tisdag, april 16, 2013

Boston i våra tankar

Trots trötthet måste jag bara skriva en rad eller två om Boston. Eller snarare det som hände där igår. Så fruktansvärt! En av M's kollegor var där för att springa Maraton med sin flickvän men som tur var klarade de sig oskadda. Dock var de nära. Cirka två kvarter från explosionerna. När vi slog på TV-nyheterna igårkväll sa de att den enda "turen" i detta var att bomberna inte exploderat någon timme tidigare eftersom det då varit så många fler åskådare så att antalet dödade och skadade då skulle varit otroligt många fler. Men i morse när jag slog på TVn möttes jag av ett foto av en liten pojke, jag tror han var 8 år, som varit där för att heja på sin pappa som sprang loppet. Han hade stått för nära. Han klarade sig inte. Och när man hör och ser sådant väcks en sådan sorg, vrede och maktlöshet över att sådana här människor finns!

Vi såg alldeles nyligen Zero Dark Thirty och i morse medan jag och en del kollegor väntade på att första sessionen skulle börja kom givetvis denna filmen upp. I skuggan av Boston. För visst pratades det om Boston. Mycket. Och ja, jag tyckte filmen var väldigt bra om än fruktansvärd på så många vis. Terrordåd. Helt oförsvarbart. Fruktansvärt. Det finns säkert tusen och en förklaringar till varför det sker.  Dock inga ursäkter. För resultatet är ändå horribelt.

Även dagens presentationer inleddes såklart också med tankar kring gårdagen. "We do not know what's up the road. All we know is today. So let's make the best out of each and every day" Så sant. Så enkelt. Och ändå kan det ibland vara så svårt.

Tänkte avsluta detta inlägg med en av våra vänners facebookstatus från igår. Han är läkare och arbetar På Massachusetts General Hospital. I Boston. Såhär skrev han om gårdagen:

"I spent a little time in the ER last night. I did nothing of consequence. But I did want to post some thoughts.

We tend to get pretty jaded after a few years in this business. Last night, however, there was none of that in evidence. Just dozens of women and men coming together to heal a city's wounds. Though I loathe the circumstances, it was amazing to see.

The president was right. This is a tough town. I'm proud to be here."

7 kommentarer:

Desiree sa...

Man blir så upprörd över att någon kan göra något sådant här. Så grymt! Varför???? Man blir chockad över hur grym och sjuk världen kan vara ibland. Så himla tragiskt och sorgligt.
Kram!

regnnatt sa...

Det är verkligen fruktansvärt. Och genast blir man påmind om känslan man bar omkring med så länge, länge då för många år sedan. Måtte det inte komma mer nu.

Dina NYbilder är underbara :) Nu har vi äntligen lite vår här också, snart kommer grönskan. Det ska bli skönt.
Kram <3

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det är så fruktansvärt!
Kram!


regnnatt,
nej vi får verkligen hoppas att det inte blir mer. Så hemskt!
Tack också för dina fina ord om mina bilder! Det är verkligen vackert här nu! Skönt att även ni fått lite vår.
Kramar!!

olgakatt sa...

Ofattbart att någon kan få för sig att smälla av bomber mittibland en folkmassa, var än i världen det sker. Och Obama samlar nationen. Som sig bör.
Samtidigt skickar han drönare att döda "potentiella" fiender där även barn och andra oskyldiga stryker med på köpet.
Det är mycket som inte stämmer på vårt klot.

Annika sa...

Terrtorn ja, den har nog kommit för att stanna, och detä r för jävligt.
Man vet aldrig var, och hur, det slår till.
Jag hoppas att ngn träder fram snart.
Dewn där 8 åringen, hans mamma ligger med hjärnskador, hans syster blev av med benen. En hel familj utplånad närapå.
Pappan sprang loppet.
Jag känner två från Reston som var där och sprang. De klarade sig utan skador.
För jävligt är det. Rent för jävligt då terrorn sätter in.
Visst går tankarna till 9/11, det går bara inte att låta bli att tänka på det...

Men naturen ÄR vacker!!
Så vacker.

Kram!

Steel City Anna sa...

Man undrar varför någon vill göra så, men det blir man väl aldrig klok på. Säkerheten borde vara rätt stor inför ett maratonlopp, så kan det hända då är man väl inte säker nånstans.

Saltistjejen sa...

olgakatt,
nej det är för jävligt rent ut sagt!
Fruktansvärt! Och ja, inte är det bättre att dödandet av oskyldiga fortsätter i mer "ordnade" former heller.


Annika,
ja vi får se om det kommer ngn som tar på sig ansvaret. Och ja, den döde pojkens familj har ju drabbats oerhört! Jag blir så j-a ledsen!!!
Kram!!


Steel City Anna,
nej det går inte att förstå. Sjuka hjärnor är det enda jag kan tänka.