Högljudda flygare

I år är det ju Cikadornas år här. Tydligen är det så att dessa insekter parar sig med ett visst intervall. Olika många år för olika sorters cikador. I år är det visst en sort som finns här på Nordamerikanska östkusten och som kommer upp ur jorden var 17:e år för att para sig. Och då kommer de i massor. Periodical cicadas kallas de. Inne i staden har vi knappt märkt av det men det har märkts desto mer en bit utanför asfalts- och betongdjungeln. Vid mitt jobb började jag höra dem redan för kanske två veckor sedan. Det var som att gå ut i en högljudd ljudmatta. Första gången förstod jag inte vad det var för ljud Förrän efter en stund. 

Idag var det ännu fler och ljudet väldigt högt. Ännu högre än tidigare. Dessutom såg man dem flyga fram och tillbaka genom luften. Dessutom var det rätt många på marken. En del kröp. Andra hade blivit nedtrampade eller överkörda. Rätt stora är de. Bruna. Först var det lite fascinerande men då jag närmade mig bilen på parkeringsplatsen började de bli lite väl närgångna. Det står ju en hel del träd runt om parkeringsplatsen och de höll till i träden. Om man stod still och tittade upp mot trädkronorna kunde man se hur kronorna liksom "kokade". Det var cikadorna som flög fram och tillbaka eller kröp runt där bland bladen. 

Filmade lite få jag gick till bilen. Mest för att man ska kunna få höra hur HÖGT de låter. Lyssna!

Eftersom jag tyckte det började kännas lite väl "äckligt" efter ett tag blir filmen lite konstig på slutet haha! Jag höll visst inte telefonen så "rakt" då längre...

Kolla in trädkronan . Den "kokar" verkligen.

Här satt jag tryggt inne i bilen med Stängda dörrar och fönster EFTER att jag lyckats få ut den cikadan som följde med mig in i bilen. Då kunde jag filma trädet genom mitt (stängda!) sidofönster.

Lite komiskt måste det sett ut för man hörde folk runtomkring på parkeringen skrika till, och man kunde se dem vifta frenetiskt. Även jag kände en cikada landa i håret och fick lite småpanik. Viftade och vevade med armarna medan jag försökte att låsa upp bilen och hoppa in i den snabbt snabbt för att inte några cikador skulle flyga in innan jag hann stänga dörren. Det lyckades. Puh! Väl inne i bilen pustade jag ut. Tills jag till min förskräckelse såg en riktigt stor cikada som satt på kanten till min handväska. iNTE KUL! Jag tror jag skrek då. Inne i bilen. Jag tog väskan och höll den mot fönstret medan jag vevade ner rutan för att få cikadan att flyga ut. Men hela tiden var jag rädd att fler skulle flyga in. Den dumma insekten ville ju inte flyga ut heller. Till slut fick jag den att sätta sig på kanten av det nedvevade fönstret och efter lite mer viftande lyckades jag få den att krypa ut på utsidan och då stängde jag fönstret snabbt som blixten.

Försökte fota också men det var svårt att fånga dem på bild. Här kan man se en av dem som flyger mot trädet (den mörka "pricken" som syns mot himlen till höger i bild. 

Jag är inte paniskt rädd för insekter (även om jag verkligen tycker det kan vara obehagligt med stora kackerlackor eller maffiga spindlar och liknande), men detta var verkligen ÄCKLIGT!! Så MÅNGA! Överallt. FY! Jag är just nu verkligen tacksam över att bo inne i en stor stad där man inte märker av dem. Och över att inte behöva åka in till jobbet på ca två veckor. Förhoppningsvis har den här ciakdeaktiviteten börjat avta tills dess.


*) När bilden på cikadorna är lånad från nätet:  http://cosmiclog.nbcnews.com/_news/2013/05/05/18042968-cicadas-on-the-rise-bug-fans-and-scientists-get-ready-for-the-big-buzz?lite