändan ligger man så nära kanten att man nästan faller ur sängen. Vi skulle lika gärna kunna dela en 70 cm säng.... Då vaknar man till och lyfter hela paketet med den sovande under-metern-personen till andra änden av sängen. Sedan somnar man om. För att efter ett tag vakna av att man håller på att ramla ur sängen igen. Proceduren upprepas....
Inatt kanske jag ska testa soffan?!?

Tur hon var på så bra humör i morse iallafall. Jag vaknade av att hon sjöng och pladdrade en massa olika ramsor. Sedan pussade hon mig och berättade att "Jag pussar dig som Barbamama pussar Barbapapa. Då blir hans ögon snurria. Varför då?" Vad svarar man på det? Jag sa att jag trodde han blev så glad för pussen att han blev lite snurrig. Sådant gör iallafall att man trots trötthet tycker det är mysigt att vakna.

Idag är det annars jobb hemifrån som gäller.
Få färdigt bilderna. Det är målet.


14 kommentarer:

olgakatt sa...

Har du provat att stiga upp, gå runt om sängen och lägga dig från den sidan när du nästan trillar av?
Det har maken gjort när jag i sömnen jagat honom mot kanten, haha.

Saltistjejen sa...

olgakatt,
hahaha! Jo det funderade jag på under natten. Men sedan tänkte jag att jag kanske ska ligga ytterst ändå utifall att E skulle trilla ner från sängen. Det HAR hänt.... Men med tanke på att hon 99ggr av 100 kruyper MOT mig kanske risken är minimal... ;-)

anitabirgitta sa...

Så härligt att ni har fått vårlökar som tittar fram...här är det fortfarande vitt landskap, men det är inte så långt kvar på vintern. Ha en trevlig dag anitabirgitta

Saltistjejen sa...

anitabirgitta,
hej! Tror inte jag sett dig kommentera här förr. Välkommen! Roligt att du vill skicka en kommentar! :-)
Och ja det är härligt när man ser vårtecken ute. Jag längtar till våren nu. Hoppas även ni får lite mer vårkänsla snart!

Desiree sa...

Åh supefina vårlökar. Här finns ännu inget som tittar upp ur de smutsiga snödrivorna men det som har varit toppen är iallfall att det varit ännu en solig och fin dag så det känns underbart. Låter klassiskt med liten som flyttar sig runt i sängen och förföljer sin mamma under natten. Kanske en extra madrass på golvet brevid sängen vore något dels om du verkligen skulle trilla ut någon natt och dels att ligga på och sova vidare på om du inte orkar köra följa John leken vare natt :-)
Kram!

Saltistjejen sa...

Desiree,
nej ni har lite längre kvar till barmark har jag förstått. Madrass på golvet vore säkert bra men det ryms tyvärr inte i vårt sovrum. Det är knökfullt hahaha! Men det går rätt bra oftast. Det är mest vissa nätter hon följer efter såhär mycket! Men tack för tipset! :-)
Kram!!!!

Taina sa...

Vet inte om det är någon tröst precis ,men Liisa kommer än idag på nätterna till oss och man vänjer sig! Tro mig. Men visst har jag bytt plats "miss-i-nassen"

KRAMAR!!

Trillingnöten sa...

Inte det roligaste att bli "jagad" i sängen när man vill komma ifrån :) Jag tycker inte så mycket om att sova nära, nära hela tiden jag heller. Då sover jag inte så bra.
Det är svårt när man bor så litet som ni gör. Eget rum är ju liksom omöjligt just nu för er :) Så man får gilla läget.

Den där bilden på vårlökarna...fantastiskt! Jga längtar som en tok! Kram

Slow-Eva sa...

Vad härligt med gröna blad!
Hoppas att ni får en trevlig helg!

Saltistjejen sa...

Taina,
jo jag inser att det kommer kunna fortsätta rätt länge men förhoppnings vis med lite lägre frekvens när hon blir äldre... ;-)
Kram!


Trillingnöten,
nej det är ju ofta så att de här små knoddarna vill ligga nära. Eller så sträcker de ut sig på bredden... ;-)
Kram!


Evasleva,
japp gröna blad är underbart!
Hoppas ni får en trevlig helg ni med!

Bejla sa...

Det där med ett litet barn i sängen är verkligen speciellt. Man kunde lika väl dela säng med en elefant - tendensen är att det är lika lite plats kvar. ;-) Min son skulle inte absolut ligga så nära, men var istället mästare på att lägga sig på tvären. Trots en 180 cm-säng låg jag som oftast också ute på kanten, med ett par fötter på huvudkudden, intryckta i magen eller liknande, de gånger han som liten låg i min säng.

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja de har en viss förmåga att verkligen ta plats när de sover de små! :-)
Men man är glad att höra att de här nätterna blir färre med åren... ;-)

Anna, Fair and True sa...

Det är så redan med en bebis på ca 55 cm. Peter och jag trängs på en halva och hon har andra halvan för sig själv :)

Saltistjejen sa...

Anna fair and True,
jamen visst är det underligt att så små personer kan ta sådan plats!!!? ;-)