måndag, oktober 24, 2011

Telefon

Dagen har ägnats mestadels till telefonsamtal. Inga roliga samtal utan sådana där "måsten". Försäkringsfix. Både vad gäller mitt tandläkarbesök där man skickade räkningen till vårt gamla försäkringbolag istället för vårt nuvarande. Ett litet samtal till kontoret och snack med en trevlig kvinna där. Detta ska nu vara åtgärdat. Sedan till vårt försäkringsbolag som har hand om vår sjukförsäkring. Där hade man tydligen inte fått in uppgifter om att jag numera är arbetslös och därmed inte har kvar min gamla försäkring (eftersom den var kopplad till mitt dåvarande jobb). Vi fick alltså ett brev där det stod att senaste besöket hos min primärläkare skulle kosta oss 485 dollar. Och att försäkringsbolaget inte ville betala eftersom jag redan hade en annan försäkring. Vilket jag ju inte har sedan slutet av april. Men efter att ha tryckt på diverse knappar, orienterat mig igenom ytterligare steg i lite olika menyer fick jag till slut prata med ännu en trevlig och hjälpsam kvinna. Nu hoppas vi att det här ska vara löst det med. Vi får väl se.

Just sådant här tycker jag är sååå jädrans trist. Sjukförsäkringssystemet här suger verkligen. På så många vis!! Och eftersom det ofta strular får man ägna en hel del tid åt att ringa åtskilliga samtal och guida sig fram i försäkringssnåren. Tur att de flesta som hjälper en i andra änden av luren ändå är trevliga och hjälpsamma.

Jag har även rensat och sorterat mina pappershögar vilket känns skönt när det är gjort. Plötsligt känner man att man har en bättre överblick och att man faktiskt hittar bland alla viktiga papper. Alltid en lättnad. I övrigt händer här inte så jättemycket faktiskt. Känner mig lite rastlös och lite uttråkad på en och samma gång idag. En massa tankar som snurrar i huvudet men som jag försöker att inte tänka på. Varför finns det ingen "off-knapp"? Har ingen riktig ro i kroppen. Ingen riktig lust till något. Eller snarare är det som om jag inte orkar koncentrera mig på något idag. Jaja, ska nog ta mig en kaffe iallafall så får vi se om det känns lite bättre sedan. Har ni ibland sådana här dagar då ni känner er rastlösa samtidigt som ni inte riktigt klarar av att ta er för något ordentligt?

10 kommentarer:

Fröken fräken sa...

Även om sådana telefonsamtal är trista så är det ju iallafall skönt att få dom gjorda.
Rastlöshet och uttråkad känner jag också just nu men jag tror för min del det handlar om beslut som måste tas som jag drar ut på. Då blir det liksom att jag känner mig orolig liksom. Men jag tycker att det är skönt tt gå ut på en riktigt lång promenad på en sådaä 3 timmar eller nåt. Det brukar hjälpa mig att rensa tankarna lite.
Hoppas du känner dig bättre snart.

Kram!

Saltistjejen sa...

Fröken Fräken,
tack! Hoppas att även du kommer kunna komma fram till ett beslut snart. Och jo det ska nog bli lite bättre snart hoppas jag.
Kram!!

Trillingnöten sa...

Åh, försäkringarna är nog det jag oroar mig mest för när vi ska flytta, Det suger stenhårt med just sjuksystemet. Orättvist och krångligt kan jag tycka!
Och det där med rastlös känner jag igen...ibland blir det bara så. Man har mycket i huvet, men egentligen inte mycket man kan göra åt det just nu och då kan man bli rastlös!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
ja det är verkligen en av de sämsta sakerna med USA och systemet de har här. För egen del tycker jag att just sjuksystemet och utbildningssystemet är hemskt orättvist och även krångligt och svårt. Att man medvetet utesluter folk från sjukvård och vissa högre utbildningar enbart beroende på pengar är hemskt tycker jag! Och jag kan verkligen inte förstå att amerikanerna här inte vill ändra det till ett bättre, mer effektivt och framförallt ett rättvisare system.

mammaxtre sa...

Nog känner jag igen det du skriver allt. Den känslan i kroppen kommer på besök, det händer förstås....

En reflektion jag gör angånende de samtal du fört är att det måste vara svårt för vissa människor att göra sig hörda, att orka och att veta hur man ska göra osv.

Hoppas att du får en bra dag idag.

Saltistjejen sa...

mammaxtre,
ja det är ju lite skönt att höra att fler än man själv kan känna igen sig i den där känslan av rastlöshet. och ja, angående det här med försäkringskrångel så är det verkligen något som tar mycket tid och energi. ofta vet man inte ens riktigt vad man måste göra heller utan det krävs ibland många och långa telefonsamtal till bolagen. Visst är detta något vissa personer inte har möjlighet att göra. Här finns det även någon form av "counseling" som man kan få, där man kan få ombud som hjälper en att föra ens talan ifall detta skulle krävas. Men visst är det krångligt.
Hoppas även ni får en fin dag!

Annika sa...

Ja, det är en djungel och svårt att förstå.
Peter brukar sköta de där samtalen, om de måste tas.
Måste ju dock säga att för oss som har försäkring är sjukvården helt ypperlig. SÅ otroligt bra.
Men, ja. det är ju en helt annan diskussion den om att ALLA inte har tillgång till den ypperliga vården.
DET suger, som du säger. OCH är så ORÄTTVIST!
Skolorna också, hur det kan diffa från kommun till kommun, stad till stad och även INOM kommuner ibland.
En djungel det med.
Men kommer man bara rätt är det superklass där också.
Kram!

Saltistjejen sa...

Annika,
japp en djungel är det verkligen Och visst håller jag med att OM man har en bra försäkring så är vården toppen. MEN jag tycker ändå att det är ett hemskt system att ALLA inte får vård. Kanske framörallt att så många BARN inte får den vård de skulle behöva. Och även för oss som har försäkring är det är så knäppt system eftersom läkarna är kopplade till olika network och jag och M har ju bytt arbetsgivare ett antal gånger och därmed försäkringar. Det har gjort att vi i nuläget hamnat med min gynekolog out of network samt Lill-Skruttans pediatrician out of network vilket suger! Det är ju egentligen de läkarna vi ser oftast/regelbundet eftersom vi haft turen att vara friska i övrigt. Nu går det bra just för att man ser dem så sällan men ändå!!!! Man vill helst slippa byta just dessa läkare tycker jag.
Kramar!!

Anna, Fair and True sa...

Skönt att det ordnade sig till slut iaf och du (väl?) slapp betala full kostnad!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
oftast brukar det ordna sig i slutänden men det är så trist att behöva ringa om sådant!