onsdag, oktober 05, 2011

Sex

Ja, med den titeln kanske jag kan öka min besöksstatistik något...?! Fast det är inte alls anledningen till att jag valt den. Utan helt enkelt därför att jag IDAG har varit bosatt här i New York i exakt SEX ÅR! 6 år! GALET om ni frågar mig! Inte att jag bott här såpass länge utan att det inte känns som så många år ändå. Så mycket som hänt sedan vi flyttade hit. Det har varit både en yttre och en inre resa skulle man kunna säga. Nya intryck. Nya lärdomar. Man har verkligen insett att man lär sig lika mycket om sig själv som om andra när man gör sådana här stora hopp. Ut från den vardagliga och invanda tryggheten till en ny kultur, ett nytt land med helt andra synsätt på väldigt mycket.

Vi valde ju dessutom att bli föräldrar här. Vilket i sig är den allra största omställning hittills i mitt liv. Att få barn långt borta från familjer och vänner i sitt gamla hemland är också ganska speciellt. På vissa vis betydligt svårare och jobbigare, men på andra säkert lättare också. Man skapar verkligen mycket speciella band inom den lilla familjen. Band som jag inte är säker på att vi skulle haft på samma vis om vi fått barn i Sverige. Avståndet till våra familjer i Sverige har varit grogrunden till dessa band. Man blir mer hänvisad till varandra. Både vad gäller allt nytt som i stort sett alla nyblivna föräldrar ställs inför, men kanske ännu lite mer med tanke på att man här hela tiden också mött och möter andra kulturers synsätt på barn och föräldraskap. För att inte tala om alla praktiska "problem" man har behövt handskas med. Avståndet gör även att man skapar mycket speciella band till andra i sin omgivning också. En annan typ av nätverk än om man bor i närheten av familjen. Vänner som blir som ens familj.

Allt detta handlar inte om bättre eller sämre. Bara om annorlunda. Det är lätt att jämföra. Lite här och lite där. Vissa saker saknar och längtar man till. Annat är man otroligt glad att få slippa. Med tiden hittas nya saker man vet att man kommer att sakna och längta till minst lika mycket den dag man flyttar härifrån. Det handlar som sagt inte om bättre eller sämre. Bara om Annorlunda. Och kanske framförallt om att låta sig berikas av allt det där Annorlunda.

Och efter 6 år som utlandssvensk kan jag säga att jag fortfarande på många plan känner mig som en nyutflugen fågelunge. Medan jag på andra inser att jag faktiskt utvecklats enormt mycket som person. Framförallt hoppas jag att jag fortfarande låter mig och mitt liv till viss del berikas av det där Annorlunda.



*) vill även tillägga att det gick bra hos veterinären idag. Han tittade på Liptons sår och efter att ha tagit ett litet "vävnadsprov" som han snabbt studerade i mikroskop kunde han konstatera att det inte handlade om parasiter, bakterier eller jäst. Troligen någon form av allergi. Så Lipton fick en kortisonspruta. Alldeles som vi trott att han skulle få... Nu får vi se. Inom 2-3 veckor ska såren var helt läkta annars måste vi höra av oss igen.

13 kommentarer:

Västmanländskan sa...

Grattis till 6-årsjubileet! Och skönt att det gick bra med lilla kissen. Kram!

Desiree sa...

Ja grattis till 6 år. Tänk att ni redan har bott i NY i hela 6 år. Det märks ju att ni trivs jättebra. Jag håller verkligen med om att man berikas på så många sätt av att bo utomlands. Jag är så glad att vi fick chansen och att vi tog den. Jag känner och det gör C också ett mersug efter fler sådana tillfällen i livet. Tror du att ni stannar i USA eller känner ni att ni båda har ett sug efter att prova på Sverige eller Europa framöver? Jag förstår att det är jättesvårt att svara på eftersom det är så många faktorer som spelar in. Det bästa är nog att njuta av allt underbart som man har för stunden just där man råkar befinna sig och sedan får man se vad som händer med allt.
Så skönt att allt var ok med Lipton och att det bara var lite allergi som han förhoppningsvis snart blir av med.
Kram!

Charlie sa ... sa...

Grattis!!!

Sex spännande år. För er och även för oss. I december är det sex år sedan, men vi var här redan i september och letade hus och bodde här i några veckor.

Jag skriver under på allt Saltis. Annorlunda är ett bra ord. Inte nödvändigtvis alltid bättre och inte sämre heller. Det är som en påse godis med både salt, surt och sött ;)

Jag älskar New York, men det gjorde jag även innan 2005-flytten. Connecticut har jag fått lära känna lite mer från början och det är numera starka kärleksband mellan mig och CT också.

Skönt att Liptons vetbesök gick bra, hoppas det läker bra nu!

Kramar!!!

Saltistjejen sa...

Västmanländskan,
tack!! Och ja det är väldigt skönt att det inte var något allvarligare fel på Lipton. :-)
Kram!


Desiree,
tack! Ja det känns konstigt att tänka att vi bott här så länge ändå. För det känns inte så länge tycker jag. Och visst är det fantastiskt att ha fått prova på att bo och leva i ett annat land! Jag tycker det är en av de allra bästa saker jag gjort i mitt vuxna liv faktiskt! Vi vet inte alls hur framtiden ser ut för oss. Det beror på så många saker. Jobb framförallt. Ingen av oss känner sig sådär väldigt sugen på andra länder i Europa, och det är väl främst beroende på att vi inte pratar ngt annan språk och itne riktigt känner att vi har motivationen och orken att "börja om från början" på det viset. Men OM ett tillfälle skulle komma som känns rätt på andra vis så är vi heller inte "emot" idén. Men i nuläget känns det som om vi helst skulle vilja bo i ett engelsktalande land ändå. Om vi inte skulle flytta tillbaks till Sverige då. Jag tycker det är så himla intressant att följa din och C´s hemflytt också. Jag tror man tänker och känner lite lika i flera situationer när man bott utomlands i ett antal år :-)
Kramar!!!


Lotta,
Tack och jag ska väl säga detsamma då!!! Till ERA 6 år! :-) Förstår även att du har starka band till CT nu. det verkar vara en otroligt vacker stat och jag har själv blivit både nyfiken och lite sugen på den ska jag säga... OM man nu skulle stanna kvar här i USA och på ostkusten alltså. :-)
Och ja, det är jätteskönt att ha fått veta att katten inte var allvarligt sjuk. Vi trodde inte det, men man vill ju gärna att en expert kollar.
KRAM!!

KARLAVAGNEN sa...

Kloka ord! OOOJ här står det ju om Lipton (PLEASE ignore my previous comment). Hoppas att det inte är allvarligare än så här. Har han plastskålar till maten? Får läsa om var blåsorna satt.

Ja med sex år utomlands är du rena dunungen, men du har rätt i det du filosoferar. Kommer ihåg att för mig så började det kännas vid 10 år. Åren innan gick det på rutin att resa hem och tillbaka hem, att säga hej då osv. Men vid 10 år började avskeden och uppbrotten nypa i hjärat och själ.

KARLAVAGNEN sa...

å grattis!!! ;-)

olgakatt sa...

Hoppas veterinären har rätt och att det går att utröna VAD han i så fall är allergisk mot, den lille Liptongubben! Det vore ju mindre kul att behöva hålla på med steroider i längden.

Ja, de sex åren har verkligen rusat iväg!Jag tycker det är väldigt roligt för er att ha den här erfarenheten (som ju på många vis kommer även mig till godo!) men jag vet många som vill ha er på närmare håll...
Längre fram vet jag att jag vill det också!! När ålderskrämporna börjar hindra min egen rörlighet i världen, nämligen. Det verkar så jobbigt med rollator på metron och flyget.

Annika sa...

OCH jag har varit här i 18 år, och jag hade ingen lätt landning. Det tog mig alla ggr tre år att verkligen börja acceptera. Rötterna kom då jag fick Karolina.
Och numera tycker jag att jag har det allra bästa av två världar.
Annorlunda är ett ord man måste lära sig, för ANNORLUNDA är vad det är i mångt och mycket. Inte fel, inte rätt, utan ANNORLUNDA!!
Dock, det tar ett tag att landa i Annorlunda...

Jamen grattis, bästaste Saltistjejen!! Jag är så himla GLAD att jag hittade din blogg en ggn för länge sen, eller om du hittade min. JAG minns inte alls.
Anyway, du en en sådan fin vän och jag är glad att du finns däruppe i NYC.
Längtar tills nästa ggn vi ses. Ja, det blir ngn ggn denna höst!!

Jag kan också ibland känna mig som en nyutflugen fågelunge, kanske man alltid kommer att känna så på vissa plan?

KRAAAAAAAM!!!!

Saltistjejen sa...

Karlavagnen,
haha tack! Och ja, det gick bra med Lipton. Iallafall såhär långt. Så får vi se om han blir bättre och hur det går framöver. Haha 6 år är ju inte så länge jag vet, men för mig som tycker att jag nyligen gjorde den där flytten,så KÄNNS det ändå längre än vad det gör i "mitt huvud"... ;-)
Vi får se vad framtiden har i beredskap också.
KRAM!


Olgakatt,
ja jag hoppas det. Enligt honom så kan katter ibland få sådana här uppblossande allergier men att en sådan där kortisonspruta räcker för att ta bort det och att de sedan inte får tillbaka allergin. Iallafall inte på länge. Vi får se. Han sa att det inte var fråga om granulo.....vad det nu var det hette igen... Så ja, jag vet inte. Vi hoppas såklart att han har rätt.
Och jo jag förstår att många där hemma vill ha oss närmare. Vi skulle även själva önska att det var lite enklare att ta sig mellan Sverige och oss. Men vi får som sagt se hur det blir framöver. Omöjligt att säga just nu.
Kramar!!


Annika,
nej jag vet Annika, Du har ju berättat hur jobbigt du hade det i början med att acklimatisera dig. Kanske är det en stor skillnad att du stannade på grund av Kärleken? Att Peter är amerikan kan ju såklart ha gjort att du mer redan från början tänkte tanken att "det är för alltid" eler så. Vi har ju alltid haft "ett par år" i huvudet sedan vi flyttade hit. Vilket kasnke gör det lättare? Jag vet inte. Å andra sidan tror jag att många som gifter sig med någon från landet där man bosatt sig, får lite gratis också. In i den nya kulturen. Ofta med familj (inte den egna men man gifts ju in i en) på närmare håll, med traditioner och annat som man liksom får med sig då på ett sätt som itne "helinvandrade" par har. Sedan har du rätt i att det förändrade mycket att få barn här. Jag tycker som du att man fick andra sorters band till landet efter att vi fick E. Detta är ju HENNES land. HENNES kultur. I första hand ändå. Och HENNES språk. Det gör att man ser på saker med lite andra ögon. :-)
KRAM!!!

olgakatt sa...

Tror du far efter eosinofilt granulom.

Saltistjejen sa...

olgakatt,
TACK!! Det var det!

Bejla sa...

Ja tiden rusar plötsligt iväg. Jag har också svårt för att förstå att det snart är 8 år sedan jag senast "mellanlandade" i Sverige. Fast samtidigt känns livet i Sverige ganska främmande för mig på något sätt, även om jag nu kommit närmare rent kulturellt både fysiskt och familjemässigt. Det där "annorlunda" är dock något som biter sig fast och jag tror det är svårt för mig att klara mig utan den "drogen". Fast å andra sidan har ju också Sverige förändrats med åren, vilket ju kan vara svårt att inse/acceptera/först som utvandrad, så även Sverige skulle nog ge en tillbakaflyttade en dos av "annorlunda" den med. ;-) Grattis till de 6 åren och njut av NY-livet så länge ni tycker att det känns rätt! Kram

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja visst har du rätt om att även Sverige har förändrats. och även personerna man "lämnat" där. Som vi ju alla gör med åren. Ibland kan det vara lätt att glömma som sagt. Men visst tror jag den största förändringen ligger hos en själv. I varje fall är det nog så i mitt fall.
Hoppas att det blir bra för er i ert "nya hemland" nu!
Kramar!