En Grön Park och en Gentleman

Idag har det inte regnat så mycket som igår. Förutom lite sparsamt smådugg på morgonen så har det faktiskt varit uppehåll. Dock är det väldigt fuktigt ute, men solen har faktiskt tittat fram om än väldigt blygsamt. Varmt är det ändå. Jag tog en promenad till Trader Joe's för att handla idag och det kändes lite som att promenera i ett växthus. Gick som vanligt genom Central Park och det är helt fantastiskt vad GRÖNT det är nu. och lummigt. De flesta träd och buskar har blommat över och nu går all deras energi till bladverk. Det märks. Man slås av den där riktigt intensiva nästan lite ilsket stickiga grönskan som är så typiskt för just denna tid på året.

Så GRÖNTGRÖNTGRÖNT!!! 

Bilden är tagen med mobilen, men jag har i detta fotot inte använt något filter. Såhär intensivt grönt är det alltså nu.

Såg denna buske som fortfarande blommade. Fast blommorna sjöng nog på sista versen.

Bilden är tagen inifrån en av de "bladtunnlar" som finns på lite olika ställen i Parken. Här kommer man fram mot Central Park West, och vid denna korsning (Central Park West och 72:a gatan) står nästan alltid ett gäng cykeltaxis och väntar på kunder.

Framme på West Side. 

Här syns Dakota Building där väl Yoko Ono ska bo om jag inte misstar mig helt.

Väl inne på Trader Joe's handlade jag på mig rätt rejält. Såpass mycket att jag valde att ta bussen hem. Min "Dramatenkärra" var dock såpass tung att jag hade lite svårigheter att lyfta upp den på bussen (NÄR ska man byta ut alla bussar här mot sådana med LÅGT golv så man slipper en massa trappsteg???) men jag kom iallafall på. 

Väl på bussen satte jag mig längst fram bakom chauffören (de sätena är vända så att ryggen är mot fönstren och man tittar liksom ut genom fönstren på motsatta sidan och därmed de passagerare som sitter mitt emot). Mitt emot mig, på andra sidan gången satt en äldre man som såg väldigt bekymrad ut då han såg allt jag släpade på (en stod "Dramatenkärra som uppenbarligen gett mig bekymmer när jag skulle på bussen, en stor ryggsäck, en ganska stor kasse i ena handen samt en liten plastpåse i den andra. Denna man, satt själv med en käpp, hans händer darrade lite ibland och han höll en liten röd tygkasse med några papper (tidning?) som stack upp ur ena sidofickan. Men trots detta så böjde han sig lite fram mot mig och frågade hur långt jag skulle åka. När det visade sig att vi skulle gå av på samma hållplats på East Side erbjöd han sig att hjälpa mig bära en av mina kassar. Åh, man ville ju mest bara ge honom en kram. Jag försökte försäkra honom om att jag klarade mig bra, men tackade självklart för hans generösa erbjudande. 

När bussen var framme envisades han ändå med att han ville ta en av mina kassar, så jag gav honom den lilla plastpåsen med bröd som inte var tung. Han tog den i ena handen och gick försiktigt försiktigt nerför bussens trappsteg. Käppen i ena handen, sin egen tygpåse på armen och min påse i andra handen. Själv lyckades jag byngla ner min Dramatenkärra och min andra kasse (ryggan hade jag ju på ryggen). utanför bussen tackade jag för hjälpen men han ville veta om jag skulle gå långt och om han kanske behövde hjälpa mig att bära hela vägen. Till slut lyckades jag övertala honom om att jag skulle klara det hela själv (han skulle nämligen norrut medan jag själv skulle ett par kvarter söderut) så vi skildes åt och det sista han sa till mig var "Good Luck now and I hope we'll meet again!". Vilken gentleman!!!! Så gullig!

Just nu har vi en camping site i sovrummet. Och en pågående picknick på vardagsrumsgolvet. Och två tjejer som leker för fullt. Ikväll har vi hand om Lill-Skruttans kompis C när hennes föräldrar är ute och firar sin bröllopsdag. Så här är det full fart!