Fredagstema - Advent (reflektioner av en utlandssvensk)

Återigen är jag sen med Fredagstemat. Det hände så mycket här i slutet av förra veckan då det var Thanksgiving och Black Friday att Fredagstemat fick vänta lite. Förra fredagens tema var Advent, och jag kommer här att skriva inlägget från mitt perspektiv som utlandssvensk. Detta var det sista temat i november och därmed Pettas-Karins sista Fredagstema för denna gången. TACK Karin för jättefina och roliga teman! Nu i december tar Annika över.

Ja, advent ja. Det är verkligen en av de där speciella traditionerna som jag har så svårt att få till här borta. Just under adventstider kan jag sakna Sverige mycket. Det kan vara svårt att förklara det här för en icke-svensk, och när jag i söndags försökte förklara för våra amerikanska vänner som var här och drack glögg vad advent är och hur man "firar" det i Sverige, så tyckte de alla att det ju måste gå ganska bra att återskapa här. De menade att jag ju hade skaffat adventsljusstaken med de fyra obligatoriska stearinljusen. Jag har detta året även införskaffat en elektrisk ljusstake som står i fönstret. Och som vanligt har vi fått upp ljusslingan också som sprider sitt sköna sken. Så visst vår lilla lägenhet ser ju lite pyntad ut nu det gör den. Alltså förstår jag hur de tänker. Och de har rätt. Till viss del. Vad gäller det "praktiska", det materiella så går det naturligtvis att återskapa advent även här. MEN, det jag menar när jag säger att jag saknar Sverige och att jag här har svårt att få till just advent, har inte med själva pyntet i sig att göra. Eller jo, det har det, men inte mitt eget pynt så mycket, utan mer andras. Jag ska försöka förklara hur jag menar.

Känslan av advent handlar för min del mycket om att vara en del av något större. Att mysa med andra. Att se alla ljusstakar och stjärnor brinna i fönstren när man går på en promenad. Att bli inbjuden till adventsfika eller glögg hos vänner eller familj. Att alla på något vis har som gemensam sak att strida mot mörkret. Tillsammans. Jag vet att det kan låta lite väl pretto, men så känner jag. Att alla tillsammans kan mysa bort det. Mörkret. Att jag oavsett vilket hem jag kommer till, kan få ta del av just adventskänslan. Den där gemensamma. Just DET saknar jag. Den där gemenskapen som man bara får när man delar sina traditioner med andra som har samma referensramar. Att utan att direkt prata om eller förklara det hela, kunna känna att man delar just detta.

Alla har vi minnen från advent. Alla försöker vi återskapa vår barndoms adventstradition, men med den där lilla tvisten som gör att det känns nytt igen. För oss. För vår familj. Nyskapande tätt sammanflätat med återskapande. Att på så vis generera nya minnen för våra barn. Ge dem en del av vår egen historia.  Att dela en kultur. Både bakåt och framåt. Att länka samman dåtid med nutid och framtid. Det saknar jag mycket. Just under advent. Och Lucia. Samt även Midsommar. Jag tror att det är de här svenska högtiderna då jag saknar Sverige allra mest. Då känner jag att jag längtar efter att få vara med andra som bara är. Som liksom bara vilar i de här traditionerna. Helt naturligt. Och att på ett lika naturligt sätt kunna föra de vidare till Lill-Skruttan.

Ljusslingan var en av de första juldekorationerna jag fick. Första året vi bodde här hade vi s.k "Secret Santa" på mitt jobb och jag fick då slingan samt ett par till juldekorationer av en kollega. Var vi placerar ljusslingan brukar variera lite år från år. I år har vi slingan runt fönstret. 

Men de år jag inte riktigt orkat trixa upp den runt fönstret har jag helt enkelt knölat ner den i en vas. Det fungerar faktiskt riktigt bra och jag gillar det.

För ett par år sedan lät jag ljusslingan fortsätta från vasen och runt våra fyrkantiga vägghyllor

Ett år testade vi även att tejpa upp en ljusslinga i vår öppning mellan kök och vardagsrum. Men den ville inte riktigt sitta kvar där så det blev rätt kortvarigt.

Det nya för året är den här elektriska adventssljusstaken vi köpte på Svenska Kyrkans Julbasar för ett par helger sedan.

Det enda pyntet i sovrummet just nu är att jag lagt ut röda "pärlor" runt ljusfatet. Och satt dit ett litet ullhjärta. Vi får se om det eventuellt blir mer pynt där inne så småningom.

Även ute pyntar man staden nu. Ett kvarter från oss finns denna gård med träd som varje vinter lyser upp i mörkret. Just de här fotona är tagna för exakt ett år sedan, men det ser likadant ut där nu.

Och självklart har startskottet gått för Glöggen också!

Just idag är adventskänslan verkligen på noll. Ute regnar det. Både på härsan och tvärsan. Termometern visar på 16 grader. Och temperaturen ska gå upp ytterligare någon grad enligt prognosen. Inget adventsväder med andra ord. Och jag tänker nog försöka ägna mig åt inomhusaktiviteter under dagen. Bland annat få färdigt min ansökan om förnyat körkort eftersom mitt körkort går ut nu. Och så måste jag börja ta tag i jobbarsökarbiten igen. Detta eftersom jag är helt inställd på att det inte blev något av min första intervju, och den andra skulle ju inte ge något besked än på ett tag, så det är bäst att fortsätta söka, söka söka.