torsdag, maj 31, 2012

Högt och lågt

Idag har varit en dag då jag farit både neråt och uppåt. Det började neråt. Kontaktade ett företag där jag nyligen sökt jobb och där jag hade haft en liten liten förhoppning om att kanske kanske kanske komma på intervju ändå. Men det visade sig att den tjänsten redan verkade mer eller mindre tillsatt. Redan. Ingen har såklart hört av sig. Som vanligt med andra ord. Och ja, jag blev verkligen sååå besviken. Dumt, egentligen jag vet. Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Men av någon anledning hade jag hoppats lite mer den här gången. Så jag tog en snabbhiss neråt ett par timmar under förmiddagen. Lite pyspunka igen skulle man kunna säga. Men nu har jag återhämtat mig. Och påbörjat klättringen uppåt igen. För jag blev ju inte bara "ledsen och besviken" utan också lite småförbannad! Varför kan ingen fatta att jag minsann skulle passa otroligt bra för den typen av jobb jag vill ha och söker?! Varför varför varför????!!! Hur kan det vara så jädrans svårt att förstå?! Tänkte jag. Efter ett tag, då jag slickat färdigt min sårade stolthet. Än en gång.

Och istället för att fortsätta tycka synd om mig använde jag min ilske-energi till att försöka göra något konstruktivt. Så idag blev det till att göra en del arbetstester inför en ansökan som frilansare på ett företag som fokuserar på olika akademiska texter. Nu får vi se hur det går. Jag ska skriva en kort essä också och skicka med som arbetsprov. Den är inte riktigt färdig än men kanske får jag klart den under kvällen. Nya friska tag! Hissen på väg uppåt igen! Inte tappa sugen eller taget eller farten eller hakan eller något annat viktigt heller för den delen....

Denna bilden tog jag igår på våra "fasadjobbare" som verkligen åker både uppåt och neråt hela dagarna. Tog denna bilden genom vårt stora fönster vid hissarna.

Vädret har idag varit iallafall varit enbart på TOPP. Helt UNDERBART!!! Tyvärr har jag inte varit ute så mycket eftersom jag suttit framför datorn med de där proven, men en liten promenad tog jag och M iallafall nu på eftermiddagen. Vi gick och köpte glass och kaffe. Ljuvligt. Ingen fukt alls nu utan strålande sol och torr skön luft. Svalare temperaturer också än tidigare i veckan. Nu mitt på dagen var det "bara" 27 grader och det kändes hel perfekt eftersom det inte var någon luftfuktighet att tala om. Imorgon tror jag det ska bli ytterligare något svalare. Men morgondagen kommer gå helt i planeringens tecken tror jag. Det är nämligen ett födelsedagskalas på gång här. På lördag smäller det. Utomhus hade vi tänkt. Så jag hoppas att regnovädret som enligt prognosen eventuellt ska komma på lördag håller sig borta lite till. Men vi får se. Vi har iallafall en plan B om det visar sig bli regn. Men innan lördagen måste det fixas och förberedas. Som sagt, morgondagen kommer gå i planeringens och fixandets tecken.


16 kommentarer:

olgakatt sa...

Det är otroligt dålig stil att inte höra av sig från företag där man sökt jobb. Särskilt numera när ett artigt svar bara kostar ett klick. Det är nästan så att man önskar att det ska gå dåligt för ett företag som är så korkat att det inte anställer en och dessutom inte har folkvett. Det är i alla fall synd om dom att dom går miste om din kompetens men det begriper dom dumskallarna förstås inte.

Saltistjejen sa...

olgakatt,
ja jag tycker det är jobbigt att man aldrig får höra från dem, men det verkar vara standard här. Kanske är det alldeles för många som söker jobben så de inte alls har tid att höra av sig till alla sökanden? Jag vet inte men det verkar som sagt vara så det går till här.
Tack för peppningen också! :-)
Kram!!

Trillingnöten sa...

Det är inte kul att det blir så, gång på gång, det är klart man får känna sig nedslagen! Å andra sidan är det viktigt att ta sig upp igen som du gjorde. Det är ju trist att de inte hör av sig om det blir nåt eller inte! Då går man ju och väntar och hoppas och sen till slut hör av sig och då är det liksom så sent att någon är anställd. Klart man blir förbannad!

Emma sa...

Nä, usch att inte höra av sig. Det är det värsta. Flera dagar som du kunde ha fått sluta gå och hoppas och således fått tillbaka energin tidigare. Dålig stil!

Nu håller vi tummarna lika hårt för ditt frilansjobb!! Det är bra att du tar hissen upp efter att den åkt ner till -2...(snygg metafor med bilden!) men det Är samtidigt helt förståeligt att du blir frustrerad och arg och ledsen!!!

Oj vad konstigt det kommer att bli när du helt plötsligt får ett jobb. När hela den här kampen är över för den här gången. Men vad skönt och vad du är värd det när det kommer! Jag hoppas snart att den kÄnslan kommer SNART!

Håller tummarna för dig -på vilken våning du än befinner dig!

P.S TRILLINGNÖTEN flyttar du redan i sommar!!!???

Desiree sa...

Oh vad jag lider med dig när det gäller nederlagen på jobbfronten. C går ju igenom samma. Här i förra veckan fick han tack men nej tack på två ställen där han varit på mer än en intervjuv. Jobbigt men som du säger så är det bara att ta nya friska tag. Lättare sagt än gjort emellanåt. Jag tycker att det är otroligt fuskigt att det är många jobb som annonseras ut som ändå är öronmärkta till vissa personer. Man slösar ju tiden för dem som lägger ner kraft och tid på att skiva en ansökan som ändå inte kommer att komma någonvart. Min tjänst som jag har nu måste annonseras ut enligt KIs regler men den är ju ändå tänkt till mig så som jag har fattat så det känns orättvist mot dem där ute som kommer att se den och känna/tro att detta kan vara något för dem.
Hoppas att denna dagen åter bjuder på fint väder med lite mindre hetta och fukt.
Kram!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
nej det är skitjobbigt rent ut sagt. Men jag har verkligen förstått att detta är "standard" här. Att man inte hör av sig alls till de sökande om de inte går vidare.
Trist men så är det.
Kram!


Emma,
japp det är en av de värsta energislukarna tycker jag. Att det känns som om man samlar ihop kraft och skriver ansökningar etc och sedan bara "kastar dem alla i ett svart hål". :-(
Men nu ska jag köra på det här nya! :-) Hoppas på att få frilansa lite iallafall. Bygga upp min erfarenhet och få in lite pengar. Men men man vet aldrig hur det går det heller. Veroende på dagsform så är jag antingen hoppfull eller helt neggo... ;-)
Kram och TACK för uppmuntran!


Desireee,
nej fy så tråkigt för C! När man dessutom gått till intervju känns det på ett vis ännu tyngre om man inte får det. Då har ju hoppet tänts "på riktigt". Hoppas han snart kommer få ett jobb. Och ja, visst är det surt med alla utannonserade jobb som faktiskt är öronmärkta redan på planeringsstadiet. Så jobbigt för alla som söker utan att veta att det redan finns en person som är tänkt till den tjänsten. Fast visst om man själv ÄR den personen är det såklart en fördel. ;-)
Kramar!!

Liz sa...

Stor styrke kram till dig! Du beskriver det sa bra och visst far du kanna dig besviken, arg och ledsen, det ar val helt normalt. Snart vander det ska du se, aven om det ar jobbigt nu sa kommer du sakert snart hitta dromjobbet som var vart att vanta pa!
Tycker du verkar jatte driftig och full med initiativ och kraft och det ar nog positivt pa den harda marknaden det ar idag. You go girl!

Miss Marie sa...

Fy vad trist! Håller med, nån borde ju se din enorma potential o fixa ett jobb till dig snart, det tror jag på! :)

Kul med födelsedagskalas!

Martina sa...

Psykpunka, det var ett bra ord!
Jag förstar din besvikelse och speciellt känslan av besvikelse när man haft hopp och hur down man kan bli och samtidigt som du säger sa känner jag ocksa ofta ilska.

Skönt att hissen är pa väg upp igen och jag önskar dig ett stort lycka till för nästa jobbsökning! Tycker du var jätteduktig som kunde ladda om och sätta fart och göra nagot konstruktivt pa en gang efter din besvikelse.

Hua, för att vara fasadjobbare i NY. Inget för mig.

Hoppas ni far en jättebra helg med ert födelsedagsfirande! Din? M? Eller är det Ellas?

Kramar

Sahra sa...

Jag förstår verkligen fin frustration. I jan befinner jag mig åter igen där och det ger lite lätt ångest faktiskt. Jag hoppas och tror på dig. Kram

Annika sa...

Också varit samma båt i flera år. Inom mitt område brukar det komma ett avslag men inte förrän flera månader efter de tillsatt tjänsten. Otroligt jobbigt att aldrig veta förrän långt efteråt om man har en chans eller inte.

Och ja, det är absolut som ett svart hål. Man märker det när man jobbar med annat (sin forskning eller andra arbetsuppgifter) att där känns det iallafall som det blir varaktiga resultat och man får något tillbaka om än bara en rad i cvn. Men jobbansökningar är så otroligt hårt arbete som sen ofta försvinner i ingenting.

Stor KRAM! Det finns inte mycket som underlättar, annat än som du ju redan är väldigt duktig på (bättre än mig!!): att ha en vettig balans på det hela - vänner, familj som bryr sig och som man älskar, och att ta hand om sig själv fysiskt och mentalt så att allt inte kretsar runt de där förb-de ansökningarna.

PS: jag upptäckte igår att du ju lämnade en kommentar på min svenskakurs-blogg i FEBRUARI(pinsamt!). Jag är helt enkelt inte där så mycket nu när jag inte har kursen längre och våren har varit väldigt mycket jobb. Men ville iallafall säga att jag såg den och tack :).

Saltistjejen sa...

Liz,
tack!! Ja, jag hoppas såklart att det sak vända men det känns så himla hopplöst ibland. Men man ska naturligtvis inte ge upp hoppet.
Kram!!


Miss Marie,
ja det är så tråkigt men inget att göra mer än att försöka kämpa på. Tack!


Martina,
ja det värsta är väl egentligen när man har ett lite större hopp än annars. Det är ju då hissen åker ner ordentligt... ;-) Men igår kändes det bra att vända det lite och tänka framåt igen.
Kramar!


Sahra,
jaha så det jobb du har nu är endast till januari? Fast kanske kan du då lättare få ett annat eller finns någon som helst chans att du kan få stanna kvar?
Kram och tack!!


Annika,
visst är det så himla jobbigt det där med att man liksom inte vet. Usch, tror det är bland det värsta faktiskt. Och ja, man måste försöka fylla på med energi från annat håll. Annars skulle det inte gå bra alls. Hoppas du känner att du nu har en bättre balans i livet än tidigare. Och hoppas att du även slipper hamna i jobbsökarsituationen igen. Iallafall den av det "hopplösa" slaget.
Och oroa dig inte för att jag skrev på din blogg för så länge sedan. Jag insåg att den nog inte var särskilt "aktiv" nu, men ville ändå skriva lite där.
Kram!! Och tack för din fina kommentar här!

Anonym sa...

Jag håller med. Det är jättedåligt. Jag tänker att det kan bli omvänt en vacker dag, och då skall jag minsann vara snabb och alltid återkomma oavsett om det är positiva eller negativa besked! Lär mig av andras misstag för en gång skull :-)

KRAM

Saltistjejen sa...

paettannatsatt,
ja gör det!! Om du kommer i den sitsen senare så minns detta!!! :-)
Kram!!

Angelica sa...

Sitter på ett hotellrum i New York och försöker klura ut hur jag ska fixa ett kvalificerat jobb i denna stad. Kändes väldigt befriande att läsa din kommentar om jobbsök, man är inte ensam! Ena stunden känns det omöjligt att hitta ett jobb och andra stunden intalar jag mig att allt kommer lösa sig.. Fortsatt kämpa! Ps. Jag har mejlat dig!

Saltistjejen sa...

Angelica,
Ja det är inte helt lätt men jag tror också det beror mkt på vilken typ av jobb man söker samt vilken erfarenhet man har sedan tidigare.
Tack för ditt mail! Jag har just svarat. Hoppas vi kan ses i veckan så kan vi prata mer om detta då. :-)
Kram!