AJ do it!

Så låter det nästan hela tiden hemma nu.

Lill-Skruttan har helt klart kommit på att HON minsann kan göra en massa saker själv! Att hon klarar av mycket utan hjälp.

Som att klä på sig vissa klädesplagg. Eller skrapa ur sin "fruit cup" nästan helt. Eller bära sin väska till/från dagis. Eller öppna och stänga burkar. Eller trycka på hissknappen. Eller ringa på dörrklockan. Eller låsa upp dörren med nyckeln.

Jätteroligt!

Fast en klar nackdel är att hon faktiskt inte alls klarar allt det där hela tiden. Ofta skulle hon behöva en liten liten gnutta hjälp på traven. Från oss. Men se, det går oftast INTE! Frågar man blir hon rosenrasande arg! Ibland börjar hon gråta. Ilsketårar. Ofta viftar hon hätskt iväg en med sin lilla arm! "Gå bort!" "No mamma!" eller "No pappa!" "I do it!"

Häromdagen var hon på ett solskenshumör hela morgonen. Jag gick hemifrån och M skulle ta Lill-Skruttan till dagis. När jag pratade med M senare under dagen och frågade om allt gått bra på morgonen visade det sig att det hade det gjort. Ända tills hon började sätta på sig skorna själv. Första skon gick tydligen bra. Efter lite knep och knåp. Det var värre med andra skon. Den ville tydligen inte alls. Dumma sko! Enligt M blev det ett himla tjohej. Först var hon arg som ett bi på skon som var så otroligt dum att den inte ville gå på hennes fot. Sedan blev hon om möjligt ännu argare på M som försiktigt frågade om han kunde hjälpa henne lite lite lite. Inte skulle hon ha någon hjälp inte! Hur dum kan man vara som frågar något så korkat!?! Efter ungefär en halvtimme tog M ändå tag i det hela eftersom klockan började bli mycket och han ju ville till jobbet. Det var inte populärt! Hon var tvärilsk hela vägen till dagis. Men väl framme var det bara glada miner igen. Tur!

Vad hon däremot lyckades med alldeles själv härom morgonen var att sätta på sig sina shorts! Jättebra gick det. Enda "felet" var väl att hon redan hade leggings på sig. Men det gick ju fint det med. Hon fick helt enkelt ha sina leggings under shortsen när hon glad i hågen stegade iväg till dagis. Hennes lärare E tyckte hon såg otroligt cool ut när hon kom med sina svart- , vit, och orangemönstrade shorts över sina svart- och vitrandiga leggings....!

Det är faktiskt himla kul nu tycker jag. Hon pratar verkligen mer och mer. Har många åsikter vilka hon vädrar mycket friskt. I söndags var första gången hon talade om för mig att hon inte gillade mig. Vi var i lekrummet på bottenvåningen av huset och jag tyckte det var dags att gå hem för att äta middag. Det tyckte inte hon. När jag upprepade detta igen efter atthon redan sagt "nonono" tittade hon allvarligt på mig och sa väldigt lugnt "I don´t like you mamma." Hm, jag hade faktiskt svårt att hålla mig för skratt. Än har hon inte lärt sig skilja på att inte tycka om en person jämfört med att inte tycka om vad personen gör. Men jag förstod självklart varför hon inte tyckte om mig just då. När jag frågade om hon inte tyckte om mig på grund av att jag ville att vi skulle gå hem nickade hon på sitt huvud så att håret flög. Så var det minsann!

Hon har även börjat reflektera över vad andra har och gör. Den senaste tiden har hon ofta jämfört saker med andras. Vi köpte t ex en ny pyjamas till henne i helgen. Den är lite lik kompisen W´s pyjamasar i stilen. Genast sa hon "Like W´s" när hon fick på sig den. Och i morse ville hon ha en klänning på sig. När hon fått på sig den sa hon nöjt "Like flicka" och drog lite i klänningskjolen.

Något som jag själv personligen tycker är otroligt skönt är att den där mammigheten verkar över för denna gången. Visst vill hon helst "gosa mamma" på kvällarna när det ska nattas. Men nu frågar hon ofta och mycket efter pappa också. Hon följer mig inte längre som en svans. Jag får gå på toaletten ifred. Med andra ord går pappa i stort sett lika bra som mamma numer vilket är oerhört skönt för både mig, M samt den allmänna husfriden! Nu hoppas jag bara att det ska fortsätta vara så länge länge!