måndag, oktober 03, 2011

Det gläder mig...

...att den nyligen avlidne Ralph Steinman får Nobelpriset i Medicine postumt! Samtidigt känns det så tragiskt och sorgligt att han aldrig hann få veta att han tilldelades det mest prestigefyllda vetenskapspriset av alla. I fredags avled han efter flera års sjukdom. Tydligen lyckades han förlänga sitt liv genom att behandlas med den metod som bygger på den egna forskningen. Det tycker jag är smått fantastiskt i sig. Tänk om han bara levt ett par dagar till så han hunnit få veta.

Steinman får priset för att ha upptäckt och studerat speciella celler i kroppens immunsförsvar - dendritiska celler. Antigen-presenterande celler. Det är de som tar sig an de bakterier och virus som lyckas ta sig in i kroppen, och sedan presenterar dem för de vita blodkroppar som i sin tur dödar de icke-kroppsegna inkräktarna. Via dendritiska cellernas presentationsförmåga byggs även det immunologiska minnet upp. Det som gör att kroppen senare känner igen samma typ av virus och bakterier nästa gång vi får in dem i kroppen och därmed kan göra sig av med dem innan vi ens behöver bli sjuka. Detta är även grunden för att vaccinationer ska kunna fungera.

Medicinpriset delas i år mellan den avlidne Steinman samt Bruce Beutler och Jules Hoffmann. De senare tilldelas priset för sina upptäckter inom det som kallas "innate immunity", dvs kroppens första försvarslinje. Till skillnad mot Steinman som arbetade med det som kallas "adaptive immunity" vilket involverar just ett "immunologiskt minne".

Och för er som inte redan känner till det så arbetade och verkade Steinman på M´s arbetsplats. Det är Rockefeller University´s tjugofjärde Nobelpris tror jag. Otroligt! Där hade man en presskonferens i förmiddags angående Steinman´s tragiska bortgång just innan Medicinpriset hann offentliggöras. Jag gissar att man på universitetet nu är glada över nyheten att Steinman ändå tilldelas priset.

Ni som vill läsa lite mer om pristagarna kan klicka här.



*) Bilden är från nätet: http://users.rcn.com/jkimball.ma.ultranet/BiologyPages/D/DCs.html

7 kommentarer:

Lotta sa...

Det var mycket som hände idag ;)

Jag håller helt med dig Saltis, glädjande att Steinman får Medicinepriset postumt. Mycket tragiskt att han har gått bort innan han fick reda på att han tilldelats priset.

Det här är ju ert specialområde! Beundransvärt att det är Rockefeller Uni's 24:e pris.

Kram och tack för din rara grattishälsning idag!!!

Kram!

Trillingnöten sa...

Jag tycker det är så fantastiskt vad man kan göra!! Tänk vilka framsteg som gjorts under de senaste hundra åren, som nog inte skulle ha kunnat genomföras utan allt annat som utvecklats fram tills dess...

Saltistjejen sa...

Lotta,
ja visst är det tragiskt att han hann gå bort innan det offentliggjordes men jag är glad över att Nobelkommittén inte drog tillbaka priset. Detta är dock inte vårt specialområde alls, men jag gjorde mitt examensarbete i ett immunologilabb på KI, så en del minns man ju ;-)
Hoppas du hade en riktigt fin födelsedag!!!
Kram!!


Trillingnöten,
ja men visst är det fantastiskt! Och det är otroligt så mycket mer man vet idag jämfört med för 100 år sedan. Ja är glad att jag lever i en tid när man vet så mycket mer inom medicin än då. Sedan kan man ju alltid spekulera i hur mycket mer man kommer att veta om 100 år till! :-)
Kramar!

Desiree sa...

Ja en sådan situation har ju aldrig förut skett att nobelpristagaren som precis fått priset har dött bara någon dag innan det utanononseras. Jag är glad att han fick behålla priset fast han nu är död då de egentligen inte får dela ut priset till döda personer. Priset delades ju i god tro om att han var vid liv och som nobelkommitén sa så går det ju inte direkt att ta hälsostatus på alla nobelpris kanidaterna innan man börjar fundera på vem man ska ge priset till. Jag tänkte på er då jag hörde att priset gick till personer på Rockefeller. Har du jobbat något med immunologi eller detta område själv? Jag tycker du fick ihop en bra sammanfattning.

Saltistjejen sa...

Desiree,
nej detta var ju nytt. Att Steinman avlidit så nyligen gjorde ju det hela extra sorgligt tycker jag. Men egentligen var det ju lite liknande förra året då pristagaren Robert Evans tilldelades priset för IVF. Han levde ju men de av mina fd kollegor som kände honom (och som även jobbat med honom) berättade att han var väldigt sjuk och blivit rätt dement vilket såklart gör att man inte vet om han verkligen insåg och kunde glädjas åt priset. Tyvärr.
Tack också för att du tyckte mitt inlägg var en bra sammanfattning. Jag gjorde mitt examensarbete i ett immunologilabb på MTC, KI (med inriktning på atnigenpresentation, främst MHC class I) så en del av de gamla kunskaperna därifrån sitter nog i. Sedan samarbetade jag ju med en immunolog när jag doktorerade som jobbade med dendritisak celler och antigenpresentation av HIV från apoptotiska kroppar (jag kollade ju tumörutveckling via apoptos) så därifrån lärde man sig lite grand också. :-)
Kram!!

emma sa...

Jag tänkte på er när jag läste att han verkade på Rockefeller


Håller med: tack för bra sammanfattning för att vi som inte har en susning ska förstå.

Dramaturgiskt spännande - att han levde längre tack vare sin egen forskning men inte länge nog att veta om att han fick priset. Han hade tydligen skojat om det på sin dödsbädd enl dottern. Han hade iaf sin familj hos sig vilket i såna stunder nog smäller högre än tom ett Nobelpris...och så fick han behålla det- en tröst för de efterlevande. Bra också efter vad han åstadkom.

Han kommer ifrån Montréal f.ö

Saltistjejen sa...

Emma,
japp han är kanadensare från Montreal! Jag tänkte faktiskt på er när jag läste om det. :-)
och visst var det bra att han fick ha familjen hos siig. De f ö här igår och pratade dels på presskonferensen som hölls på Rockefeller och sedan igårkvll närpriset firades och jag råkade springa in mitt under det att barnen höll tal, då jag skulle till dagis.
Kram!!