Post Wire depression

Japp. Så har vi gjort det då.

Sett det allra sista avsnittet av den allra sista säsongen av den alldeles fantastiska serien "The Wire". Och jo, jag är benägen att hålla med MikeBike i hans analys av både serien och av känslan när man insett att man nu har sett något av det absolut bästa som har producerats för TV.

Jag tänker inte gå in i detalj på serien. Helt enkelt för att det är omöjligt. Man måste bara se den. Uppleva den. Den går inte att beskriva. Mer än att den är helt unik. Och alldeles alldeles oerhört bra! Visst, jag inser att detta inte är en serie för alla. Vill man ha något lättsmält i underhållningsväg som Sex in the City, Seinfeldt eller Friends så är detta säkert alldeles för svart. För det är ingen sockersöt feel-good underhållning inte. Nej, det är baksidan av det amerikanska samhället vi får följa. Mord, droger, fattigdom, maktlöshet, maktmissbruk, förljugenhet, girighet och korruption. Och då inte alls som någon form av flashig "CSI" eller andra former av polis- eller mordserier som visas på TV. Nej, detta är något så bra som en serie där man verkligen känner att man får se en bit av det USA man annars aldrig riktigt ser. Och det som gör den sådär extra fantastisk är nog känslan av äkthet. Alla karaktärer känns 100% äkta. Så rätt. Det finns good guys och bad guys. Men jag älskar att de allra flesta good guys även kan visa riktigt fula sidor. Likså kan man komma på sig själv med att sitta och börja sympatisera med vissa bad guys. Eller i varje fall sympatisera med vissa sidor hos dem. Jag tror detta är en av anledningarna till att serien känns så äkta. Det är inte enbart svart-eller-vitt, utan som i verkliga livet personer med bra och dåliga sidor.

Serien finns i fem säsonger och man måste se den från början, avsnitt 1 säsong 1 för att överhuvudtaget förstå den. Det är alltså inte på något vis en serie man kan se ett avsnitt här och där. Alla säsonger hänger nämligen mer eller mindre ihop. De har separata handlingar men många av huvudkaraktärerna följer med genom alla säsonger. Dessutom löper fallet från första säsongen med som en röd tråd genom alla fem. Mer eller mindre. Och dessa saker är ytterligare en styrka för serien. Alla karaktärer som kommer och går genom de olika säsongerna. Vissa får mer utrymme i vissa och mindre i andra. Nya karaktärer för varje säsong blandas med gamla. Vissa försvinner helt efter en eller ett par säsonger. Andra finns med varje säsong fram till slutet. Och jag kan säga att det inte finns en enda karaktär som inte känns helgjuten. Alla spelar ohyggligt bra och ja, efter fem säsonger av "The Wire" känns det faktiskt som om man bott ett tag på Baltimores skuggsida. På gott och ont.
Serien är lite som en lök. Varje säsong är det som om man skalar av ett nytt lager. Man avslöjar något nytt utan att för den skull glömma det gamla. Och de stora grundpelarna som bygger upp vårt samhälle presenteras. Rättsväsendet, skola och utbildning, politik och massmedia. Och det är ofta inte den vackra sidan man får se. Men någonstans är det ändå den lilla människan serien handlar om. Personer som kämpar. Dagligen. För att överleva. För att göra karriär. För att försöka få ett såpass drägligt liv som möjligt med de förutsättningar som finns. Finna sin plats i tillvaron.

Ja, "The Wire" är en serie att älska.

Men det tar ett tag att komma in i den. Det är ingen gratis flygande start man får. För oss tog det minst ett par avsnitt av första säsongen innan vi var fast. Nästan så att vi var nära att ge upp. Till en början kändes den både långsam och röig. På samma gång konstigt nog. Och jag har träfat flera som varit som vi. Nära att ge upp. Och även de som verkligen gett upp.

Så visst är det en serie att älska men inte för alla.

Jag tror dock att det på något sätt blir en "naturlig utsållning". Om man verkligen stannar kvar och ger den en chans så kommer man att komma att älska den. Oundvikligen.

För blir man fast så lovar jag att man absolut inte ångrar en enda av de timmar man kommer spendera framför TVn med McNulty & Co.

Själv känner jag redan av min "post Wire depression". Men jag har just fått veta av våra grannar att David Simon, mannen bakom "The Wire" nu skapat en ny serie "Treme" som ska börja sändas på HBO under våren. Den ska utspela sig i New Orleans efter Katrinas framfart och om den ens kommer i närheten av "The Wire" så vet jag att jag kommer bli fast även i den. Tydligen ska två av skådespelarna som spelade ledande roller i just "the Wire" göra så även i "Treme". Karaktärerna Bunk Moreland och Lester Freamon. Så efter att jag känner till detta känns min post Wire depression något mindre tung. Men vi kommer nog troligen inte att skaffa HBO för serien nu i vår utan väntar nog tills den kommer på dvd. Men jag har ingen brådska. Enbart vetskapen om att något nytt från skaparen av "The Wire" är på gång räcker långt. Den som väntar på något gott....

För er som är mer nyfikna på "Treme" kan läsa mer här, och här.

Vill ni få veta lite mer bakgrund om "The Wire" samt David Simons är detta något att kolla. Och i den här intervjun med Simons ges en liten översikt över både "The Wire" samt "Treme".

Och TACK Ulf för att du inte bara tipsade mig, utan även propsade på att vi skulle se "The Wire"!

Nedan ett citat om "The Wire":

“When television history is written,” one critic says, “Little else will rival ‘The Wire.’”And when historians come to tell the story of America in our time, I’ll wager they will not be able to ignore this remarkable and compelling portrayal of life in our cities.
Remember, you heard it here — what Edward Gibbon was to the decline and fall of the Roman Empire, or Charles Dickens to the smoky mean streets of Victorian London, David Simon is to America today.

Bill Moyers, PBS