fredag, oktober 14, 2011

Fredagstema - Astrid Lindgren

Fredag igen och HeLena står för temat. Astrid Lindgren. Ja, vad ska jag säga om henne egentligen? Som inte redan är sagt minst tusen driljoners gånger stjärnstopp, menar jag. För mig betydde Lindgrens böcker nästan allt. De är en del av min barndom och uppväxt på samma vis som de egna minnen jag har av saker jag verkligen gjorde, och personer jag verkligen mötte. Jag kan inte ens välja någon favorit för hennes karaktärer har följt mig genom åren och gett mig olika saker under olika tidsperioder. Det var Pippi, Lotta och Emil under de tidigaste läsåren.

Allas vår Pippi Långstrump

Emil och Ida

Lotta på Bråk-makar-gatan var faktiskt en av de första böckerna jag läste helt själv. Högt ljudandes låg jag i min säng om kvällarna och läste om när Lotta flyttade hemifrån till Tant Berg. Och så Bullerbybarnen såklart. En stor favorit. Som ju faktiskt till stor del handlar om Astrids egen uppväxt i det småländska Vimmerby. Madicken och Lisabet har jag skrattat och gråtit mycket med. Både i böckerna och TV-serien. Jag hade även ett kassettband med just Madicken och det spelade jag så många gånger att det faktiskt gick sönder. Ett enda stort trassel blev det. Jag kan nästan fortfarande repliker och sånger utantill om jag blundar och tänker efter. Otroligt! Och självklart var jag lite småkär i Abbe....

En av den fantastiska illustratören Ilon Wiklands teckningar från en av böckerna om Bullerbybarnen. För mig personligen har nog just Ilon Wiklands bilder varit nästan lika viktiga som själva berättelsen för läsupplevelsen av många av Astrid Lindgrens böcker. 

Fler illustrationer ur Bullerbyböckerna

Madicken och Lisabet

Här några av Ilon Wiklands fantastiska illustrationer ur böckerna om Madicken.

Böckerna om Saltkråkan läste jag dock aldrig men älskade TV-serien. Lördagsgodispåse i hörnet av ena soffan framför TVn med Tjorven, Stina, Pelle och Farbror Melker det är ren och skär barndomsnostalgi för mig! I godispåsen fanns alltid en pytteliten (med dagens mått mätt var ju även själva godispåsen pytteliten) mjölkchokladkaka med en ko på omslaget. Minns ni den?? Under en semester för många år sedan båtluffade jag lite i Stockholms skärgård och då besökte vi en del av de öar där Saltkråkan spelades in. Men mycket är även inspelat på Åland.

Tjorven, Båtsman och Stina från Saltkråkan

En fin bild av en ung Astrid ihop med flera från Saltkråkegänget.

Jag älskar Astrid Lindgren för att allt hon beskrev var med en sådan enorm värme och kännedom om barn. Hur det var att vara barn. Känslorna. Och även om den yttre vardagen och miljön var helt annorlunda för de flesta av hennes karaktärer jämfört med min vardag, och än er nu idag, så är det just känslorna och tankarna som hon beskriver så på pricken. Jag tycker det är fantastiskt! Tillsammans med det faktum att hon inte blundade för jobbiga saker som död och sjukdom. Som i Bröderna Lejonhjärta. Och Mio min Mio. Böcker med ett stort djup.

Dessa två böcker har jag läst och läst om otaliga gånger. Och de är lika bra varenda gång tycker jag! Även som vuxen. Och ja, jag är ju fortfarande barnsligt förtjust i sagor om det goda och det onda, om det mörka och det ljusa. Fantasy. Jag kände med Bo Vilhelm Olsson. Som ju visade sig vara Mio. Jag önskade hett att jag skulle kunna komma till "Brunnen som viskar om kvällen" eller se hästarna springa i Dunkla Skogen. Jag döpte om min leksakshäst till Miramis. Jag och pappa brukade viska till varandra "spejare, spejare överallt...!". Jag skrämdes av Riddar Kato; hans klo av järn och sitt hjärta av sten. Ondskan personifierad. Men minns även då Riddar Kato utbrister "Se till att du hugger rakt genom mitt hjärta av sten. Det har skavt där inne så länge och gjort så ont". I Astrids värld var inte ens ondskan enbart ond utan det fanns kanske något mer där under. Ett litet frö till en tanke om vad ondska egentligen kan vara. Genialt tycker jag! Och detta i en barnbok!

Mio min Mio läte min papa högt för mig innan läggdags. Jag tyckte den var så skrämmande att jag inte vågade läsa den själv. Minns även att jag drömde mardrömmar om Riddar Kato ett tag då. Men trots det älskade jag den! 


Illustrationer av Ilon Wikland från Mio min Mio



I Bröderna Lejonhjärta är det ju Tengil som är den onde härskaren. Och man kan läsa boken som ett enda stort äventyr, men jag har även förstått att Bröderna Lejonhjärta fortfarande används mycket när man pratar med barn om döden. Just för att Astrid Lindgren väver in döden i denna berättelsen. Hur skrämmande tanken på döden kan kännas. Men berättelsen ger ändå en känsla av hopp i slutet.
 
Bröderna Lejonhjärta (illustrationer av Ilon Wikland)

Katla när hon kommer ut ur sitt urberg (illustration av Ilon Wikland)

Den sista boken jag minns att jag läste strax efter att den kom ut var Ronja Rövardotter. Jag gick i andra klass och jag och mamma skulle resa till Mexiko City där min pappa jobbat ett par månader. Jag var helt fast i Ronja. På flygplatsen, på flyget... Hela världen tyckte jag var så fantastisk. Det var Vildvittror, Rumpnissar och annat knytt. Och sedan såklart den enorma vänskapen, ja kärleken mellan Ronja och Birk. Sedan minns jag att jag blev så besviken när jag såg filmen. Inte över filmen i stort men över Birk. Han var inte alls som jag tänkt mig honom från boken. Men i övrigt tycker jag filmatiseringen av Ronja är suverän. Tage Danielssons sista film också. Han regisserade den ju, men jag minns inte om den hann ha premiär innan han så tragiskt gick bort. Delar av filmen är inspelad i vis Skuleberget och där har jag varit för många år sedan och det vari roligt att se. 

Ronja Rövardotter och Birk Borkason (ur filmen)


Illustrationer av Ilon Wikland ur Ronja Rövardotter.

Det är också intressant att se vilka av karaktärerna som är mest populära i olika länder och kulturer. Av någon anledning så är Karlsson på Taket oerhört populär i de forna Sovjetstaterna. En av mina vänner är ursprungligen från Ukraina och hon berättade att där samt i Ryssland är just Karlsson på Taket enormt populär. För min egen del, och även från många vänner jag pratat om Astrid Lindgren med, så är Karlsson den karaktär vi alla tyckte minst om. Han kändes alltid elak och egoistisk. Jag vet inte riktigt vad detta kan säga om olika kulturella skillnader, men kanske är berättelserna om Karlsson och Lillebror mycket djupare än vad jag som barn uppfattade. Något som de forna öststaterna kanske kunde se och dra paralleller till i sin egen vardag? Att alla tyskar älskar i stort sett allt av Astrid Lindgren är ju ingen nyhet. Här är det väl de naturromantiska inslagen som spelar in skulle jag tro. En av mina tyska vänner här säger att det är tradition att i Tyskland visa Astrid Lindgrens filmer på julafton på TV. Ungefär så som vi svenskar ser på Kalle Anka.

Nu såhär i Nobeltider så vet jag att många skulle önska att Astrid fått Nobelpriset. Det fick hon aldrig. Barnlitteratur är visst inte en av Nobelkommitténs genrer. Vad som däremot skedde var ju att man instiftade ALMApriset (Astrid Lindgren Memorial Award) vilket delas ut en gång om året till just barnlitteratur. Ett litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Författare och/eller illustratörer. Men även organisationer som t ex Banco del Libro har tilldelats priset. Prissumman är på 5 miljoner svenska kronor och är vad jag vet den största prissumman för barnlitteratur. Det tycker jag faktiskt är mer fantastiskt än om Astrid själv fått Nobelpriset.

Ja, jag skulle kunna skriva och prata i evigheter om Astrid Lindgren. Och om Ilon Wikland med för den delen. Men det tänker jag inte göra. Bara avsluta med att säga att jag är enormt glad över att jag fått ta del av hennes böcker under min uppväxt! Heja Astrid!!!!! Heja Ilon!

Tack HeLena för att jag fick återuppliva gamla barndomsminnen! Jag blev faktiskt sugen på att läsa om både Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta nu. Fast egentligen ligger väl Lotta på Bråkmakargatan mer till ahnds, och då för Lill-Skruttan. Kanske kan vi snart börja högläsa lite ur Lotta. Det ser jag fram emot!

20 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Astrid. Astrid, Astrid! Älskar! Jag kommer ihåg en intervju med henne som visades för många år sen. Hon sa att hon och hennes syster alltid började sina telefonsamtal med att säga "Döden, döden, döden" för att ha det tråkiga ämnet avklarat :) Vilken filosofi! Det är fantastiskt! Hon var/är en verklig inspiration även som privatperson och offentlig person, liksom sina böcker...starka barn och framförallt starka och uppnosiga tjejer...kärlek till alla människor!

Äventyret framtiden sa...

Ett fantastiskt fint och uttömmande inlägg om allas vår älskade Astrid. Nu känns det som att det bara är att länka till dig och be folk läsa så slipper jag lindrigt undan den här fredagen. Du har ju gjort JOBBET!:D

Ha en fin fredag!

Karinkram!

Millan sa...

Vilket fint inlagg!! Vacker manga gamla minnen...och jag haller med dig om allt egentligen. Just Astrid Lindgrens bocker kanns sa otrolgit svenskt. Jag alskade hennes bocker och filmer nar jag var liten och har svart att saga att jag har en favorit (men Ronja stod hogt upp pa min lista!) men daremot haller jag helt med om att Karlsson aldrig var nagon hit hos oss. Men komiskt nog sa har jag en hel del rysska och tjeckiska vanner har och de sager att han var valdigt stor dar!

Det jag tycker ar sa skumt att Astrid Lindgrens bocker ar i stort sett okanda har i england (som ju anda ligger sa nara sverige...). Allvarligt talat sa har jag pratat med manga larare osv och de flesta har aldrig ens hort talas om Pippi...Med tanke pa att sa manga av hennes historier - tom bullerbyn och Ronja ar jattestora i resten av Europa sa ar det lite konstigt tycker jag.

Kram

Pernilla sa...

Ah, vilken nostaglitripp! Pippi var min absoluta favorit när jag var liten. Har tom en liten och mkt sliten Herr Nilsson stående på nattduksbordet idag =)
Ha en riktigt härlig helg,
Pernilla

Desiree sa...

Ja Astrids berättelser är fantatiska och just Ilon Wiklands teckningar är ju sååå fina och så synonyma med Astrids böcker. Jag tror nog att Lilla E kommer att gilla böckerna mycket. Astrid hade ju det där riktiga barnasinnet kvar hela livet som gör att hon i hennes berättelser verkligen kan rikta sig till barn och få dem att älska hennes böcker. Vilka är E´s favoritböcker just nu? Finns det några sådana riktiga klassika amerikanska barnböcker så som Astrid Lindgren är för svenska barn?
Kram!

Charlie sa ... sa...

Vilket UNDERBART och välskrivet inlägg om Astrid!! Så härligt att läsa Saltis. Tack! Jag skriver under på allt! Saltkråkan o Lotta på Bråkmakargatan...åh så härligt.

Så fint att du nämner Ilon också. Älskar hennes bilder som så magiskt komplitterar texten. Heja Astrid, heja Ilon och heja Georg Riedel som gjorde musiken till nästan alla filmerna!
http://www.astridlindgren.se/verken/sangerna/sangerna-och-musiken

Stor kram Saltis!! Det var en fröjd att läsa <3

Annika sa...

Ja, jättefint skriver om kvinnan som betytt så MYCKET för oss alla!
Vilken SKATT!
OCH så nämner du Ilon Wikland, och jag säger bara: JA!!!
Hon och Ingrid Vang Nyman som tecknade de tidigare böckerna.
Saltis, idag skriver jag om Astrids korta historier på min blogg. DEM måste du skaffa. Snacka om vemod och svårmod och magi!
Du skulle älska dem!!
Snart kommer du att kunna läsa alla ALs böcker för ella!! Vilka härliga stunder ni kommer att få!
Faktum ÄR att man aldrig blir för gammal för henne. Igår läste jag om flera av hennes korta historier bara för att jag blev så sugen efter att ha skrivit mitt inlägg.
Håller helt och hållet med det du säger om nobelpriset vs ALMA etc.
Kram!

Charlie sa ... sa...

Stavar som en kratta - komplettera ska det ju vara ;)

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
ja jag minns också just det. Så fint på något vis och ändå med så mycket humor! :-)
Och visst är det underbart att tjejerna i hennes böcker kan vara BÅDE modiga, starka men satidigt bejaka sin flickiga sida OCKSÅ! jag gillar det SÅ mycket!!
Kram!


Pettas,
tack! Hahaha ja gör det du. ;-)
Stor Kram!


Millan,
tack visst är det många minnen som är förknippade med just Astrid Lindgren och hennes böcker och filmer. Även här i USA är det FÅ som känner till henne dock. Konstigt kan jag tycka eftersom jag gissar att engelska var ett av de språk hon måste ha blivit översatt till först. OM folk känner till NÅGON bok så är det Pippi men det är många som inte gör det. Tyvärr. Det är ju en sådan barnboksskatt alla hennes verk!
Men visst håller jag med dig att det är ännu underligare att hon inte är mer känd i England faktiskt. Som är så nära Sverige och som du säger, så är många andra europeiska länder "hemma med Astrid".
Kramar!!


Pernilla,
tack! haha ja vad sött med en liten Herr Nilsson som du fortfarande har kvar!
Kram!


Desiree,
visst är Ilon Wiklands illustrationer otroliga. Sedan såg jag i Annikas kommentar nedan att hon ju även tar upp Ingrid Vang Nyman, och det glömde jag. Skäms!!! Hennes bilder är ju också en del av Astrids underbara böcker och jag har i ärlighetens namn fortfarande lite svårt för andra "Pippi" än hennes.... ;-)
E tycker för tillfället väldigt mycket om Mumin, Mamma Mu, Pettson och Barbapapa. Plus såklart en del amerikanska böcker också. Men hemma läser vi det mesta på svenska för att underhålla språket. :-)
Jag vet inte om det finns några klassiska barnböcker på samma vis här som Astrid. Gissar att det skulle vara Dr Seuss böcker då ("Cat in the Hat", "Red fish, blue fish"... etc). DE är ju riktigt klassiskt traditionella OCH väldigt bra faktiskt, även om det inte är alls på samma vis som Lindgrens. Det är mer riktat till yngre barn tror jag och det är mer klurigheter i språket. Lite som gamla Lennart Helsing kanske (Krakerl Spektakel etc...)?
Kram!


Lotta,
tack!!! Och visst glömde jag ta upp Riedel också, men självklart är sångerna som han skrev till så många av hennes filmatiserade berättelser en ovärderlig skatt nu också! Vi har skivor med Lindgrens sånger och vi har även sångböcker och sjunger ibland dessa sånger. Ur Emil, Pippi, Madicken, Karlsson mm. Underbart!
Kram!!!


Annika,
ja hon är verkligen helt ovärderlig vad gäller svenskt kulturarv nu tycker jag! Och ja, jag har läst flera av hennnes korta historier också. Om du med dem menar böcker som "Allra käraste syster", "Kajsa Kavat" m fl. :-)
Och nej visst är det så, man växer aldrig ifrån Astrid!
KRAMAR och hoppas ni mår bra trots gårdagens oväder hos er!!!

Erica Pettersson sa...

Vad roligt att läsa ditt inlägg om Astrid Lindgren.
Det är verkligen något magiskt över hennes sagoskatt, och jag hoppas den kommer få leva kvar för alltid; så att alla generationer framöver också får ta del av denna underbara värld! :D

Madicken, Vi på Saltkråkan och Alla vi barn i Bullerbyn var mina absoluta favoriter, och jag önskade alltid att jag skulle få "leva i" de sagorna...

Karlsson på taket har jag heller aldrig gillat. Elak och egoistisk är precis de ord som även jag tyckt om honom...
Men det är riktigt roligt att se skillnaden mellan olika länder :)

Jättehärligt inlägg!
Hoppas du får en trevlig helg!
MVH /Erica Pettersson

Saltistjejen sa...

Erica,
tack!! Ja jag tror den kommer leva länge länge länge! Den är så oerhört bra att jag inte kan tänka mig att den skulle försvinna. Astrid hade helt magiska händer vad gäller skrivandet och hon SÅG verkligen allt från ett barns perspektiv men ändå med den vuxnes distans så att hon kunde skriva om det på ett så "enkelt" vis. Som går rakt in i hjärtat. :-)
Haha, jag ville ibland också "leva" i just Bullerbyn eller hos Madicken. :-)
Och jag tror vi är många som har lite svårt för just Karlsson.
Ha en riktigt fin helg nu!
Kram!

olgakatt sa...

Vilken oerhört ambitiös uppsats om Astrid, Saltis! Tack för den! På 60-talet hade jag med mig Pippi i engelsk översättning till min amerikanska lillasyster som då var 9-10 år. Den konfiskerades dock av Mom som ansåg den synnerligen olämplig läsning!! Jag hade då inte insett vidden av en viss sorts utbrett bigotteri i USA. Det här var ju bara några år efter McCarthy och Pippi var nog kommunistisk i Moms ögon. Men att Pippi - och allt annat av AL - inte kommit igen senare är en gåta.
Kanske ni kan skänka litet AL-böcker till Ellas dagis??

Saltistjejen sa...

olgakatt,
hahaha ja det blev bara så. Jag älskar verkligen Astrid Lindgrens berättelser så jag gick igång fullständigt. ;-)
Ja vi borde nog donera lite Pippi till Ellas dagis. Men det är inte helt enkelt att ens få tag på dem här. Alltså på engelska. Tror vi såg ngt ex på Barnes and Nobles, men inte mycket att välja på faktiskt. Tyvärr.
Kram!!

Bejla sa...

Visst kan man verkligen växa med Astrid Lindgrens alla figurer. Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio är fortfarande mina favoriter, men kanske för att de var bland de sista man läste, och jag ser verkligen fram emot att sonen ska fånga upp intresset för de två. Jag försökte med Bullerbyn men det tyckte han aldrig var spännande - till min stora besvikelse. Men turligt nog finns det många figurer att välja mellan så han har också fått starka band till många ändå. Långt fler än jag fått med i mitt egna inlägg.

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja jag älskar också just Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio mycket! Just för att de har både värme OCH svärta och för att de handlar om att bemästra sin rädsla.
Haha jag skrattar lite åt att din son aldrig gillade Bullerbyn. Enligt M så är just Bullerbyn och Madicken Astrid Lindgren böcker/serier som var alldeles för "tjejiga" för att fångat hans intresse som liten. Så de varken läste eller såg han. Kanske är det så? Men som sagt, det finns ju hur många olika berättelser som helst att välja bland! :-)
Kram!

HeLena sa...

Wow! Härligt inlägg! Ja, hon var fantastisk allas vår Astrid!
Kul om jag kunde inspirera dig att läsa om, det kan man inte göra för många gånger:D.

HeLena sa...

Hej!
Så fint du skriver om Astrid Lindgren:D hon har verkligen lämnat efter sig en skatt.

Jag sitter nu och försöker läsa ikapp allas S & T då min dator varit trasig i några veckor. Som jag kan se så har du inte varit med de två sista i oktober och inte det första nu i november. Hojta till hos mig om jag har fel! Ha en fin helg!

Saltistjejen sa...

HeLena,
å hoppas det gick bra för dig att få datorn fixad. Och det är rätt, jag har inte varit så bra på att hinna med Fredagstemat den senaste tiden så du har alldeles rätt.
Kram!

Anonym sa...

Jag har läst någongång att Karlsson är så populär i forna sovjet för att översättaren tagit sig lite väl stora friheter..... Har är alltså annorlunda i rysk översättning än vad han är i original. Men jag ska inte gå ed på att det stämmer, för så bra är inte min ryska att jag kan kolla!

Saltistjejen sa...

Anonym,
tack för upplysningen! Det kände jag inte alls till. Nu blev jag nyfiken. :-)
Undrar hur de översatt den.