Hade tänkt lägga ut bilder från dagen, men Blogger och den gamla iPaden verkar inte vara riktigt vänner idag. Så det får bli imorgon. Eller senare idag rättare sagt eftersom klockan återigen hunnit passera midnatt. Halvligger i sängen med en snusande Lill-Skruttan bredvid. Hon vaknade för ett tag sedan och grät högt. Ropade hjärtskärande. Jag och M satt i vardagsrummet och såg en film. När jag kom in i sovrummet halvsatt hon i sängen. Håret på ända. Min hand mot hennes kind. Mardröm. Hon är sjöblöt. De hårtestar som inte står som ett rufs runt huvudet ligger klistrade mot pannan, nacken, kinderna. Lilla Stumpan. Till slut somnar hon om. Men fortfarande sover hon oroligt.
Själv halvligger jag som sagt med paddan på magen. Ömsom skriver jag ömsom stryker jag henne, min lilla Snörvla över ryggen.
Hon gnäller då och då. I sömnen. Kastar sig oroligt i sängen. Vad drömmer du min Älskling? Tidigare idag berättade hon att hon drömt om jordbävningar. Att vi varit i vårt hus när det blev jordbävning och huset rasat. Var har hon hört om jordbävningar tänker jag, medan jag försöker förklara att det inte kan bli jordbävningar här. Att husen inte kommer rasa ihop på Manhattan på grund av jordskalv. Jag vet inte om hon trodde mig.
Andra dagar berättar hon om monster som jagar henne. Om eld. Om elaka häxor.
En gång berättar hon allvarligt att hon drömt att hon var jagad men att hon lyckades lura förföljaren genom att gömma sig på ett listigt gömställe. Det får mig att minnas mina egna mardrömmar som liten. Hur jag själv också lyckades styra om inte alla, så åtminstone en del av mina värsta drömmar. Men jag minns också att jag var rädd för att somna. Varje kväll. Eftersom jag visste att mardrömmarna skulle komma. Så jag svarar att jag förstår precis hur hon känner då hon talar om för mig att hon inte om att somna just för att hon drömmer så läskiga saker. Liten.
Det går lite i perioder detta med hennes mardrömmar. Just nu verkar vi vara inne i en period då hon sover mer oroligt. Drömmer mer intensivt. Ofta otäcka drömmar. Och på dagarna är det definitivt mer Trots igen. Utveckling av jaget som det väl också kallas. Kanske hör det ihop? Mardrömmarna om natten och utvecklingen i vaket tillstånd? Allt som händer i den där lilla kroppen. I det där lilla huvudet. Vid lunchen idag frågade hon oss om döden. Så ja, hon funderar nog över många saker nu. Inte konstigt att hon får utbrott på dagarna och drömmer mardrömmar om nätterna. Och som förälder är det bara att försöka hänga med. Så gott man nu kan.
Nu verkar hon andas lugnare. Jag hoppas de värsta drömmarna för denna natten är över.
Själv ska jag också försöka sova nu. Så håll er borta häxor, monster o jordbävningar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Här har liten också drömt mardröm och gråtit i sömnen och tryggt sig tätt mot mig.
Jag vet inte om jag ska fråga om drömmarna. Jag vet inte om det är bra att gräva upp dem i dagsljus när hon inte har dem i sin omedelbara närhet. Jag brukar fråga och ofta berättar hon självmant, men som sagt var: är det vettigt att göra det? Jag är tveksam till allt för mycket grottande och analyserande. Iallafall när det gäller mardrömmar. Jag vill inte att hon ska gå och tänka hemska saker på dagtid. Men kanske tänker jag fel. Kanske är jag för hönsig och naiv. Kram
Lilla fina! Det är inte lätt att växa. Så skönt då att ha mamma hos sig i sängen när man somnar om.
Så fint beskrivet också. Jag minns mina egna mardrömmar som och hur viktigt det var med mamma eller pappa då!
Numera som vuxen har jag sällan mardrömmar, men NÄR jag har det är det nog fortfarande mamma eller pappa jag skulle vilja ha hos mig ;-)
Hoppas ni sover gott i natt!
Tror att barn kommer in i perioder då de bearbetar saker mer än vanligt. De funderar, de hör vuxna prata som de sen inte riktigt kan få ihop.
Jag var själv sån som liten. Vaknade vaje kväll och grät och grät över de där dumma drömmarna.
Ingen av mina barn har haft mardrömar att prata om.
Hoppas hon inte tänker alltför mycket på det lilla Snuttan!
Kram och en fin söndag önskar jag dig!
// ANna
Känner igen mig. Drömde också läskiga saker ibland.
Lilla sötnosen! Tur att ni finns nära och kan trösta, förklara och hålla om.
Kram!!
Tror absolut det hänger ihop, utveckling o mardrömmar. Drömmar/mardrömmar blir ett sätt att bearbeta det de har lärt sig o fått höra. Kanske nån har pratat om jordbävningar o hon har plockat upp fragment som hon sedan utvecklar medan hon sover. Tror det är vanligt att drömma både bra o dåliga saker, men visst måste det vara jobbigt om hon kommer till det stadiet att hon inte vill sova för att hon då ska drömma mardrömmar. Sömn ska ju ändå vara avkopplande!
När Karolina var bebis, och kanske upp till fyra år, brukade hon ibland drabbas av nattskräck. Hon var otröstlig och jätterädd. Det var som om hon var vaken, men ändå inte.
Det kom och gick, men det försvann i 4-årsåldern.
Jag minns det så tydligt.
Det här kanske är mer vanliga mardrömmar. Stackars Ella...
Sånt är då jobbigt.
Hoppas natten blev lugn.
Kram!!
Usch stackras lilla E. Mardrömmar är hemska och läskiga. Man vet ju själv hur hemskt man tycker det är då man drömt något otäckt. Hoppas att mardrömmarna håller sig väck och hon får sova bättre och lugnare.
Kram!
Jag tror också mycket drömmar, ofta skrämmande, hör ihop med en ny utvecklingsfas. Så har det varit för alla våra barn. Minstingen Lilly fyller ju snart fyra och just nu så hör jag henne ofta prata i sömnen och hon bökar runt en del. Och på dagarna så är det ju vill och inte vill och stora gester mest hela tiden. Ganska utmattande ibland men det är väl så det måste vara för att utvecklas. Och nu när det är fjärde gången jag upplever det hela så är det lättare för jag vet ju att det inte är en period som kommer vara för evigt (tack och lov :)).
Nu har jag hunnit lasa ifatt dina inlagg.. har inte haft mycket tid over denna helg. Hursomhelst for att aterkomma till det har med drommar tycker jag du beskriver och analyserar det alldeles utmarkt.
Det ar ju sa sant, det ar sa mycket som ska bearbetas, funderas over och barn snappar upp sa mycket fran tv och nyheter ocksa som kanske star pa i bakgrunden och vi vuxna inte alls tanker pa. Dom leker och tittar till och ser olyckor, krig och jordbavningar och vi vet inte alls om dom har/vad dom har hort eller sett.
Nu ar mina smattingar for sma att beratta om dom drommer och om vad, men jag kommer ihag att Cassie dromde mycket i och behovde mig mycket just vid insomnandet och allt dartill lange lange nar hon var liten. Jag kunde sitta med henne i ett par timmar och aven om hon sov sa sov hon sa latt att hon vaknade av bara att sangen rorde sig nar jag gick upp for att fortsatta min kvall. Jobbigt ibland da man inte alltid hade den tiden.
Med Cassie nar hon dromde var det ofta att jag skulle forsvinna, do eller att nagot skulle handa mig och hon var otroligt fixerad vid mig som liten. Aven att nagon skulle ta henne var ett aterkommande tema. Vi ar nara varandra annu idag men det var annu mer nar hon var liten.
Hursom sa laste jag alltid for henne och hade mycket rutiner och roliga saker for oss och jag sag alltid till att det var "think happy thoughts" before bedtime. Aldrig dessa vanliga "oskyldiga" prinsess sagor med troll, haxor, onda gubbar, elaka styvmodrar och mammor/drottningar som dott, styvmodrar som ville doda...ja du fattar. Vi hade som rutin varje kvall att vi laste en bok/saga och da snalla bocker...SEN efter det berattade jag alltid en pahittad saga. Hon var tidigt intresserad och helt tokig i faries/tinkerbell och jag hittade pa sagor om just Cassie och Tinkerbell och allt dom hittade pa. Tokigheter som vi skrattade at, hjalpa skalbaggar att vanda sig om som lag och sprattlade och sa visade hon hur dom sprattlade med benen...ja du forstar. Huvudsaken med dessa sagor var att hon ocksa fick bestamma vad den skulle handla om. Vad ska den handla om ikvall fragade jag och sa kom hon med ideer och sa spann jag pa det. Jag alskar for ovrigt att beratta historier/sagor och det blev bade inlevelsefyllt och roligt och jag njot nog minst lika mycket som hon. Med dessa berattelser om henne i huvudperson och roliga aventyr gjorde att vi ofta slutade berattelsen med att Tinkerbell blev trott av allt bus med Cassie och att hon satt sig pa Cassie axel och sen nar Cassie gick hem sa flog Tinkerbell upp i sin tekanna som hangde i tradet utanfor Cassies fonster och sa sov dom sa trotta och dromde sota drommar om allt roligt dom hittat pa under dagen. Ofta nar lilla Cassie tjatade om mer mer mer..sa gav jag henne en snabb inblick i vad som dom skulle hitta pa imorgon och sa kunde hon dromma om det som varit eller det som skulle handa kvallen efter. Oj sa langt, men hursomhelst, dessa sagor hjalpte henne massor, hon lag inte sjalv och funderade eller sa pa kvallen utan hon somnade nastan alltid precis efter eller ibland nar jag fortfarande berattade...Det var viktigt for mig att inte tvinga i sang och saga godnatt och sa fick hon ligga dar...nej, jag tycker att kan man ska man ta sig tiden att mysa lange med sina barn just vid laggning. Jag riktigt langtar tills mina smattingar borjar uppskatta bocker och berattelser pa ett annat satt...sitta med filten och mysa...harligt!
Hoppas verkligen att det blir battre och jag ar nog lite inne pa Sahra's linje att inte fraga for mycket om det otacka dagen efter. Ibland ar barn knappt vakna nar man fragar dom pa natten och ibland kommer dom inte ihag och fragar man da hur kom det sig eller varfor dromde du om nu jordbavningar tex sa kanske man skapar mer radsla. Fragar barnet dock maste man ju pa en bra niva forsoka forklara och lugna.
Foresten, annu idag nar jag stoppar om Cassie och myser med henne innan hon somnar sa fragar hon ibland "vad ska jag dromma om mamma" och sa far jag snabbt hitta pa en liten "Me&Tink" berattelse..:) Tyvarr har det ju blivit mindre och mindre med detta sedan tvillingarna foddes, matningar, nattningar och somnlosa kvallar och natter...men hon har aven blivit aldre och laser sina egna bocker innan hon slacker. Men ibland blir hon "liten" igen - dessa ogonblick ar helt underbara! :) Kramar!!
Skicka en kommentar