fredag, maj 11, 2012

Buried

Såg en film igår, Buried som var riktigt bra om än otäck. På fler än ett sätt. Det handlar om en man Paul, som arbetar åt ett amerikanskt företag. Han är lastbilschaffis helt enkelt. Men han kör inte lastbil var som helst utan har skrivit på ett kontrakt som chaufför i Irak. Det går inte så bra. Deras lastbilskonvoj blir attackerad. Inte av soldater utan av civila. Som tagit till detta desperata och fruktansvärda försök för att förändra sin tillvaro. Civila som ser alla amerikaner, ja kanske till och med alla västerlänningar som soldater och därmed fiender. Så det handlar egentligen om civila som utför fruktansvärda handlingar mot andra civila. I skuggan av ett pågående krig. Vidriga handlingar utförda av "vanliga" människor.

Inget av detta får man se i själva filmen. För när den börjar har allt detta redan hänt. Istället börjar filmen med att Paul vaknar upp. I ett mörkt utrymme. Med en cigarettändare som enda ljuskälla. Han inser snart att han befinner sig i en träkista. Instängd. Begravd under jord. Efter ett tag inser han även att det finns en mobiltelefon i kistan. Sedan följer resten av filmen där Paul försöker få kontakt med omvärlden i sitt desperata försök att bli hittad. Räddad. Men han kämpar mot tiden, mot ett döende mobiltelefonbatteri samt sinande syretillgång. För att inte tala om den växande paniken.

Det är en otroligt stark film. Mörk på så många vis. I mitt tycke en verklig anti-krigsfilm. USA och dess allierade målas verkligen inte i några vackra färger. Diplomati i all ära men just diplomatiska handlingar (eller kanske-icke-handlingar) är väl ofta inte på den enskilde, den lilla personens sida. Dessutom visas även det amerikanska "företagsklimatet" upp från sin absolut sämsta sida. Så inhumant att jag nästan nästan nästan tycker att det är värre än själva handlingen att kidnappa någon och begrava den under jord. Levande. Kanske framförallt för att det sistnämnda är utfört av personer som är helt desperata. Som tappat allt hopp och som tror att denna handling ska kunna ge dem ett nytt liv. Sina barn ett nytt liv. Kanske till och med en framtid? Medan det första är handlingar utförda av personer med ett faktiskt val. Personer som verkligen verkligen verkligen skulle kunna välja annorlunda. Om de bara ville. Men som ändå gör och genomför sitt val. Kallt kallt kallt. Missförstå mig inte nu. Självfallet är den första handlingen och konsekvenserna av den det mest fruktansvärda. Det allra vidrigaste. Men jag reagerar ändå starkare på den hänsynslöshet och kyla som definierar det andra valet. Det som enbart handlar om pengar. Ekonomi. Inget annat. Det är skillnad på att utföra handlingar baserat på förlorad framtidstro, försöka rädda sin familj, och att utföra handlingar enbart med ekonomisk vinning som drivkraft.

Hela filmen utspelar sig i stort sett endast i denna kistan. Drygt en och en halv timme. Det är alltså ingen film för någon som har svårt för klaustrofobiska miljöer. Själv kom jag på mig mer än en gång med att sitta i soffan och tänka på att jag måste andas.

Men för er som orkar härda ut inuti en kista nedgrävda någonstans i öknen i cirka 90 minuter rekommenderar jag denna filmen. Läs dock inte om den i förväg för jag vet att man på vissa ställen avslöjar den lilla sluttvisten!! Och den känns viktig.

Detta är en film jag känner att det kommer att ta ett tag för mig att släppa. Mina tankar återkommer till den och jag tycker att den var otroligt väl berättad. Och jag tänker att om man skulle visa den i skolorna bland tonåringar skulle kanske färre välja att söka sig till den militära banan här? Kanske?

9 kommentarer:

Channal sa...

Levande begrav är en mardröm!! Får klaustrofobi av bara tanken, bilderna och handlingen! Säker jättebra men jag vet inte om jag fixar att se den!
Sover inte du nu? Vad är klockan i NY? Här är hon sju!

Ha en fin fredag! Kramar Anna

Freedomtravel sa...

Får lite lätt svårt att andas bara av att läsa din beskrivning... ;)

Desiree sa...

Usch fy farao gud vad hemskt att bli levande begravd. Jag har klaustrofobi och jag skulle bli galen av att ens befinna mig i en kista. Men filmen låter spännande. Jag har sett den i videobutiken och funderat på om jag ska hyra den eller inte. Jag tror att jag kanske ändå skulle vara nyfiken på den. Bra filmtips mottages alltid.
Kram!

finelinan sa...

Jag har varit på väg att se den ett par gånger, men aldrig vågat. Känns inte som om det är en film man sitter och tittar på helt ensam, mitt ute på den mörka landsbygden...

Saltistjejen sa...

Channal,
ja det är det nog för alla. Och denna filmen ska man nog inte se om man känner såpass starkt som du gör.
Haha jo klockan var mycket men jag lägger mig ofta inte förrän runt 1-tiden... Och somnar ibland ännu lite senare. Nattuggla. :-)
Kram!


Freedomtravel,
förstår det. Men om man klarar av den klaustrofobiska biten så var filmen riktigt bra!


Desiree,
ja det är ju en av de värsta mardrömmarna. Även jag har lite klaustrofobi och har till och med svårt för polotröjor hahaha! Det är faktiskt sant. :-)
Men om du tror du kan se den trots din skräck för mörka och trånga utrymmen så var den verkligen riktigt bra!
Kramar!!!


finelinan,
njae, den är inte läskig på det viset tycker jag. Inte som en skräckfilm. Den tar upp helt andra skräckscenarion, och förutom själva klaustrofobin och dödsångesten så handlar den även om det politiska spelet "bakom" Irakkriget, och ja, säkert de flesta krig oavsett land eller situation. Och den är inte särskilt nådig där. Den visar verkligen att den enskilda lilla människan mest är ett kugghjul i hela krigsmaskineriet.

Anne sa...

Jag har faktiskt hört om den här filmen, blir riktigt sugen se den nu efter din recension. Får lägga den i kön.
Jag får känslan, efter att ha läst det du skriver om den, att budskapet och känslan man som tittar får är lite densamma som jag fick efter Margin Call. Margin Call handlar inte om krig alls, inget våld eller panisk stämning som att vara levande begravd. Men otroligt bra handlar den om människor girighet, företagskultur på Wall Street och hur det gick till när allting kraschade. Kan rekommenderas. Den är uppbyggd som en thriller, men även om man vet hur det går (kollapsen på finansmarknaden) så är det spännande och obehagligt faktiskt att se hur det enda som verkar driva människor är girighet, egen ekonomisk vinning (fastän man har allt) och om en så äcklig företagskultur man mår ila.
Jag tror du skulle gilla den.

Saltistjejen sa...

Anne,
Tack för ditt filmtips! Ska lägga det på minnet. Det låterverkligen som en film jag skulle gilla. :-) Och jag tänkte faktiskt på dig efter att jag sett Buried, och på att jag trodde du skulle gilla den.
Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Den låter jättebra men jag tror inte att jag skulle orka se den

Saltistjejen sa...

Anna fair and True,
nej det är inge feel-good-film direct. Men den var verkligen bra!