söndag, april 01, 2012

Lite sliten

Fråga mig inte varför egentligen. Jag har denna helg sovit fler timmar än på länge. Både natten till lördag och den till idag, söndag. Det har dessutom varit en rätt lugn helg med få inbokade aktiviteter. Tid för spontanitet och även hemmamys. Samt en rolig social aktivitet igårkväll då vi bjudna på middag till våra kära vänner. Så egentligen har denna helg bjudit på en optimal blandning av lugn och roliga saker. Verkligen. Normalt borde jag känna att detta varit en superhelg. Ändå känner jag mig trött. Hängig. Låg på energi. Konstigt. Och man kan inte enbart skylla på vädret även om det inte alls visat sig från sin bästa sida denna helgen. Kyligt med regnmulen himmel och småregn på kvällarna. Både idag och igår. Men som sagt, det kan inte bara vara vädret som fått mig ur spel.

Troligen är det en blandning. Av allt från att Lill-Skruttan de här senaste dagarna varit mer upp-och-ner än vanligt, till att jag själv har ett getingbo av tankar som konstant surrar i huvudet. Frågor och oro inför framtiden. Jobb, eller snarare avsaknaden av just jobb. Plan A, plan B, plan C. Hur? Vad? Om? Om inte? Hopp och hopplöshet. Hit och dit. Upp och ned. Det är svårt att stänga av. Och sådant getingsurr snor en jädrans massa energi. Även när man försöker att inte surra med.

Och så, uppe på alla surrande, snurrande tankar kommer Lill-Skruttans senaste dagar med lite Extra Allt. Först ynkligt sjuk, men ändå tappert vuxen. Att kräkas som en stor tjej i hink utan att fälla en enda tår och sedan be att få nappen. Sedan efter detta kom dagarna här hemma med mer mys, men också med fler känsloutbrott. Betydligt fler än vanligt. Fler bråk. Mer trots. Mer mammig klängighet. Jag kan knappt gå tre steg från henne rent fysiskt innan hon ropar, klagar. Jag MÅSTE komma och jag MÅSTE sitta eller vara alldeles intill henne. Inga andra alternativ finns. Men i nästa sekund är jag bara dum dum dum och ska gå bort och försvinna och lämna henne ifred.  Kan själv. Ena stunden stor och vuxenI nästa liten, bebis och måste ha hjälp. Kräver hjälp. Ilska och tårar. En masse. Frustrerad dotter och frustrerad mamma.

mycket mer berg-och-dalbana nu än vad det varit på ett tag. En del av detta beror säker på att hon varit sjuk och därmed kanske varit lite tröttare än vanligt. Lite ur gängorna. Kanske även lite mer rastlös på grund av att hon var hemma med mig både torsdag och fredag och därmed saknat att få leka med sina kompisar? Jag har inga svar. Vet bara att jag försökt att finnas där. Ibland har jag lyckats men ibland inte alls. Lekt, läst, busat, tröstat, blivit arg, tröstat igen, kramats, lekt, fixat mat, trugat, hotat, mutat, plockat, lekt mer, pratat, promenerat, tvättat, lekt, bråkat, tröstat, bett om förlåtelse, kramats, läst, hoppat, lekt, handlat mat, blivit arg, känt mig otillräcklig, blivit irriterad, pockat och lockat, mutat, lekt, förhandlat, fräst, tröstat, läst, pratat.....

Missförstå mig rätt nu. Jag har njutit av helgen också. Det har jag verkligen. Många stunder har varit sådär riktigt BRA. Såpass bra att jag säkert kommer att kunna tänka tillbaka på just dem med stor glädje. Tacksamhet. Kärlek. Men trots detta så känner jag mig sliten. Tröttare än jag egentligen borde. Som om jag börjat nalla lite av reserven. Eller som om jag helt enkelt går på sparlåga. Kanske lite som om jag igår själv släckte min egen lampa långt innan Earth Hour, och ännu inte riktigt hittat strömbrytaren igen. Häck väck våt fläck! Lampan är puts väck! Förhoppningsvis kan mitt vindkraftverk hitta lite nya vindar imorgon. Jag hoppas det.

18 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Tror att oro och undran inför framtiden verkligen kan göra oss trötta. Tankarna är ibland alltför intensiva och då slits man. Det känner jag själv ibland.
Vi såg faktiskt solen idag efter en vecka med ihärdigt regnanade, snöande och blåsande. :)
Kramar!

Saltistjejen sa...

Anne-Marie,
Jo jag vet ju egentligen att just sådan typ av stress tar oerhört mycket energi. Men jag försöker ändå att tänka positivt och att ibland även försöka ta "ledigt" från tankarna men det kan vara svårt ibland och omjligt vissa dagar eller stunder.
Vad fint att ni fått lite sol hos en nu!
Kram!

Coolaannna sa...

Vilket fint inlägg du gör Saltis. På något vis detta som livet handlar om. Upp och ner och glädje och förtvivlan om att inte räcka till.

Barnen testar och växer! Man får liksom bara hänga på.. Men jag är övertygad om att lill-Skruttan har världens bästa föräldrar! Och vad mycket hon får vara med om!

Nu ska jag hasta till jobbet. Volley-boll turnering på annan skola hela dagen! Fin dag kännd det som. Hoppas på detsamma till dig :)

Kraam!

Saltistjejen sa...

Coolaanna,
Tack! Vad gullig du är. Ja men visst är vardagen som förälder ofta så. En enorm glädje och kärlek men även känslor av otillräcklighet och frustration. Jag vet att det är så för de flesta, men det kan ändå kännas jobbigt när man är mitt uppe i en sådan period.
Lycka till med turneringen idag!
Kram!

ExPIAtriate sa...

Jag forstar att det ar mycket som ror sig i huvudet och sjalvklart snor det en massa energi, grubblandet och funderandet. Lattare sagt an gjort att lata bli att fundera. Ibland far man acceptera att man ar lite lag, lite trott, inte orkar pa samma satt och ge sig sjalv extra mycket tid och vila. Det ar intensivt med barn och att ibland inte fa en egen stund med tid for vila suger musten ur en samt frustration och besvikelse for att man kanner att man inte racker till (fast man visst gor det!).
Citerar den gamla schlagerdangan med Christer Bjorkman: Imorgon ar en annan dag.
Nar jag har mina deppdagar sa brukar jag saga att jaha, men nu kan det ju bara bli battre!!
Kram!!!!

Saltistjejen sa...

ExPIAtriate wifi,
Tack vännen för pepp! Ibland behöver man det lite extra. Och jo just nu är vi ju inne i en fas av mycket osäkerhet och jag pendlar väldigt mycket upp och ner i humöret. Försöker såklart att inte låta det gå ut över min omgivning, men jag tror det stjäl en hel del energi. Sedan blir det ju inte direkt bättre eller lättare då de här faserna sammanfaller med Lill-Skruttans mer trotsiga perioder, eller då hon är sjuk. Det kan lätt kännas lite mycket då. Men jag håller med dig om att man ofta får försöka att nystarta varje dag och därmed hoppas jag såklart att det ska bli bättre efter natten. :-)
Kram!

Trillingnöten sa...

Det är inte så konstigt att det blir så ibland! Speciellt inte med E som varit sjuk och hemma. Helt mot rutiner som ni har. Och så framtiden. Häromveckan blev jag på uselt humört. Det har hänt lite på jobbet som gjort att jag måste fundera lite på hur jag vill ha det. Och behövde vara i fred och tänka. Men det gick inte. Dottern var på mig, maken ville mötas över Skype och jag ville bara träna eller ligga i sängen och tänka över. Då var det jobbigt. Sen blir det bättre. Kanske behöver du göra nåt alldeles för dig själv? :)

Sahra sa...

Märkligt det där. Ibland kan man sova sjukt mycket och ändå känna sig helt dränerad. Medan andra gånger har man trots få sömntimmar hur mycket energi som helst.
Jag förstår precis vad du menar med energin och oron och så sjukt barn på det.
Någon gång är det vår tur. Kram

Katarina sa...

Jag kan förstå det... Du är en mycket ambitiös småbarnsföräldrer med ett högt tempo,, sedan finns alla frågorna där om framtiden..

Jag tycker du är jätte duktig som får allt att gå runt. Ibland kan man nog behöva egen tid för att ladda batterierna.

Stor kram

Victoria sa...

Oj, oj, ni har haft en kämpig helg du och Lill-Skruttan! Men det är säkert som Coolaanna skriver, hon växer och måste testa ALLT, ALLT! Det som är sant idag är kanske inte sant imorgon eller ens i eftermiddag. Något som var gott till lunch igår duger inte idag, ibland är det nog så att de ändrar sig bara för att de upptäckt att de kan ändra sig! Man behöver inte göra som mamma och pappa säger jämt, och sån nyfunnen insikt måste testas, dag ut och dag in. "Vad säger de om jag inte vill ha byxor idag? Om att jag vill ha pannkaka till frukost och inte gröt? Inte röda jackan men en blå (som inte passar längre för den är för liten)?"
Ibland verkar de inte veta vad de vill, utan bara att det inte är något av de förslagen man som förälder kommer med....
Det där kommer ni lösa, även om det ibland kräver en ängels tålamod.
Många kramar//Vic

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
Nej visst är det så. Vissa dagar eller perioder kan man behöva mer tid att fundera, men jag kan känna att jag som inte yrkesarbetet nu borde ja all tid i världen på dagarna. Tyvärr känns det ju inte så eftersom dagarna fylls av jobbsök, oro inför framtiden samt andra aktiviteter. Men men... Jag hoppas det ska kännas bättre snart igen.
Tack!
:-)


Sara,
Ja jag tror att man ibland behöver mer vilanoch sömn. Särskilt om saker omkring en är mer stressigt eller oroligt. Och nu pratar jag om mental, inte fysisk stress.
Tack vännen, visst får det vara vår tur snart!
Kram!


Katarina,
Tack! Fast justitieminister känns det ju som om mitt temponinte alls är lika högt som då jag jobbade. Stressen är docknannorlunda nu det kan jag hålla med om, även om mitt senaste jobb var väldigt stressigt.
Tack för dina fina ord!
Kramar!


Vic,
Jo test och trots är jobbigt för oss föräldrar såklart. Har ändå tyckt att den värsta trotsen varit borta ett tag, men de senaste dagarna har varit väldigt upp-och-ner. Jag försöker tänka att det bara är en period, att det går över. av försöker ha tålamod också, men det är inte alltid det lyckas....
Tack gulle dig för din fina kommentar!!
:-)
Krm
Kram!,

Desiree sa...

Det är ju så ibland att det går åt mer energi än vad man tror. Jag tror just att oron vad gäller jobb är något som tar betydligt mer energi än vad man tror. Känner igen detta då C just nu går och har just den där oron då hans kontrakt går ut här i augusti. Ännu har han ju inte gått arbetslös som du har. Jag tror just sådant tär på krafterna väldigt mycket, att inte veta, att inte kunna plannera och att inte kunna styra över sin närmaste framtid är otroligt påfrestande på många sätt. Men jag forsätter att hålla tummarna för dig och hoppas att du snart snart får napp så att din framtid kan bli din egen och du kan får styra den så som du vill.
Kram!

Martina sa...

Stackars dig! Det är verkligen jobbigt att känna att man inte har nagon energi. Och sa huvudet fullt med funderingar och oro som bara snurrar runt tar ju en massa energi!
Och "problem" med sitt barn är ocksa nagot som verkligen äter upp ens energi. Jag förstar precis hur du känner dig. Man vet varken ut eller in när humöret och beteendet pa ens barn svänger "utan anledning". Det är svart att veta hur man ska bete sig och hela tiden har man skuldkänslor för att man antingen är för slapp eller för sträng. Och det finns ju inga regler att ga efter (det hade varit skönt ibland) utan det är ju bara magkänslan som gäller.

Hoppas att du snart far tillbaka lite energi sa att du känner dig piggare igen. Men ofta kan det ju vara sa att det just är da man drar ner lite pa tempot och slappnar av som man känner hur trött man är. När man bara stressar pa och aldrig slappnar av sa känner man ju inte tröttheten trots att den egentligen finns där.

Kramar

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det är verkligen något som tar enormt mycket kraft och energi. Oro och känslan av maktlöshet. Jag hoppas det ska lösa sig för C också framöver. Det är inte lätt men man måste verkligen tänka att det ska lyckas.
Kram och tack för dina fina ord!


Martina,
tack vad du är gullig! Ja, det är jobbigt periodvis. Både att vara förälder och att ha en massa oro som ligger och pyr. Självklart försöker man gå på sin magkänsla men det är inte alltid lätt, och ja tankar kommer ofta då man kanske har mindre omkring sig. För min del blir det fota runt sänggång vilket inte alltid är så bar för nattsömnen. ;-)
Kram och tack igen!!

Västmanländskan sa...

Det är väl inte så konstigt att du känner dig lite låg. Det måste ha tagit mycket energi med Skruttans sjukdom och dessutom allt du funderar på. Hoppas vårvärmen snart kommer tillbaka och ger dig lite ny energi. Kram!

Saltistjejen sa...

Västmanländskan,
tack för din omtanke! Det värmer! :-)
Och ja det är som det är och jag hoppas att energin ska återvända. Det känns faktiskt lite bättre redan idag! :-)
KRAM!

Anna K sa...

Kramar!! Vi verkar sitta i samma båt just nu, med framtidsplaneringen i alla fall, och tålamod är bra när man har barn. Men jag tror också att det är helt okej att barnen ser att man inte är på topp jämt. Att man inte orkar och att man har dåligt med tålamod!!

Saltistjejen sa...

Anna K,
TACK vännen för dina uppmuntrande ord! och jo, jag håller med dig och inser såklart att barn måste kunna få se sina föräldrar även när föräldrarna inte är på topp. Det är också en del av livet. Men själv kan man ibland känna att man blir sååå less på sig själv och sitt bristande tålamod och det är för min del ibland det jag tycker kan vara nästan jobbigast. ;-) Du vet, man vill men orkar inte....
Kram!!