Men nu åter till vår Memorial Day Weekend. Jag hann ju inte skriva om den helgen så här kommer en liten tillbakablick. För de flesta tror jag att Memorial Day är en av de efterlängtade helger då man faktiskt har en extra dag ledigt. Något man inte är bortskämd med i det här landet. Maj är inte som i Europa, fylld av röda dagar, utan enda "riktiga" helgdagen i maj är alltså Memorial Day. Denna helgen är också den som brukar anses som "helgen då sommaren börjar". Om man pratar om "högsäsongen" under sommarhalvåret här så är det månaderna mellan Memorial Day (måndagen efter sista helgen i maj) och Labor Day (måndagen efter första helgen i september) man menar.
På lördagen (alltså för en vecka sedan) hade vi bestämt med Familjen Brooklyn att träffas på MoMa. Dagen bjöd på kyla och regn så det passade fint med ett museibesök. Det tyckte tydligen majoriteten av stadens turister samt en del av New Yorkarna också insåg vi då vi kom dit. Jag har nog aldrig tidigare sett så mycket folk på MoMa. Vi hade först även tänkt att gå på specialutställningen "Rain Room" men då vi ställt oss längst bark i den lååååånga kön blev vi informerade att väntetiden för att komma in i Rain Room just då var fem timmar!!! så då bestämde vi att skippa det. Vi hade ingen lust att köa 5 timmar ute i regnet (!) för att sedan komma in i Rain Room.... Istället gick vi direkt på dagens andra "mission" att så Vincent van Gogh's målning "Starry night". Anledningen till att vi ville se just denna var att både W och Lill-Skruttan har pratat om Vincent van Gogh och just denna målning på sina respektive dagis.
De berömda Näckrosorna
På Material Lab ville Lill-Skruttan måla med deras speciella ritprogram. Det blev en regnbåge och en färgpalett under en himmel med vita moln. För barnfamiljer rekommenderar jag verkligen ett besök på MoMa´s Material lab! Sedan begav vi oss ut i regnet igen för att gå och äta lunch
Riktig vänskap kan vara att dela paraply
Efter lunchen promenerade vi ner till Times Square för dagens nästa kulturupplevelse. Av en helt annan sort. Från van Gogh till Star Wars. M hade nämligen tagit reda på att man byggt upp en modell av en X-wing helt i Lego och denna skulle finnas till beskådning på Times Square endast just denna lördag!
Lego och Star Wars i en och samma kombo. Bättre kunde det nog nästan inte bli
för både M och W som båda är hängivna Star Wars fans. Om än från olika generationer.
Efter detta tog vi tåget tillbaka hem igen. Det regnade fortfarande lite och det var blåsigt. Svårt att tro att det var endast en vecka kvar till juni. Idag, en vecka senare känns det jättekonstigt att det var så kyligt förra lördagen. Idag då vi har haft temperaturer på över 30 grader och sol sol sol.... Men det är ju så som vädret ofta är här. Snabba och stora växlingar.
På söndagen var det dags för bebisbesök. Våra kära vänner Fru Madrid och Herr Österrike hade bjudit in oss på brunch för att få träffa deras nya familjemedlem. Vi tog linbanan över till Roosevelt Island och hade en otroligt härlig dag tillsammans. Som alltid då vi träffas pratas det massor, och äts och dricks gott. Tjejerna leker dessutom strålande fint tillsammans så alla var nöjda och glada. Och Lillebrodern var bedårande fin! 
Lek lek lek
Sötnosen!
Själva Memorial Day har jag ju faktiskt redan bloggat om så den tänker jag inte skriva mer om här. Nu är det lördagkväll här och vi har haft en riktigt lugn och skön dag. Lite lek nere på vår innergård på förmiddagen medan M jobbade. Sedan blev det en tur till biblioteket och under kvällen har Lill-Skruttan övat sig att skriva åttor (några förvandlades senare till snögubbar...!), läst de nylånade böckerna samt spelat Pippi-spelet på iPaden. Imorgon blir det picknick i Central Park ihop med Kvicksilver-M och hennes familj.
Inlägg
5 kommentarer:
Vad fint du skriver Saltis och härliga bilder från er Memorial Weekend!
Jag håller med dig, det blir verkligen tydligt att män och kvinnor här, åker iväg till länder i konflikt och där det är krig.
Underbara bilder!
Hoppas ni haft en skön dag, varmt har det ju varit iallafall ;))
Kramkram
Lotta
Lotta,
Tack! Och ja det var en fin helg även om det då fortfarande var ganska kyligt och den här hettan vi har nu inte slagit till än.
Vi har det bra här och trots värmen känns det bra för det är inte särskilt fuktigt just nu. Hoppas ni haft en riktigt härlig lördag!
Kram!!
För mig, som inte bor i USA (till exempel), känns det mycket, mycket långt brt att människor tvingas lämna sina familjer för att de sänds ut i krig. Förstår att Memorial Day har betydelse i USA.
Casa Annika,
nej visst är det så. Jag känner likadant. Det är svårt om inte omöjligt att sätta sig in i hur det skulle kännas att vara i en sådan situation. OCH även om jag VET att man faktiskt skickar fäder och till viss del även mödrar ut i krig här i landet så är det svårt att förstå. På flera plan.
Vilken fin Memorial helg ni fick.
Vad glad jag blev av att lasa ditt inlagg och se att du ocksa uppmarksammade dagen for vad den ar.
Jag som militarhustru kanner ju tyvarr personligen igen den dar kanslan i magen, oron over om min man ska bli skickad pa deployment igen. Han har inte varit tvungen till att ge sig ut pa manga ar, och han har varit upptagen med andra uppdrag inom marinkaren, men visst, nar som det behovs nagon i hans rank, sa kan han bli kallad..
Aven om jag inte statt pa marinbasen och vinkat av honom da han behovt aka ivag, sa har jag varit med om deployments. Vara avsked holls pa telefon med ovissheten om nar vi overhuvudtaget kan pratas vid igen. Vi var inte gifta da, han blev skickat fran Californien till Irak, nar det kriget brot ut. Jag bodde i Tyskland da. Hans trupp var en av de forsta att storma Bagdad sa du kan ju tanka dig hur kommuniktionen var da. Sen tog ju kriget inte slut som dom "trodde" 2003 utan det fortsatte ju. Han blev skickad igen i borjan av 2004 och fran slutet av Januari 2004 till slutet av Oktober 2004, kunde vi inte ens prata med varandra. Han var i combat hela tiden, han var pa ett av de varsta stallena Fallujha, vilket blivit kant som ett av stallena dar manga fick satta livet till. Manga i hans platoon dog och manga blev skadade. En av de varsta striderna dar utspelade sig pa hans 30arsdag...vilket var nara att bli hans sista fodelsedag. Da vi inte var gifta, fanns jag inte som forsta kontakt person, utan bara hans mamma, vilken jag inte hade mycket kontakt med utan nagot email har och dar. Jag fick lara mig att "No news are good news" valdigt fort. Men det var fruktansvart att hora nyheterna varje dag (att da bo i Europa dar nyheterna inte var lika pro war som i USA och inte bara framholl USA's framsteg, utan garna visade bilder och stora nyheter om KIA's och annat)gjorde inte saken battre. Det fanns ibland mojlighet for honom att ta kontakt via email, men det kunde ga veckor emellan gangerna. Det pga det ofta forekommande dodsfallen, stangdes de fa ledningar de hade ner, for att man forst var tvungen att kontakta anhoriga innan ryktet spreds via natet...
Sa det ar som du sager - Sa javla hemskt! Som person kan man ha asikter for eller emot militaren och jag far ofta hora bada delarna, darfor avstar jag oftast att ta upp sana har amnen pa min blogg, men just Memorial Day kande jag mig tvungen att ta upp just detta.
Att Memorial Day inte ar nagot att "fira" utan en dag att visa respekt och hylla de som stupat. De som "frivilligt" (inom modifikation da de frivilligt gick med i militaren, men sedan skrivit pa for x antal ar och da kan dom inte bara avsta utan da maste dom folja order och da kanns det inte lika frivilligt..) lamnade sina narmaste for en oviss framtid.
Visst ar det klart att det ar OK att "fira" en ledig dag tillsammans och att det ar skont med en extra ledig dag (for dom som far den..), men det ar alldeles for fa (tycker jag) som faktiskt agnar en tanke till varfor det ar en rod dag.
Sa tack till dig som faktiskt gjorde det och som skriver om det har pa bloggen.
Nu blev det valdigt langt, forlat om jag svavade ut lite i min kommentar.
Stor kram!
Skicka en kommentar