onsdag, april 11, 2012

Tack!

Tack föra alla grattis till mitt inlägg nedan. Det känns verkligen fint! Vill bara förtydliga att vi ju fick vårt godkännande redan i slutet av sommaren förra året, vilket inneburit att jag sedan i höstas har kunnat söka arbete utan några som helst problem. Det svåra verkar vara att dem. Jobben alltså...

Men det som strulade för mig var att mitt Gröna Kort aldrig kom. Och med detta menar jag alltså det riktiga fysiska kortet. Plastbiten stor som ett kreditkort ungefär. Det lyste med sin frånvaro. Det visade sig då jag besökte vårt lokala Immigration Office här på Manhattan, att de faktiskt aldrig ens skickat det. Något måste ha gått fel redan på ett tidigt stadium i den processen. Det var positivt på så vis att det innebar att kortet inte kunnat komma på villovägar och därmed var t ex en ID-Theft inte något att oroa sig för. Men jag ville ju ändå ha mitt kort, även om jag vid samma besök fick ett temporärt Green Card i form av en stämpel i passet.

Under de här ca åtta månaderna sedan vi fick vårt "approval notice" fram tills nu har jag därför upprepade gånger kontaktat Immigration, vilket är ett väldigt tidsödande projekt där man oftast känner sig helt maktlös och i händerna på personer som inte ens har befogenheterna att hjälpa en på det vis man själv inser att de kanske skulle behöva göra. Alla mina telefonsamtal under hösten och vintern ledde enbart till att jag fick "skicka en anmälan" om att jag aldrig mottagit mitt kort. Denna anmälan skickade jag två gånger eftersom inget hände den första gången. Detta trots att jag förstod vid min andra anmälan att inget skulle hända. Men jag kände att jag var tvungen att göra det ändå eftersom det var det enda jag kunde göra. Så att slippa hela den cirkusen med telefonsamtal, telefonköer, menyer och att trycka 1#, 3#, 7#... och sedan prata med någon som man redan på förhand vet inte kan hjälpa en - DET känns otroligt skönt!

16 kommentarer:

Miss Marie sa...

Skönt att du kan slappna av nu! Har förstått att det där gröna kortet är vädligt viktigt, alltså även fast du har fått godkänt tidigare så är själva fysiska kortet viktigt. Skönt att du kan släppa det nu! :)

Trillingnöten sa...

Jag hoppas verkligen inte att detta händer mig också...jag har ju nåt jox i mitt pass och efter att jag rest in i USA i sommar ska det ta tre veckor så kommer det fysiska kortet på posten till min adress i NY. Erm...när jag läser hur det varit för dig under det gågna året blir jag lite orolig!...

Desiree sa...

Jaaaa stort grattis Saltis! Underbara nyheter. Äntligen äntligen. Jag vet ju hur länge du väntat och hur mycket strul det varit på vägen. Så himla skönt att du nu äntligen har fått det som sagt. Nu får ni fira detta.
Kram!

olgakatt sa...

Du fastnade helt uppenbart i The Circumlocution Office (Dickens, Little Dorrit).
Nu undrar man bara hur det plötsligt kunde komma loss!?
Men huvudsaken att det gjorde det! Grattis!

Millan sa...

Men vad skont att det lost sig nu och ditt kort antligen kommit fram! Det ar for trist nar man maste halla pa och jaga folk efter sadana har grejer.

Kram!

Charlie sa ... sa...

Det är alltid skönast när man har allt i ordning med papper och så. Grattis! Nu är det äntligen klart! Inga mer ringa och fixa på ett tag.

Mitt svenska körkort går ut nu i juli så det vill jag ju fixa - det gick inte alls att använda mitt amerikanska körkort som ID handling!

Kramar och vi ses snart!!

Annika sa...

USCIS är ett tungrott ställe. USCH! Jag var ju också utan kort i ett år, och det var helt deras fel.
Mitt kort hade heller aldrig skickats. OCH detta var i skarven av en period då kortet måste förnyas (vart tionde år). Mitt fastnade ngnstans. JAG tog hjälp av min kongressman och iom det så lossnade allt.
TACK OCH LOV!! Mitt green card går ut 2016 och innan dess hoppas jag att jag är medborgare.
USCIS är verkligen ett ställe jag vill vill undvika.
Skönt för dig att det är över nu...tio år till nästa ggn...
Kram!!

Annika sa...

Nej det är först nu spm kortet blivit grön. Mitt första green vard var ROSA och det nuvarande (fr 06) är smutsvitt. Det är först nu korten blivit gröna. Oerhört komiskt.
Ja, säg det...varför kallas det green card? För att man är grön och kan jobba, I guess...
Jag har haft Green Card sen 1993 och det har aldrig varit grönt :-)
HAHAHA!!
Nu är det dags för medborgarskap, tamejtusan...
Kram igen!!

Saltistjejen sa...

Miss Marie,
ja egentligen är inte själva gröna kortet i sig viktigt förrän du måste bevisa att du fått din ansökan godkänd och "har ett grönt kort". Detta gäller när man söker jobb och när man ska resa in och ut ur landet t ex. Det var därför jag gick och fick ett temporärt sådant 8stämpeln i passet). Nu är det så skönt att ha det riktiga kortet i handen!
Kram!


Trillingnöten,
nej förhoppningsvis ska du slippa detta strulet. Det kostniga för min del var ju att jag och M hade en gemensam ansökan och att han fick sitt kort så snabbt. Alltså måste det verkligen varit någon person som missat just mitt kort trots att vår gemensamma ansökan fått godkänt. Ytterst irriterande eftersom det i efterhand sedan inte gick att "se" var det felat.
Men som sagt, jag tror nog du har bättre tur!
Kram!!!


Desiree,
tack vännen!! Ja det känns så otroligt skönt! Det är underbart att slippa fundera mer på detta nu.
Kramar!!


olgakatt,
hahaha japp det måste jag gjort. Jag tror att det var för att jag besökte det lokala kontoret och den personen jag fick träffa där (som förövrigt kändes 100 gånger mer kompetent än alla de jag pratat med på telefon tidigare) skickade ett email till "rätt avdelning" av Immigration. Jag gissar att hon ahde mer inflytande än de jag pratat med i telefon och tydligen gick detta hem. Det är iallafall vad jag tror eftersom hon sade till mig att jag troligen skulle ha mitt kort ca 2 månader efter det att jag besökt dem på lokala kontoret. Självklart tog jag detta med en nypa salt efter lite strul som varit innan, men det verkar som om det var riktigt.
:-)


Millan,
ja det är så himla skönt!
:-)
Kramar!


Lotta,
ja det är jobbigt att ha sådant här hängande över sig. Särskilt när det gäller så viktiga saker, och när det innefattar en så stor byråkratisk koloss som Immigration ju är. Haha, jag förnyade just mitt svenska körkort.
Kram!


Annika,
ja snacka om! Japp nu kan man vara lugn 10 år framåt! :-) Och om 10 år vet vi ju inte ens om vi fortfarande kommer att vara kvar här... ;-)
Det där med färgen är lite lustigt. Varför inte bara ha det grönt? Kan jag undra. Eller kanske har de färgkoder för vilka år korten är ifrån? Men Millan sa att hennes mammas kort tydligen var grönt och jag gissar att det var från ett tidigare decennium än ditt första? Så kanske det är så att de byter färg under årens lopp men att det allra första (när nu DET var från) kanske var grönt och därmed namnet?
Och självklart ska du bli medborgare Annika!!! Så mycket bättre och enklare!
KRAM!!

Anne sa...

Åååååh, grattis!!! Underbart. Minns så väl alla dina turer kring USCIS och allt extra tjafs. Skönt ha det där kortet fysiskt i sin hand. Det ger en frihet, tycker du inte? Som att man är här på mer egna villkor. Jag kände mig väldigt låst med bara visum, antagligen pga mitt visum hela tiden var ett sk dependent visa så jag fick ju inte ens söka jobb. Så gröna kortet kändes som jag blev mer jämlik här. ¨
Mitt gröna kort är ett vitt plastkort, eller som Annika säger smutsvitt. Men gröna korten nu är alltså GRÖNA??? Mitt är ju bara några år, så det måste ha ändrats rätt nyligen då.
Hur känner ni inför medborgarskap vad det lider?
Framtidsfunderingar överlag just nu? Har känslan ni kommer bli kvar i USA....?
KRAM

Saltistjejen sa...

Anne,
TACK!! Ja det känns så skönt!!! Jaha, så ditt kort är nvtt alltså! Då måste de ju ändrat färgen ganska nyligen. Ja jag ahde ju ett eget visum men det var ju alltid kopplat till min arbetsplats vilket gjorde det mer omständigt att söka nya jobb. Dessutom vet jag att sedan jag vill börja söka andra jobb utanför universitetsvärlden, så krävs ofta GC. Många företag sponsrar inte visum så jag är väldigt glad att vi fick våra GC nu när jag söker nytt jobb.
Meeborgarksap känns långt borta än måste jag säga. Vi måste ju ha vårt GC flera år innan vi ens skulle kunna söka medborgarskap vad jag förstår. Och än vet vi inte om vi kommer att stanna här for ever.... Vi får se. Just nu känns GC super och vi får se när det gått ett antal år, var vi befinner oss och så. Det som är fördelaktigt med ett medborgarskap är såklart att man då är helt fri att komma och gå i landet. Dvs man kan som t ex Desiree och Calle flytta från landet ett par år för att senare återvända utan att behöva starta om allt igen. Så självklart ger det en större frihet. Men som sagt, just nu känner vi att vi har väldigt dålig koll på framtiden. Allt beror på jobb och så för vår del. Lite jobbigt, men det är så det är.
Stor Kram!!!

pratglad sa...

Grattis till kortet men kanske mest till lättnaden!!
Kram på dig!!

Coolaannna sa...

Ett litet sent grattis från mig! Har helt kommit ur fas när det gäller bloggar, bloggande och kommentarer. Men jag läser <3

Hoppas på en nytändning...det är liksom för mycket i rullning just nu och jag får inte gjort någonting känns det som...

Men verkligen, grattis, nu kan du pusta ut :)


Ha en fin dag

Kram!

Saltistjejen sa...

pratglad,
tack vännen!!! Och visst är det en lättnad.
Kram!


Coolaanna,
tack tack!!!
Oj det låter som du har lite väl mycket omkring dig just nu. Sköt om dig!!!! Stressa inte ihjäl dig.
KRAM!

Anne sa...

Håller helt med att GC är ju den stora grejen att ha/få, då är man liksom i hamn och lever här i landet som alla andra, man är inte längre andra klassens medborgare. Det är det stora.

Vad gäller medborgarskap så kan jag känna att jag nog gärna vill ha det längre fram, som en trygghet precis som för Desiree och hennes C. Men man måste smälta en sak först, jag kände mig helt matt efter våra visumstrul och när vi äntligen fått GC så kändes det som luften gick ur en och det kändes jättesvårt tänka längre fram (som det här med medborgarskap). Men åren går snabbt... Mitt GC blir tre år i år, alltså "bara" två år kvar tills jag får söka medborgarskap. Jag tror inte vi kommer flytta inom en två årsperiod, så det känns helt rimligt att kunna söka innan ev Sverigeflytt. Jag tror nog vi kommer söka medborgarskap rätt snabbt efter att vi får, just för att ha friheten längre fram.
Sen kan jag också känna en större dragning till just medborgarskapet nu när vi har Stella som har amerikanskt medborgarskap. Även om vi kommer bo i Sverige är det ju möjligt hon bott här tillräckligt många år före Sverigeflytten att hon känner sig så amerikansk att hon längre fram, som vuxen eller sen tonårin, vill flytta tillbaka för plugg, jobb osv. Jag kan känna att det vore väldigt skönt att då, längre fram i livet, kunna ha samma rätt att vistas här som vår dotter. Att om hon väljer att bo här och leva sitt vuxenliv så ska vi som föräldrar kunna ha möjligheten att göra detsamma. Nu ligger det ju här evigheter bort, man kanske inte ens lever då.... men ändå, så här kan mina funderingar gå lite vad gäller medborgarskap.

Saltistjejen sa...

Anne,
Absolut!! Jag håller med dig och OM vi blir kvar såpass länge här så lär vi också ansöka om medborgarskap. framförallt av samma anledning som den du nämner här. Att man inte alls vet vart ens barn kommer att välja att bo och leva, och OM det blir här så vill vi självklart kunna vistas i landet utan krångel. Men jag tror att det för vår del just nu känns väldigt långt fram i tiden att tänka just 5 år till och vi har verkligen i dagsläget noll koll på var vi kommer att bo om 5 år. Om det är här i USA eller om vi flyttat tillbaka till Europa, det har jag verkligen ingen aning om. Så det är nog mer detta det handlar om tror jag. OM vi bor kvar här om 5 år då vi också KAN söka medborgarskap lär vi nog göra det.
:-)
Kram och tack för att du ville dela med dig av dina tankar kring detta!