Som balsam

Sitter och känner att hjärnan känns ungefär som en överhettad motor i ett fordon som kört non-stop på en skakig och gropig väg länge länge länge. Vill mest bara komma fram.

Men mitt i denna trötthet som breder ut sig åt alla håll i kropp och själ har jag hittat en oas. Tänk, hur kunde jag glömma att det som hjälper allra bäst när man känner såhär är musik. Och i mitt fall just nu är det en skiva som gått runt runt runt i min iPhone. Perfekt för mitt sinnestillstånd. Lagom lugnande för  att dämpa stressen. Men ändå inte "sömnig". För då skulle jag somna. Framförallt har den något jag inte ens kan sätta fingret på. Eller ska jag kanske skriva frmaförallt har han något jag inte kan sätta fingert på. Jag bara ÄLSKAR Toni. Har alltid gjort. Hans musik berör. Hans röst berör. Och han har följt mig länge. Sedan första skivan 1989. Men hans tidigare skivor går inte att lyssna på just nu. De är alltför fyllda med en massa minnen och känslor som det inte alls skulle vara bra om de kom sättande nu när jag ska jobba. Så den här är perfekt. En oas.


bilden är tagen från nätet