torsdag, juni 10, 2010

Neeeeeeej!!!!!!!

De ringde just från Lill-Skruttans läkare och meddelade att hennes blod tyvärr "clotted" d v s det koagulerade eller "stelnade" som man säger på svenska, och därför kunde man inte använda det till alla tester man vill göra. Alltså måste vi GÖRA OM det FÖRBANNADE BLODPROVET nästa gång vi kommer dit!!! FANFANFANFANFAN!!!!!

Okej, det är 6 månader kvar. Ett halvår. Jag hoppas innerligt att hon under dessa 6 månader kommer att fortsätta utveckla sin kommunikativa förmåga lika snabbt som hon gjort de senaste 6 månaderna. Det skulle underlätta. TROR jag. För då kan vi förhoppningsvis förbereda henne lite mer till nästa blodtagning. Prata om det i förväg. Förklara. Få henne att förstå lite mer. Det är iallafall vad jag hoppas.

Men jag säger det igen. FANFANFANFANFAN!!!!!!

24 kommentarer:

S w e F l o sa...

Nej! Jag får gåshud öve rhela kroppen! FY FAN vilken jävla otur! Hoppas verkligen att det går vägen, det är ju absolut bottennapp... Kram!

Saltistjejen sa...

SweFlo,
ja jag fattar inte ens riktigt hur det kunde gå till. Ska inte de där rören ha heparin eller vad fasiken det nu är som gör att blodet inte koagulerar?!?!?!??

Mrs Clapper sa...

Usch vad jobbigt! :( Stackarn!

Trillingnöten sa...

Neeej vad ruttet! Verkligen! fasen! det som var så traumatiskt för henne....shite. Som du sa, mycket kan hända på 6 månader och vi får verkligen hoppas att hon glömmer en del och att ni kan föbereda henne mer...yikes!

Saltistjejen sa...

Mrs Clapper,
ja jag hoppas bara att det går att förbereda henne bättre till nästa gång.


Trillingnöten,
ja det kändes verkligen helt hemskt när jag hörde vad de sa i telefonen. Jag såg allt framför mig igen och tänkte NEJ nu måste vi dit igen och göra om det imorgon.... Men det var ändå "tur" att vi inte var tvungna att ta om blodprovet NU utan kan vänta till nästa kontroll om ett halvår. Jag hoppas att det ska gå att förbereda henne bättre då.
kram!

Anna, Fair and True sa...

Å nej vad jobbigt! Men sex månader är lång tid, särskilt i ett litet barns liv.

Anne sa...

FFFFFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN också. Nej, nej, nej. Jag blir kall bara höra det. MEn tänka positivt nu, hålla huvudet kallt, ni ska inte stressa upp er. Dels så hinner det hända massor på halvåret, som du sa. Men oavsett hennes nivå då så har ni ju ändå andra förutsättningar nu, ni har den dåliga erfarenheten i minnet och kan utgå från den för att förbereda och försöka underlätta så det ska gå bättre nästa gång. Det behöver inte alls bli en så traumatisk upplevelse nästa gång, tvärtom, ni kanske alla kommer bli chockerade över hur enkelt, simpelt och odramatiskt nästa gång blir. Jag tror faktiskt det kommer att gå riktigt bra! Kanske bra på nåt sätt att ni måste dit igen och att hon måste ta om ett blodprov. Är du inte klok kanske du tänker nu. Men jag resonerar lite som så att en dålig erfarenhet kan repareras av att man rätt snabbt efteråt (innan den hinner sätta sig och ÅR har gått tills man nästa gång ska göra det igen) får en ny positiv erfarenhet av det hemska och därmed ersätts de minnena och upplevelserna rätt snabbt av nåt gott som gör det dåliga faktiskt raderas helt och hållet, inte påverkar än alls mer i framtiden. Du vet, lite som man uppmuntras sätta sig på ett flyg snabbt igen om man varit med om en jobbig flygresa som påverkat en. Att bara möta faran innan år gått och man mer tror sig att det "alltid" är hemskt göra det eller det.

Jag tror också att det kommer gå bra nästa gång för då har ni bara blodprovet att fokusera på. Förra gången var hon redan uppjagad och slut efter alla sprutstick, och sen skulle dessutom ett blovprov komma. Nästa gång är det inte så, bara blodprovet. Och ni kommer kunna förbereda henne dagarna innan, på den nivån hon är då. Kanske leka lite hemma. Framför allt leka fram (på den nivån hon är) att det är inte skrämmande, farligt, otryggt och att hon har kontroll (det är ju skitsvårt göra detta på och försöka kommunicera sånt med en liten på dennes nivå, men man försöker så gott det går). För det är nog inte smärtan i sig som är det läbbiga för henne, det sticket går trots allt så snbabbt. Det är precis som du skrev i det tidigare inlägget det andra, att inte känna man har kontroll vara utelämnad och inte kunna påverka på nåt sätt, bara vara rädd för känslorna det framkallas att vara i den situationen. När de sagt till mig då jag förklarat jag är rädd och de säger "var inte orolig, jag bedövar så det tar inte ont, det är över på en sekund". Men det är inte smärtan som skrämmer! Den är ju så liten trots allt och över på en mikrosekund, det är allt det andra, runt omkring. Och det är samma man känner som litet barn. Men jag tror vuxna kan tro ibland att det är smärtan man är rädd för.
Än en gång, kära fina du, oroa dig inte. Det KOMMER att gå bra nästa gång, inte bli på samma sätt.

Det gjorde ni säkert förra gången också, och det är inte lätt, men försök att distrahera henne, att under den tiden det behövs för henne att få sticket gjort (som om det går enligt planerna ju bara tar en pyttekort stund) få henne koncentrerad på nåt annnat, nåt på väggen, nån ny sak som trollas fram ur din ficka och som hon aldrig sett men plötsligt för några sekunder måste fokusera på och därmed hinner glömam bort vad som händer. Det här är ju skitsvårt, jag vet. Men man kan bara försöka. När hon väl blivit uppjagad är det oerhört svårt lugna ner och lyckas med det förstås.
Jag ösnkar så att JAG kunde ta detta blodprov istället för henne (hehe, och då är det inte lätt för mig heller), vill inte er lilla tjej ska behöva stickas igen. Men det är som det är och tyvärr något man måste göra ibland. Försök bara tro och tänka att det inte kommer bli som förra gången, det kommer gå bra. Ni kommer bli överraskade av hur bra hon tar det nästa gång. Många många kramar!

KARLAVAGNEN sa...

Förstår precis hur du menar. Hmm finns det ingen snäll svensk släkting som kan skicka pedagogiska barnböcker som Totte går till Doktorn och sådana där? Leka doktor med henne (fast sådana där leksaks-kit brukar innehålla smådelar, inte lämpliga för barn under 3 år)...

Låta henne vara doktor och undersöka dockan kanske? Om sex månader är hon ytterligare lite större och verbal...

Sköt om er! Mod och morska män (eller var det norska män?)

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
ja det är det ju såklart. och jag hoppas det ska göra skillnad.


Anne,
å TACk gulliga gulliga du för ditt engagemang! jag blir alldeles rörd! :-)
Vi ska verkligen försöka att förbereda nästa gång. Som du säger prata om det och "leka" Kanske kan hon ta blodprov på sin docka eller liknande. Tyvärr ska hon även nästa gång få en spruta. En vaccination. MEN jag hoppas ändå att mer förberedelser ska kunna göra att det inte känns lika jobbigt. Det jobbiga var som du säger inte själva smärtan tror jag. Alltås inte själva sticket. Utan att man när man tar blodprov måste pressa fram tillräckligt med blod för att fylla det där satans röret (som ju ÄR litet men ändå tar det sådan tiiid.) och det var under den här tiden som hon fick panik. Men jag ska försöka att inte oroa mig. Det är som sagt ett bra tag dit och jag hoppas att vår erfarenhet från denna gången ska göra att i kan ta itu med nästa på ett bättre sätt.
Tack igen vännen för ditt oerhörda engagemang!!!!!!!!!
Kraaam!

Saltistjejen sa...

Karlavagnen,
Jo vi ska faktiskt till Sverige i som ar så då kanske vi kan skaffa ngn sådan bok. Plus prata mycket om detta innan och kasnke "leka doktor" (haha, det där lät nätan lite ekivokt.... ;-)) också och då få chans att förbereda henne. Hon fick faktiskt ett doktorskit nu när hon fyllde två och hon gillar stetoskopet!
Tack för dina tips!
Kramar!!

Desiree sa...

Neeej vad tris och synd. Men du om ett halvår så kan mycket ha hänt. Hon kanske inte alls minns det hela som så traumatiskt som det blev denna gången. Kanske kan ni distrahera henne bättre eller peppa henne, muta henne. Jag tror att både ni och hon kommer att vara betydligt bättre förberedda. Kanske kan du och hon leka lite doktor med någon docka och visa och berätta lite mer hur blodprov går till och att det inte är farligt.
Kram!

olgakatt sa...

Jag ska fixa EMLA-plåster åt er! Att sätta både där dom ska vaccinera och ta blodprov. Säg till om ni behöver innan ni kommer hem!Fast jag vet inte om det är tillåtet att skicka...
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19930528000047&DocTypeID=3&UserTypeID=0

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja vi får försöka att förbereda henne mer på besöket. Det ska förhoppningsvis vara lättare om några månader när hon är än mer verbal. och som du säger så tror jag att lekar med dockor kan vara riktigt bra.
Tack för ditt engagemang!
Kramar!!


Olakatt,
å vad bra! V kan ta dem är vi ses i sommar då. Nästa besök är inte förrän om ett halvår så det ska gå bra att ta med sig dem från Sverige när vi hälsar på.
Kram!

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja vi får försöka att förbereda henne mer på besöket. Det ska förhoppningsvis vara lättare om några månader när hon är än mer verbal. och som du säger så tror jag att lekar med dockor kan vara riktigt bra.
Tack för ditt engagemang!
Kramar!!


Olakatt,
å vad bra! V kan ta dem är vi ses i sommar då. Nästa besök är inte förrän om ett halvår så det ska gå bra att ta med sig dem från Sverige när vi hälsar på.
Kram!

anna of sweden sa...

Näe ..! :(

Och kram!

Katarina på Filippinerna sa...

Neeej! Jättetråkigt att detta skulle hända nu! Vi får hopas att ni kan förbereda henne så att det ska gå bra nästa gång..

Jag blir ledsen när jag tänker på att hon ska igen detta , kanske, en gång till.

Kram

Anonym sa...

Hej! Vet du, först när jag läste det här så trodde jag att hon var jättesjuk - att hennes blod inte koagulerar! Se på det positivt, det kunde vara mycket värre. (vet inte om det hjälper...)

Vad sägs om att skaffa en läkarväska till henne med spruta och termometer och allt? Då blir det kanskelättare på riktigt?

Ha en trevlig helg,
Stina

Anonym sa...

Hej! Vet du, först när jag läste det här så trodde jag att hon var jättesjuk - att hennes blod inte koagulerar! Se på det positivt, det kunde vara mycket värre. (vet inte om det hjälper...)

Vad sägs om att skaffa en läkarväska till henne med spruta och termometer och allt? Då blir det kanskelättare på riktigt?

Ha en trevlig helg,
Stina

Taina sa...

VA???? Hur kunde de låta DET ske då?? KLANTARSLAR! Bella fick samma upplevelse vid 2,5 år. Jag kan maila dig mer om det. Men jag blev i alla falla URSINNING! Lill-Skruttan har tur som har sådana föräldrar som du och M. Nästa gång kommer att gå superbra.

Kram på er och speciellt till E!!!

Saltistjejen sa...

Anna of Sweden,
tack för kramen!


Katarina,
ja nästa gång ska vi förska förbereda så gott vi kan. Hoppas verkligen det går bättre då.
kram!!


Stina,
tack!!! Jo sjävlklart VET jag ju att jag ska vara tacksam att det bara handlar om ett litet blodprov. Att hon är frisk och mår bra. Att dteta inte är något som hör till hennes vardag så som för så många barn med olika sjukdomar. och tro mig, jag är oerhört tacksam över detta!!!!!! verkligen!
Så kasnke är det fel att klaga. Kanske är det fel att fundera i så negativa tankar som jag gör när det egentligen är en litensak, men jag tror att jag själv blev rätt uppskakad vid senaste besöket just av att Lill-Skruttan fick sådan panik. Jag har aldrig någonsin sett henne sådan. Och det var så jobbigt att inte kunna "hjälpa". Men till nästa gång ska vi verkligen försöka att föbereda. Hon har redan fått en doktorsväska och jag tror det får bli lite sprutor etc på hennes dockor innan nästa läkarbesök.
Tack för din omtanke!!!


Taina,
ja jag fattar inte heller! Menar att det ju ska vara heparinbehandlade rör så att blodet ska hålla sig flytande! Jaja, nu är det som det är. JAg blev arg igår men nu får man brara försöka göra det bästa av den situation som är. Och jag tröstar mig med att det är långt dit. Vi har mycket tid att förbereda både oss och henne! ;-)
KRAM!!

Marianne sa...

Ja det enda som finns att säga om det just FAN!

Kramar!

Saltistjejen sa...

Marianne,
javisst, eller hur!!!

Bejla sa...

Nej, nej, nej. Hoppas det går mycket bättre med nya blodprovet dock. Jag har varit med om samma panikanfall med sonen, det var iiinte kul. Kram!

Saltistjejen sa...

Bejla,
Ja vi har börjat så smått att försöka förbereda lite m hennes doktorsväska samt boken "Totten går till doktorn".