Fredagstema - mitt första jobb

Idag är det fredag igen. Första fredagen i februari vilket gör att vi bytt nu värd för Fredagstemat. Under denna månad är det Anna som står för fredagarnas teman och vi bloggare som vanligt för de olika tolkningarna. De olika fredagarnas teman står som vanligt i min högra kolumn. Eftersom jag känner Anna lite och till och med haft glädjen att träffa henne ett par gånger, två här i NYC och en hemma i Stockholm, så blev jag nästan lite förvånad över att hon inte hade ett feministiskt tema med. Det hade jag nästan trott....

Dagens tema är Mitt första jobb. Tyvärr har jag inte så jättemycket intressant eller skojigt att berätta om just mitt första jobb. Och bilder har jag inga alls eftersom detta var för så länge sedan att digitala kameror inte ens var påtänkta (eller kanske var de det men inte hos vanliga normala människor iallafall...). Jag hade dock en kamera på den här tiden. En liten röd och mycket älskad Konica Pop. Vilken användes flitigt. Men några bilder från min första arbetsplats togs aldrig. Tror inte jag tyckte det var så mycket att fota faktiskt. Så detta inlägg kommer bli enbart bli ett "Tell".

Jag fick mitt första jobb under sommaren 1988. Jag var 15 år och som många 15-åringar på den tiden så fick jag första sommarjobbet genom en förälder. Jag hamnade på pappas jobb. Han arbetade på ett ganska litet byggföretag och det jag fick göra var så spännande saker som att stämpla kuvert, rensa papper (fakturor som skulle sättas in i pärmar i bokstavsordning etc). Som sagt, inte de mest spännande arbetsuppgifterna. Men jag trivdes ändå bra. Vi åkte gemensamt dit varje morgon. Firman låg i Gröndal i ett gammalt mysigt hus.

Vad som idag framstår som det starkaste minnet av just denna sommar var att jag faktiskt fick se en annan del av min pappas liv och person. Att få kliva in i hans yrkesliv var på något vis lite annorlunda. Här var han ju inte "bara pappa" utan faktiskt en person med kunskap och erfarenhet, åsikter och helt andra talanger än de man lärt känna hemma. Lite var det som att få upptäcka en ny värld. En värld som min pappa var en del av, men som jag fram tills dess inte riktigt vetat fanns.

Såhär många år efteråt när jag ser tillbaka på mitt första sommarjobb så kan jag le åt att man var så naiv. Att saker man själv tog på dödligt allvar egentligen mer handlade om att jag skulle ha arbetsuppgifter. Att jag hade noll koll på helheten. Som t ex att jag var lite orolig att firman skulle gå i konkurs för att jag hade fått så extremt hög lön! Hela 32 kronor i timmen hade jag. Vilket var 2 kronor mer per timme än min bästa kompis som sommarjobbade på Posten... Hur skulle företaget klara av att bära denna tunga lönebörda?? Men pappa försäkrade mig om att det skulle företaget klara alldeles utmärkt. Och självklart hade han rätt. Byggfirman stod på benen även efter att jag avslutat mina 5 veckors sommarjobb där. Tyvärr klarade den sig inte så många år till efter det, men det var inte min enorma lön som fått företaget på fall, utan den byggkrasch och medföljande lågkonjunktur som stegade in i Sverige i slutet av 80- och början av 90-talet. Det blev helt andra tider för många inklusive min pappa. Men detta är en helt annan historia som inte kommer att berättas här.

Vad giorde jag med min första lön då kan man undra? Denna enorma summa som jag tror slutade i ca 5000 kr eller något sådant. Jo, den spenderades nästan helt på en stereo. Jag hade så länge velat köpa en stereo. Ni vet en sådan med både skivspelare, kassettbandspelare och radio. Så det fick det bli. I stort sett hela min lön gick till detta inköp. Och eftersom detta var under de sista skälvande åren av 80-talet var min stereo självfallet stor och blänkande svart. Pappa som var med vid inköpet, vilket förövrigt gjordes på Gunnars Radio en affär som fortfarande finns och som Anna säkerligen känner till hon med, hjälpte såklart till att förhandla lite så att jag inte enbart fick min stereo utan även en stereomöbel samt extra tomma kasettband med på köpet. Jo, han var väldigt bra på att pruta och förhandla min pappa. En "jobbskada" tror jag. Otroligt pinsamt för en 15-åring i affären, men väldigt väldigt bra när man sedan satt där hemma och kunde ställa upp sin nyinköpta stereo på möbeln som dessutom hade en dörr i rökfärgat glas! Höjden av lycka för en 15-åring på 80-talet.

Det visade sig faktiskt ha varit en bra investering. Jag använde denna stereo många många år. En CD-spelare fick jag senare av min mamma en jul när jag börjat plugga på universitetet. Och denna kopplades enkelt på stereon. Hepp! Så kunde man fortsätta lyssna på den flera år till. Så småningom lade skivspelaren av och numer står den i en låda i ett källarförråd. Men många många timmar med musik och glädje har den givit mig under årens lopp. Och jag tycker fortfarande det är roligt att den faktiskt är som en souvenir från mitt första jobb.