lördag, juni 15, 2013

Och så kvällen då - med födelsedagscykeln

Här kommer fortsättningen på förra veckans födelsedagsfirande. På kvällen var det såklart dags att prova födelsedagscykeln för första gången! När man bor som vi gör är det ju lite mer av ett projekt jämfört med att bo i eget hus på marknivå i ett lugn förortsområde. Här kan man ju itne "bara gå ner på gatan" och cykla lite. Utan måste ta sig någonstans där det är mindre trafikerat. Vi promenerade ner till East River. Gång- och cykelbanan där längs med vattnet är perfekt för att öva sig på. Rak och lång. Och tillräckligt bred för att man ska kunna hålla undan för alla andra flanörer, cyklister, hundar och joggare som också tar sig fram där.

På väg!


Hur kommer man på en sådan här sak egentligen?


Det gick ju riktigt bra! "Du släpper väl inte pappa?!"


Både Nallen och lilla Hunden fick följa med på premiärturen


"Håll i Pappa!!"


M fick en del motion han också där han sprang med och hjälpte till att stötta cykel och dotter


Lite vila också

Det var en skön och vacker försommarkväll


"Titta på mig, titta på mig!!!!"




Här gick det visst uppför


Över bron

Det hela gick bra men jag tror nog det kommer ta lite tid. Att hitta balansen. Och framförallt modet att VÅGA. Hon är en ganska försiktig general vår dotter. Men med tiden och med övning kommer hon att kunna susa fram på två hjul hon också. Och få uppleva den speciella frihetskänslan som det är att cykla fram med vinden i håret. Jag älskar det!! Och saknar det. Vi borde banne mig ta hit våra cyklar från Sverige vi med...

8 kommentarer:

Mallis in real life sa...

Vem behöver stödhjul när man har pappa. ;)

Underbara lille E. Så duktig. Jag längtar till Marlon lär sig cykla han med men än så länge är det balanscykel som gäller.

Kram

Cecilia/svengland sa...

Det kommer så småningom! HOn har ju precis som min dotter använt "scooter" mycket och det hjälper ju med balansen! :-)

Anne-Marie sa...

Minns när jag lärde mig cykla i trädgården i Enebyberg. När jag väl fattade hur man gjorde var det en enorm frihetskänsla. :)
Kul att E kommit till "cykelstadiet". Hon är så stor nu.
Kram!

Steel City Anna sa...

Lär man sej cykla i new york kan man nog cykla varsomhelst sen :)

Saltistjejen sa...

Mallis in real life,
haha eller hur?!? :-)
Ja det ska bli kul när hon lär sig behärska cykeln. Nu är det ju ganska vingligt. MEN om Marlon kör balanscykel tror jag det kommer underlätta mycket för honom den dagen han börjar trampa med pedaler!
Kram!


Cecilia,
ja vi får se. Scooter har hon ju kört men det är ju lite annan balans då. Men som sagt, det ger sig säkert så småningom.


Anne-Marie,
javisst är det en helt fantastisk frihetskänsla att cykla!!
Kramar!


Steel City Anna,
hahaha jag vet inte det... Men jag hoppas att hon ska lära sig nu under sommaren.

Desiree sa...

Åh vilken stolt och lycklig liten tjej. Hon kommer säkert lära sig cykla på nolltid. Minns själv hur vingligt det var först när man lärde sig och vilken otrolig lycka det var då man fick till det och lyckades få balans på cykeln.
Kraaam!

KARLAVAGNEN sa...

Åååh så fina bilder! Grattis i efterskott! Jag minns än idag mina första rundor på cykel och när jag susade fram och plötsligt upptäckte att pappa eller någon av mina bröder inte längre höll i! Broms, kling,klang och brak... Å så på det igen!!! Jag cyklar alldeles för lite. Det är härligt om man har en schysst cykel. Här är det förenat med livsfara att cykla så som de kör och vi har så dåliga vägar. Önskar er en fortsatt skön söndag!

finelinan sa...

Köpa/Tillverka en pinne att sätta fast i cykeln så ni kan hålla i den istället för i cykeln när ni springer med!