TACK! Det var himla gulligt!
Det svåra nu är att slutföra de åtaganden som följer med utmärkelsen. Nämligen att berätta 7 saker om mig själv. Saker som jag gissar ska vara lite sisådär okända för de flesta. Helst ska de säkert vara roliga, spännande, underfundiga och/eller lite exotiskt pittoreska också.
Hm... Låt se... Nej. Tyvärr är jag nog en alldeles för vanlig och trist person för att kunna vaska fram några sensationella, spännande saker om min personlighet eller mitt liv. Här är de sju inte särskilt imponerande saker jag i skrivande stund kan bjuda på så håll till godo. Ordningen av mina avslöjanden har ingen som helst betydelse utan det är snarare bara fråga om vad som flög först genom min nu ganska trötta hjärna.
1. Jag är till stor del väderberoende. Det vill säga att mitt humör och välbefinnande styrs mycket av vädret. Under längre perioder av dåligt väder känner jag mig lätt lite nere och hängig samt blir ganska lätt irriterad på småsaker.
2. Jag föredrar salt framför sött, om jag måste välja. Fast varför välja...?
3. Jag har sedan drygt 10 år tillbaka helt slutat köpa och använda deodorant eftersom jag aldrig någonsin luktar svett hur mycket jag än svettas. Förutom fötterna som faktiskt kan lukta illa. Iallafall om jag haft vissa skor.
4. Jag önskar jag kunde fler språk.
5. Om jag är tvungen att välja mellan förrätt eller efterrätt väljer jag nog 9 gånger av 10 förrätt.
6. Den bästa placering jag lyckats ta i en sport är 6:e plats på ett Ungdoms-SM individuellt och 3:e platsen på ett Junior-SM i lag.
7. Jag tycker om mitt ärr efter kejsarsnittet. Trots att det kanske är ett s.k skönhetsfel och trots att jag fortfarande inte helt fått tillbaka känseln runt hela ärret så känner jag en oerhörd kärlek när jag ser det, eller känner med fingertopparna längs med ärrvävnaden. För det får mig att minnas den dag min dotter kom till världen. För mig är det en ständig påminnelse om Kärleken till henne.
Vissa tatuerar in sina barns namn - själv har jag mitt ärr. Eller vårt ärr kanske man kan säga.
Så. Det var det.
Jag tänker vara så trist att jag inte skickar denna utmärkelse vidare till någon särskild. Istället låter jag det vara fritt fram för den eller de som vill och känner sig manade/inspirerade att ta till sig utmärkelsen.
Inlägg
10 kommentarer:
:-) det tycker jag var intressanta fakta. Jag far sjalv fullstandigt hjarnslapp nar jag forsoker komma pa sju fakta om mig sjalv....
Jag kan skriva under pa flera av sakerna du skriver om. Sarskilt att aven ajg ar valdigt vaderberoende! Jag avskyr nar det ar gratt och regnigt for lange. Ingen bra ide att bo i England med andra ord ;-).
Hade du fragat mig for 5 ar sedan sa hade aven jag svarat att jag foredrar salt framfor sott och en forratt istallet for efterrat men under graviditeten sa andrade jag helt smak och nu ar det precis tvartom i bada fallen.
Sag aven att du haft en presentation nedan. Sa skont att det gick bra och skont att det ar over for denna gangen!! Jag avundas dig inte for jag skulle nog fa varldens scenskrack.
Stor kram!!
Vilken tur du har som inte luktar svett! Du måste ju vara en av de få?? Vad beror det på? Brist på något enzym? T ex brukar man ju säga att asiater har brist på de enzymer som gör att man tål alkohol och mjölk. Kanske detta har en liknande förklaring? Lyllos dig i alla fall!
Jag väljer också förrätt 9 av 10+ gånger! Föredrar sött före salt (om valet t ex är godis eller chips) men i godispåsen vill jag ha både salt och sött! :)
Jag bryr mig inte så mycket om vädret. Pratar om det visserligen men det rör mig inte så mycket vad det är för väder. Onödigt att klaga eller så för man kan ju ändå inte göra något åt det :)
Fint du skrev om ditt ärr!
Får se om jag kommer på sju saker...
KUL att läsa dina 7 sanningar...
Jag håller med dig om mkt:
SOM tex ärret efter k-snittet. Det är så litet och fint och man vet varför man har det. Kärlek.
Faktum är att jag inte ännu efter 13 år helt och hållet har fått tillbaka känseln efter det. men, vem bryr sig?
Förrätt!! ALLTID!!! Mkt hellre en sådan än dessert.
Vädret påverkar mig inte alls.
Otroligt detta att du inte behöver deo!!! Du måste vara en av de få som klarar dig utan den tingesten.
Och ja, den där awarden har kommit till många av oss för att dö...
jag har så svårt, för att inte säga: jag vägrar, skicka sånt vidare. SÅ trist är jag...
Kramar från ett snöigt DC där skolorna är stängda idag...
Vad kul att få veta lite mer detaljer om dig. Det är alltid kul att läsa sådant här om andra bloggare. Man lär känna varandra lite mer. Nog kan ett ärr absolut vara ett fint minne och något väldigt positivt.
Jaaa, jag med - så mycket hellre förrätt än efterrätt. Hellre chips än kakor... Men surt godis istället för salt ;-)
Så vackert du skrev om ditt ärr.
Jag kommer ihåg att du nämnt din icke-luktande svett förut, så praktiskt. Jag är tvärtom, fram tills för några år sedan hade jag ingen fotsvett, kommer ihåg en pojkvän som tyckte att det var totalt fascinerande... Tyvärr är det inte så längre :-(
Jag borde skriva ihop min lista, jag med.
Kram!
Millan,
jaha så din smak ändrades efter graviditeten. Hm, jag har hört talas om sådant förr men oftast har pesonerna fått tillbaks sin ursprungliga "smak" ett tag efter att barnet är fött, eller iallafall efter att de slutat amma. Jag har även en kompis vars mamma hade jättelockigt hår innan sin första graviditet men under den blev hennes hår alldels rakt och har varit det sedan dess. Lite lustigt vad hormoner kan göra! :-)
Kram!
Anna Fair and True,
haha ja jag har funderat lite på det och gissar att det är så. Jag saknar nog ngn gen som t ex bryter ner svetten. För det är ju alltid nedbruten svett som luktar. Och jo, det är väldigt praktiskt faktiskt. Men när jag var yngre vile jag gärna lukta åtminstone liiite svett bara för det "skulle man ju göra". Jag köpte deo då för det "gjorde alla" men egentigen fattade jag inte riktigt varför jag skulle det. Det var nästan ite som att använda parfym haha! Sedan slutade jag använda det till vardags men hade det om jag t ex skulle på fest eller så. För att det kändes lite festligt. ;-) Men nu har jag faktikst slutat helt. Känns totalt onödigt med extra kemikalier när det inte alls behövs.
Kram!
Annika,
ja jag tror att jag nog kanske aldrig kommer få tillbaks känseln helt runt ärret. Men som du säger så spelar det ingen roll alls tycker jag. Efteråt var jag ju alldeles "blå" och otroligt öm runtomkring, ugnefär som ett gigantiskt invärtes blåmärke (vilket detnog också var) och jag tror det till viss del berodde på att snittet blev mer eller mindre akut. Det gick ju rasande fort...!
Det har läkt fint med tanke på allt, men syns ändå ganska tydligt. Men som sagt, jag tycker det är jättefint faktiskt! :-)
Kram!
Desiree,
japp, me det har ju varit en hel del listor av liknande slag sedan jag började blogga så vissa saker har jag nog redan nämnt....
Petra,
haha så du gillar surt godis du!!!!
Jag är även en sådan som hellre äter ost än efterrätt efter maten. Jag vet att vissa (t ex M) tycker detta är hur konstigt som helst, men som sagt även om jag älskar goda sätsaker så är jag mer åt "salta! saker ändå...
Att slippa lukta fotsvett verkar varit en bra egenskap. Synd att den slutade då.
Stor kram!
Här kom det fakta om Saltis! Ingen deodrant? Önskar jag slapp, för jag både svettas OCH luktar. Hahahaha! Men J luktar inte han heller. Aldrig. Han kan svettas med den luktar inte. Märkligt.
Nä efterrätter 9 av 10 :D
Kramar!!
Taina,
jo jag svettas också. När jag tränar svettas jag som jag vet inte vad. Men svetten är alltid alltid luktfri. Lustigt va?!
Okej, det där var kul!
Jag tycker lika som du om ditt ärr för mina bristningar. Vill inte ha bort dem.
Jag svettas inte heller mycket, luktar mycket sällan, men jag är så torr att jag helst inte duschar mer än varannan dag så jag måste ha deo. Nu är jag avis!
Och vilken sport tävlade du i?
Suddrik,
visst är det speciellt med de märken manhar efter att man fått barn. Jag känner verkligen att jag är glad över dem. De är en del av mig och min livshistoria och självklart även min dotters då. :-)
Sporten jag höll på med många många år var simning.
Skicka en kommentar