tisdag, maj 22, 2012

En Grön Park och en Gentleman

Idag har det inte regnat så mycket som igår. Förutom lite sparsamt smådugg på morgonen så har det faktiskt varit uppehåll. Dock är det väldigt fuktigt ute, men solen har faktiskt tittat fram om än väldigt blygsamt. Varmt är det ändå. Jag tog en promenad till Trader Joe's för att handla idag och det kändes lite som att promenera i ett växthus. Gick som vanligt genom Central Park och det är helt fantastiskt vad GRÖNT det är nu. och lummigt. De flesta träd och buskar har blommat över och nu går all deras energi till bladverk. Det märks. Man slås av den där riktigt intensiva nästan lite ilsket stickiga grönskan som är så typiskt för just denna tid på året.

Så GRÖNTGRÖNTGRÖNT!!! 
Bilden är tagen med mobilen, men jag har i detta fotot inte använt något filter. Såhär intensivt grönt är det alltså nu.

Såg denna buske som fortfarande blommade. Fast blommorna sjöng nog på sista versen.


Bilden är tagen inifrån en av de "bladtunnlar" som finns på lite olika ställen i Parken. Här kommer man fram mot Central Park West, och vid denna korsning (Central Park West och 72:a gatan) står nästan alltid ett gäng cykeltaxis och väntar på kunder.

Framme på West Side. 
Här syns Dakota Building där väl Yoko Ono ska bo om jag inte misstar mig helt.

Väl inne på Trader Joe's handlade jag på mig rätt rejält. Såpass mycket att jag valde att ta bussen hem. Min "Dramatenkärra" var dock såpass tung att jag hade lite svårigheter att lyfta upp den på bussen (NÄR ska man byta ut alla bussar här mot sådana med LÅGT golv så man slipper en massa trappsteg???) men jag kom iallafall på. 

Väl på bussen satte jag mig längst fram bakom chauffören (de sätena är vända så att ryggen är mot fönstren och man tittar liksom ut genom fönstren på motsatta sidan och därmed de passagerare som sitter mitt emot). Mitt emot mig, på andra sidan gången satt en äldre man som såg väldigt bekymrad ut då han såg allt jag släpade på (en stod "Dramatenkärra som uppenbarligen gett mig bekymmer när jag skulle på bussen, en stor ryggsäck, en ganska stor kasse i ena handen samt en liten plastpåse i den andra. Denna man, satt själv med en käpp, hans händer darrade lite ibland och han höll en liten röd tygkasse med några papper (tidning?) som stack upp ur ena sidofickan. Men trots detta så böjde han sig lite fram mot mig och frågade hur långt jag skulle åka. När det visade sig att vi skulle gå av på samma hållplats på East Side erbjöd han sig att hjälpa mig bära en av mina kassar. Åh, man ville ju mest bara ge honom en kram. Jag försökte försäkra honom om att jag klarade mig bra, men tackade självklart för hans generösa erbjudande. 

När bussen var framme envisades han ändå med att han ville ta en av mina kassar, så jag gav honom den lilla plastpåsen med bröd som inte var tung. Han tog den i ena handen och gick försiktigt försiktigt nerför bussens trappsteg. Käppen i ena handen, sin egen tygpåse på armen och min påse i andra handen. Själv lyckades jag byngla ner min Dramatenkärra och min andra kasse (ryggan hade jag ju på ryggen). utanför bussen tackade jag för hjälpen men han ville veta om jag skulle gå långt och om han kanske behövde hjälpa mig att bära hela vägen. Till slut lyckades jag övertala honom om att jag skulle klara det hela själv (han skulle nämligen norrut medan jag själv skulle ett par kvarter söderut) så vi skildes åt och det sista han sa till mig var "Good Luck now and I hope we'll meet again!". Vilken gentleman!!!! Så gullig!

Just nu har vi en camping site i sovrummet. Och en pågående picknick på vardagsrumsgolvet. Och två tjejer som leker för fullt. Ikväll har vi hand om Lill-Skruttans kompis C när hennes föräldrar är ute och firar sin bröllopsdag. Så här är det full fart!




15 kommentarer:

Lotta sa...

SÅ härligt med en äkta gentleman! Verkligen gulligt att vilja hjälpa till.

Och parken...wow, så grön och fin nu. Vädret har verkligen varit mesigt på något sätt. Småregn, tillräckligt för att få mitt hår att krulla sig!!!!

Kram!!

Saltistjejen sa...

Lotta,
ja han var verkligen så otroligt gullig!! :-) men jag kände att jag verkligen inte ville lasta på honom mina tunga grejer. han såg knappt ut att kunna klara sin egen kroppsvikt. Men så sött att han erbjöd sig och det kändes bra att jag hade en något lättare påse han kunde få hjälpa till att bära ner från bussen iallafall. :-)
Parken nu är hur lummig som helst!! Och vädret idag har varit lite för fuktigt för att vara perfekt, men å andra sidan har det inte regnat så mycket vilket var bra för då kunde jag ta min prommis. :-) Tror du är superfin i lockigt hår! Även E's hår har lockat sig enormt idag p g a luftfuktigheten. :-)
Kramar!!

ExPIAtriate wife sa...

Vad gulligt! Visst ar det underbart med hjalpsamma manniskor, det gor hela ens dag! Ett leende, vanligt ord, hjalpsamhet gor sa otroligt mycket!
Kram!

Trillingnöten sa...

Vilken alldeles underbar gentleman! Han ville verkligen hjälpa till! Åh, mitt hjärta blir alldeles varmt :) Det påminner mig om när jag var gravid i New York och vi skulle till barnmorskan på andra sidan stan. Buss åkte vi givetvis och som oftast var bussen full, men så snart jag klev på var det en gammal, gammal man med käpp som genast stod upp. Han insisterade och jag hade inte hjärta att säga nej!

Saltistjejen sa...

ExPIAtriate wife,
jamen visst är det sött! Jag blev helt rörd.
:-)
Kram!!


Trillingnöten,
ja jag vet! Man blir rörd och glad och hjärtat liksom sväller en aning över omtanken!! och precis som du säger så har man inte hjärta att tacka nej. Jag var bara så GLAD att jag hade den där lättare påsen att ge honom för den andra påsen hade han verkligen inte klarat av att bära för den var TUNG.
:-)

Miss Marie sa...

Såna gentlemän är en utdöende art, det gäller att njuta så länge de finns kvar, även fast jag nog tror du var mer lämpad att bära dina matinköp än vad han var! :)

Martina sa...

Vad underbart! Bade med grönskan och med gentlemannen!
Man blir ju sa förvanad och framför allt sa himla glad när man stöter pa en sa vänlig, hjälpsam och trevlig människa bara sa där. Det är ju inte sa mycket egentligen; ett leende, ett "tack", ett snällt ord...men tänk vad det betyder mycket. Man blir ju sa glad!
Kramar

Desiree sa...

Åh vilken gullig farbror. Man blir så glad över att det finns sådana generösa människor.
Kram!

Katarina sa...

Vilken gullig man dui mötte på bussen. Kul med camping i hemmet! Kram

Annika sa...

Aww...vad fint...
jag bara satt här och "aawade" medan jag läste ditt inlägg.
OJ vad fint!! Vilken gentleman och gullgubbe.

Japp, nu är det GRÖNT!! OCH snart blir det djungelgrönt, ja du vet...
OCH igår hade vi också mest uppehåll. Idag ser det lovande ut. Men ja, som du säger är det VÄXTHUS!!!

Ha en fin dag!!
KRAMAR!!

Saltistjejen sa...

Miss Marie,
javisst är det så att man ska njuta av sådan artighet och vänlighet! Och ja, jag var nog betydligt bättre lämpad att bära mina kassar men han fick ju iallafall hjälpa till lite och det är jag glad för att jag kunde "ge" honom.
Kram!


Martina,
ja grönskan är härlig nu. Men med den här växthusvärmen lär det snart bli som en tropisk regnskog haha!
Hjälpsamma personer är sååå härligt när man träffar på. Och jag gör det betydligt oftare här än i Sverige.
Kram!!


Desiree,
jamen eller hur!!!
Kram!


Katarina,
ja så himla gullig!!!
Och campingen ja. Den innehöll inga tält utan mest en drös med olika leksaker i och intill vår säng haha!
Kramar!


Annika,
växthus är verklige ordet nu ja! Det är soligt ute idag här men sååå fuktigt.
Och visst var det en fin äldre man som ville hjälpa mig. Så gullig!! Man blir glad av sådant! Och rörd.
:-)
KRAM!

Fröken Anki sa...

Verkligen supergulligt! :)

paettannatsatt sa...

Härligt med vänlighet. Själv fick jag en tår i ögat för det var så fint, och så tänkte jag att han kanske var ensam och såg sin chans att få vara lite social och få en stunds sällskap.

Västmanländskan sa...

Så sött!

Saltistjejen sa...

Fröken Anki,
eller hur!! :-)


paettannatsatt,
ja det är något som gör mig både glad och rörd. Sedan tänkte även jag som du, att han säkert var ganska ensam i sin vardag och att han såg en chans till att få prata lite också. Vilket i sig kan kännas lite sorgligt.


Västmanländskan,
ja jag blev verkligen rörd.
:-)