onsdag, december 01, 2010

Myskväll

Kvällen har verkligen varit hur mysig som helst. Fast den började rätt tradigt med en väldigt gnällig Lill-Skrutta. Hon har börjat skaffa sig en riktig liten Gnällröst. En sådan där man snabbt tröttnar på att höra. Lite småpipig med segdragna vokaler. Ofta används den mer till klagoljud än direkta ord. Helt klart enormt irriterande. Jag föredrar att hon blir arg, gråter, skriker eller på något vis uttrycker sin ilska eller besvikelse på ett i mitt tycke mer konstruktivt vis. Om man nu kan anse att skrik och gråt är konstruktivt....? Men jo, i jämförelse med Gnällrösten så tycker nog iallafall jag att skrik och gråt är att föredra.

Men efter att den första delen av kvällen gick i Gnällröstens ton så förvandlades den andra delen av kvällen till en helt annan tonart. Efter att ha bråkat om middagen (som vanligt den här senaste tiden vägrar Lill-Skruttan äta) gav hon sig till slut och åt då som en häst. Inte konstigt med tanke på att hon helt skippat lunchen på dagis. Det lassades in ris och köttgryta så det stod härliga till. Kanske var det där det vände och Gnällrösten tog en liten semester? I vilket fall hade vi efter middagen en riktigt härlig kväll. M var tvungen att gå tillbaks till jobbet ett tag men Lill-Skruttan och jag satt i soffan och tittade på hennes nya favorit Caillou. Sedan åkte doktorsväskan fram och jag blev grundligt undersökt. Även tröstad efter att jag fått den gräsliga sprutan. När jag var friskförklarad var det Lill-Skruttans tur att undersökas och sedan gjorde vi gemensam sak med hennes docka.

Efter läkarbesök var det promenad till supermarket som gällde. Med dockan och vagnen. Där skulle det inhandlas cupcakes. Ett gammalt kvitto dög fint som cupcake...! Fantasin är det inget fel på. Sedan blev det lite tågåkning och tågkörning. När Lill-Skruttan körde med sina "Thomaståg" berättade hon för mig att Sir Topham Hatt ropar: "All aboard! innan tåget kör". Gulligt! Sedan tände vi hennes adventsljus, ni vet ett sådant som är numrerat 1-24. Och så kom M hem. Då blev det kvällsfika. Lill-Skruttan ville ha mjölk med cheerios och M ville ha en kvällssmörgås. Själv var jag inte sugen på något speciellt men satt och bara myste ihop med min underbara familj! SÅ mysigt! Lill-Skruttan på sitt soligaste humör i stolen lyste ikapp med sitt adventsljus. Ibland blundade hon och gungade med i takt med musiken som spelades. Jag blir lika förvånad varje gång. Hur snabbt humöret skiftar på de här små liven. Från "katastrof" till soligaste solskenet på en halv sekund!

Nu har lugnet lagt sig här. Nattning pågår i sovrummet. Själv ska jag sätta på lite tevatten.
Ibland är livet så barnsligt enkelt.

22 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Vilken mysig kväll! Verkligen :)Jag tycker det är så himla kul med barnens fantasilek! Vad som helst kan bli vad som helst. N har en gammal TV-kontroll som hon använder som mobiltelefon när vi är på stan. Hon pratar med morfar och farmor :) Kul med ballonger i kalendern! Jag ska göra en sån nästa år till N! Kram

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
javisst är det otroligt hur mycket fantasi de har! Oc jag gillar också dessa lekar mycket. Lite som att bli barn igen på nytt! :-)
Kramar!

Katarina på Filippinerna sa...

Vad mysigt ni hade igår! Härligt med denna fantasi, själv kan man ofta känna att man kört fast, ha ha!
Kram

Taina sa...

Ååååh vad mysigt det låter. Det är de här stunderna man ska tänka på när det blir lite för mycket. Det behövs inte mycket för att humöret ska svänga och tur är väl det. Kommer så i väl ihåg Bellas Gnällröst som fanns där ofta. Hon skrek sällan men gnällde! Gud så irriterande det var då. Liisa gnäller inte men skriker istället...Hahahaha. Förvånad?

Kram kram

Desiree sa...

Skont att det blev ett battre avslut pa kvallen och att gnallrosten forsvann. Kanske var det mat och energi som behovdes fyllas pa for att solen skulle titta fram hos lilla E. Mysigt med adventsljuset.
Kram!

Saltistjejen sa...

Katarina,
javisst önskar man ibland att man hade en sådan fantasi!
kram!


Taina,
ja du har så rätt, det är verkligen de här stunderna man tankar energi från på så många vis! Och Gnällrösten är jag såååå trött på. Jag hoppas attt den ska försvinna snart.
Kramar!


Desiree,
till viss del var de säkert så att hon var låg på energi eftersom hon inte åt sin lunch på dagis. Men hon har varit i en lite gnällig fas den sista tiden. Delvis pga att hon var förkyld såklart men även lite innan dess. Jag hoppas dock det är en fas som ska vara över snart.
Kram!

S w e F l o sa...

Vad härligt! Jag har märkt att min Sarah är superkänslig vad gäller blodsockret, så om hon är hungrig blir hon supergnällig. Jag försöker alltid få henne att äta nått om hon verkar bli så där jobbig och bara gnäller om allt, och inom 30 minuter är hon sitt glada själv igen. Känns nästan lite som magi, ha ha! Försöker nu få maken att inse detta så att han istället för att bli sur MATAR henne. Vad som helst, bara hon får i sig nått. Funkar kanon!

Anna, Fair and True sa...

Vilken härlig avslutning på dagen! Hoppas gnällrösten inte kommer tillbaka på ett tag! Kram!

Saltistjejen sa...

SweFlo,
haha det låter ungefär så som jag själv fungerar. jag är väldigt känslig för lågt blodsocker och blir ofta rätt hemsk när jag är hungrig. Självklart är barn också ofta känsliga för sådant här eftersom de bränner energi så fort. Till viss del är jag säker på att gnällighet ofta har att göra med just detta. Eller allmän trötthet också såklart. Ibland är det dock svåt att få de att äta ngt ifall de promt inte vill.... ;-)
Kram!


Anna Fair and True,
ja det var jättemysigt! Så man känner att man alltid skulle vilja att det var på något vis :-)
Gnällrösten lär nog tyvärr visa sig av och till här i huset....
Kram!!

Annika sa...

Jag minns gnällrösten, och jag brukade säga ifårn på SKARPEN då den kom fram; GNÄLL inte, använd din riktiga röst så lyssnar jag. Men inget gnäll.
Det hjälpte, för jag kan inte minnas att det var ngn längre gnällperiod att tala om.
Adventsljus har jag också, köpt online här i US. Roligt att ha ett sådant.
BRA att kvällen blev lugn och fin!
OCH MYSIG!!
NU är det ju lite vettig kyla att tala om också---gillar!!
KRAM!!!

Annika sa...

Talar ju om unga fröken K ovan, som du förstår ;-)))

Saltistjejen sa...

Annika,
ja vi måste nog också börja säga ifrån på skarpen vad gäller Gnällrösten för den går en verkligen på nerverna!
Visstär det mysigt med adventsljus. Även om jag ofta glömde tända dem varje dag när jag var yngre haha och fick låta det brinna rätt länge dagen före (eller efter!!) julafton... ;-)
Vädret idag är underbart! Soligt och kyligt krispigt!
Kramar!!!

Marianne sa...

Haha, ja ibland är det upp som en sol och ner som en pannkaka, och ibland är det tvärtom. Skönt när dagen slutar på ett fint sätt i alla fall, det är det man bär med sig till nästa dag.

KRAM!

franziengland sa...

Åh vilken härlig kväll! Förstår att ni njöt! Jag instämmer med Annika, vi har också varit igenom perioder med gnällröster, för alla tre barnen men olika mycket. Det är som om de inte ens alltid själva tänker på att de pratar med den där gnälliga rösten, utan det blir som en dålig vana. Väldigt irriterande och ibland måste man väl säga till ordenligt, just att "jag lyssnar inte om du pratar med den rösten, för det är svårt att höra vad du säger och tråkigt att lyssna på".
Vi har också till slut haft en jätteskön kväll efter en dag som inte alls blev som vi trodde. Så är det också ibland.
Trevlig helg!

Saltistjejen sa...

franziengland,
ja sådana kvällar är så sköna!
Att det ska vara så att barn går igenom sådana där gnällperioder. Men det är väl så. Jag gissar att ert och Annikas sätt är det enda man kan göra. Att liksom "ignorera" dem när de använder gnällrösten. Säga til att när du pratar sådär så kan jag inte höra vad du säger och sedan vänta in att de ska prata "som vanligt" igen.
Skönt att ni haft en fin kväll. Och att dagar bir lite annorlunda än först planerat är nog rätt vanlgit ändå. Så länge de bir bra i slutändan så är man ju glad.
Kramar!

Saltistjejen sa...

Marianne,
japp ned som en pannkaka men upp som en sol! :-) Bra när det går den vägen!
Kramar!

Fröken Anki sa...

Med endast erfarenhet av skolbarnen (so far) så kan jag hålla med att jag hellre tar ilska än gnäll för att visa missnöje. En gnällröst slutar man liksom lyssna på.
Skönt att det blev bättre frampå kvällen.

Ser mysigt ut med adventsljuset. Har ni fått från Sverige eller köpte du här?

Hoppas ni har en skön torsdagskväll också.
kram

Saltistjejen sa...

Fröken Anki,
japp gnäll är verkligen inte min grej... Har sååå dåligt tålamod med just sådant.
Adventsljuset köpte vi när vi var på den svenska julmarknaden i Svenska kyrkan här för ett tag sedan. Men Annika i Reston skrev att hon fått tag på sitt via ngn amerikansk website.
Kramar!!

KARLAVAGNEN sa...

Å gillar också Caillou, fast jag har bara hört historierna på portugisiska! Å Thomas the T är jag ett stort fan av!!!

Gott att ni fick en skön kväll!

Kram!

Saltistjejen sa...

Karlavagnen,
oj jag ahde själv ingen aning om vad Caillou var innan Lill-Skruttan sa att hon ville se det!
Kram!

Petra H sa...

Åh, jag gillar också Caillou - på spanska! Os systerdotter älskar Caillou och vi brukar titta på honom när vi är i Spanien. Jag vet inte hur vi kom in på den barnserien med en fransk kompis här i Bryssel och vi visade några avsnitt på youtube, hon ÄLSKADE honom! Ha ha, så vi satt en hel kväll och kollade på Caillou - bra spanskövning för nybörjare :D
Jobbigt med Lill-Skruttans gnällröst, är det à la gnällbältet ;-)
Jag kan inte för mitt liv hitta mina två (!! tänkte ge bort det ena) kalenderljus som mina föräldrar hade med sig i oktober. Det kommer väl lagom fram till januari...
KRAM!

Saltistjejen sa...

Petra,
haha inte visste jag att Caillou var så populär!!!!! Själv kände jag knappt till hans existens förrän nyligen när Lill-Skruttan vill se på en snutt på Youtube! Men nu är det som sagt Caillou för hela slanten här...! Har ni kommit fram till var han egentligen bor? Först tänkte jag Kanada men nu tror jag mer på Vermont här i USA...?
Kramar!