fredag, januari 13, 2012

Ett ljus i vintermörkret

Idag är det Fredagen den Trettonde. Så alla ni skrockfulla får ta det försiktigt idag. Själv är jag inte skrockfull. Inte på det viset iallafall. Så jag tänker våga mig ut idag. Jag ska träffa kompisen U och vi ska faktiskt på bio och se "Girl with the dragon Tattoo" idag. Skoj!

Fredag betyder även Fredagstema. Dagens är "Ett ljus i vintermörkret". Och det passar fint eftersom det idag även är en mycket mycket speciell dag. Det är nämligen 6 år sedan min svärfar gick bort. Så idag vill jag tända ett ljus i vintermörkret för honom och för alla fina minnen jag har av honom. Och ja, jag minns den dagen med en smärtsam tydlighet än. Chocken, sorgen, overklighetskänslan, ilskan, besvikelsen, igenkännandet när tankar och känslor från min egen pappas bortgång ett antal år tidigare kom tillbaka och smärtan i att se de man älskar må så fruktansvärt dåligt.

Eftersom vi bodde i Stockholm när detta hände och fick reda på det hela ungefär lagom till att vi skulle äta middag så blev det en mycket jobbig natt. Första flyget ner till Skånefamiljen gick ju inte förrän dagen därpå, och M skulle dessutom spika sin avhandling den dagen vilket han ville göra trots allt, så vi for in tidigt på morgonen till Karolinska där han spikade sin avhandling och fick alla nödvändiga underskrifter. Sedan tog vi flygbussen därifrån direkt upp till Arlanda. Väl framme i Skåne väntade Svärmor och Svägerskan. Och en mycket jobbig, sorglig och underlig tid tog sin början. Såhär många år senare kan jag säga att det enda positiva med allt detta var att jag kände att jag kom Skånefamiljen så mycket närmare. Vi lärde känna varandra på ett helt annat plan. Så som det ju ofta kan bli när man går igenom svåra saker tillsammans.

Idag har sorgen över både min egen pappas samt min Svärfars bortgång har klingat ut. Kvar finns dock saknaden. Och sorgen över att Lill-Skruttan kommer aldrig att få träffa vare sig sin farfar eller morfar, vilket känns så fruktansvärt sorgligt. Men som så många talat om för mig under årens lopp så ska vi försöka prata med henne om dem. Titta på foton om det går. Men annars berätta historier, minnen som vi har av dem. Ge henne inre bilder av dem. Jag vill det så gärna så gärna, men jag måste erkänna att jag tycker det är svårt. Än vet jag inte om det finns så mycket intresse hos henne. Ibland har jag försökt men hon verkar inte så väldigt nyfiken än. Men kanske kommer det senare?

Sist men inte minst vill jag skicka en stor varm kram till hela min Skånefamilj idag!

12 kommentarer:

Annika sa...

Förstår att de tankarna ligger nära idag. Jag antar att hans död kom oväntat.
Hemskt.
Men det har svetsat er närmare och det är fint i all sorg.

Det ska blir spännande att se vad du tycker om filmen. Jag har sett den två ggr nu, och den HÅLLER! Vissa delar är bättre än den svenska, andra inte. men det är en mäktig och mkt bra film.
Många svenska smådetaljer som är kul att se.

Kramar denna kalla och blåååååsiga fredag

Pettas sa...

Tids nog kommer Ella att fråga mera om både morfar och farfar. Då får du möjlighet att ta fram fotografier och minnen.
Ha en fin och ljus dag!

kramar!

anna of sweden sa...

Blir berörd bara av att läsa.

Stor kram!

Coolaannna sa...

Det passar ju fint att tänd ett ljus. Och minnas det fina.

Ljus betyder så mycket för mig.

Jag har ju fått komma med i den här lilla fredagstemagruppen och det ska bli så spännande!

Hoppas att jag gör rätt :)

Kram Anna

Syster i söder sa...

Och vi skickar kramar tillbaka. Jag saknar honom ofta fortfarande och mycket. Men vi har också tänt en hel drös ljus nu och försöker få in fredagsstämningen efter en mycket mycket häftig och intensiv jobbdag där hjärnan verkligen inte tänkt en sekund åt annat än just scoop. Kram!

Syster i söder sa...

och du det är ju faktiskt sju år sedan, tro det eller ej.

paettannatsatt sa...

KRAM!! Fint skrivet.

gnuttan sa...

Ett ljus, eller fler, passar ju bra en dag som denna. Och lilltjejen ska nog bli mer intresserad med åren, då det också är lättare att få in små berättelser i vardagen. För egen del kopplar jag ofta ihop historier om dem som på det ena eller andra sättet inte är med oss mer när vi lagar någon mat som personen i fråga tyckte om eller besöker ett ställe där man har något gemensamt minne osv. Intresset från den lilles sida varierar dock något. ;-)
Hoppas filmen var bra förresten, har bara sett den svenska så långt.
Kram!

Saltistjejen sa...

Annika,
ja, det gjorde den. Helt oväntat för oss runtomkring faktiskt. Och därmed alldeles för tidigt.
Jag gillade filmen mycket faktiskt! Lite väl lång kändes den dock, men annars gillar jag skådisinsatserna mycket. Tycker faktiskt att Rooney Mara's tolkning av Lisbeth Salander var bättre än Noomie Rapace's tolkning. Iallafall tycker jag Mara's var närmare den Salander jag tänkte mig när jag läste boken. Jättekul också att s svenska miljöer och skådisar. :-)
Kram!


Pettas,
ja, jag hoppas att det ska bli så. Tyvärr har jag väldigt få foton av min egen pappa och här har jag nog endast ett.
Kram!!


anna of sweden,
tack för din kram!!
:-)


Coolaanna,
ja ljus är fint. Både för att de är vackra och sprider just ljus, och även för sin symbolik.
Roligt att du är med på Fredagstema nu! Ska kolla ditt senare!
Kramar!


syster i söder,
självklart saknar du honom. Det kommer du göra resten av ditt liv.
Nu blev jag nyfiken över ert scoop!!! Måste kolla!
Och DU 7 år sedan är det ju! Himmel!!!!! Jag räknade helt fel! Kan inte fatta att det är sju år sedan tror jag. Minns faktiskt just 7-årsdagen efter min pappas död. Konstigt. Undrar varför?
Varmaste Kramen!!!


paettannatsatt,
tack!!
:-)


gnuttan,
ja vi får se. Det svåra är nog att vi här inte har några direkt naturliga "beröringspunkter" med vare sig farfar eller morfar. De var ju aldrig här. Min egen pappa dog dessutom för så många år sedan att jag inte ens träffat maken då. Så han har inga egna minnen av min pappa. Jag hoppas ändå att vi ska komma på något bra och naturligt sätt att prata om dem. Och jag hoppas att hon kommer visa mer intresse senare.
Vill även hälsa dig välkommen här! Har inte sett dig kommentera på min blogg tidigare, men är väldigt glad över att du ville göra det nu! Och framförallt med så fina ord! :-)
Kramar!!

Saltistjejen sa...

Gnuttan,
aha! NU såg jag vem du var!!!!!
Haha en "gammal nykomling"! :-)
Kramar!!

Desiree sa...

Jättefint skrivet Saltis. Även om Ella inte fick träffa vare sig sin farfar eller morfar så kan nog de minnen och de berättelser som ni delar med er av till henne göra att hon får lära känna dem båda på ett bra sätt. Ett ljus och en tanke känns fint och passande.
Kram!

Saltistjejen sa...

Desiree,
tack! Och ja jag hoppas att det kommer bli så att hon av egen vilja vill veta mer om både morfar och farfar senare.
Kramar!