Hemma i Sverige har det varit Valborg idag. Här en helt vanlig dag. Sista dagen i april. Varken mer eller mindre än sista dagen någon annan månad. Den enda "sista dagen" i månaden som är lite speciell här är sista december. Nyårsafton. Men det är den ju runtom i flera delar av världen...
Sista april. För min egen personliga del är det lite jobbigt nu när månaderna forsar fram. Jag påminns ständig om att tiden flyter iväg och att jag fortfarande sitter utan jobb. Det går upp och det går ner humöret och tankarna kring detta. Ibland kämparanda och en massa idéer om hur jag ska kunna fixa detta. Ibland bara en enorm trötthet. Gränsande till uppgivenhet. Allt beroende på dagsform. Jag försöker att tänka positivt. Att komma på nya idéer. Men sedan måste energin finnas där för att driva igenom dem, och ibland kan jag känna att just den biten saknas. Iallafall Nu. Inte "normalt". Jag tycker jag är en hyfsat driven person. Under så kallat normala omständigheter. Men nu under de senaste säg 6 månaderna går luften ur mig då och då. Pys pys. Pyspunka. Jag försöker intala mig att det är okej. Att det inte är konstigt. Att det händer alla. Ibland. Men sedan tänker jag att det sista jag behöver är en bunt ursäkter. Bättre att försöka ta sig i kragen. Rycka upp sig. Kanske såpass mycket att en del av rötterna följer med. Så man kan omplantera sig. Sticka ner tårna i ny jord. Köra upp huvudet i en ny atmosfär. Andas nya idéer och se världen genom ett annat filter. Think Outside the Box som det ju så snärtigt heter.
Idag har det nog varit mer av en mellandag. Inte alltför pyspunkig. Men inte heller full av sprudlande energi. En mellandag. Tankarna på framtiden är ständigt närvarande. Puttrar där under ytan. Sista dagen i denna månad gör de sig kanske lite extra påminda. Men ändå ingen pyspunka idag. En mellandag. Sista april. Imorgon är det första dagen i maj. Ny månad. Vem vet? Kanske kan jag börja vicka lite på mina omplanterade tår då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
22 kommentarer:
Men å Saltis, det kommer ordna sig! Du är ju ett kap så tvivla aldrig på det. Du har världens utbildning, du är smart, bilingual dessutom trevlig och driven. Det fixar sig!
Jag tror också att "think outside the box", nya idéer och nytt filter som du skriver, alltid är bra. Ibland missar man kanske något som kan vara intressant och "an interesting prospect or lead", för att man inte tänkt att det skulle passa.
Hejar på dig!! Massor!
Hang in there och under tiden, njut av dagarna, våren, solen, tiden med Ella och M, egentid, vänner, New York at your leisure.
KRAM!!
Jag tror att man måste tillåta sig själv att bli litet pyspunka ibland. Nu när min mamma mår dåligt orkar jag inte riktigt vara mitt "vanliga jag" till 100%. Och det är okej tycker jag. Sedan skall man givetvis inte "gå ner sig" utan fortsätta framåt. Saker och ting brukar ordna sig även om man, när man är mitt uppe i det, kanske undrar ibland. Kramar!
Jag tror det är nästintill omöjligt att inte få pyspunka och känna att luften går ur en då och då när man befinner sig på jobbsökar jakt och man hållit på ett tag. Även om man tror på sig själv så tror jag att det finns dagar då ett gnagande tvivel lätt tar över även den starkaste. Har du fått bra feedback på de intevjuver du varit på? Vad är det som de tycker att du fallit på? Vad är det kandidaten de till slut har valt haft som du inte har haft? Jag tror feedback från intevjuver kan ge ganska mycket bra ledtrådar.
Men helt rätt att tänka att detta nu är början på en ny månad men nya chanser och tillfällen.
En varm peppkram till dig
Man måste tillåta sig själv att ha lite pyspunka ibland! Allt ska/kan inte alltid va en dans på rosor...jag har nog också haft en hel del pyspunka på sistone men det går ju över, eller hur??? Kramar till dig! :-)
Lotta,
tack vännen! Jag hoppas det såklart, och ibland kan jag se att det KOMMER att fixa sig, medan jag ibland tycker det känns så långt bort...
Kram!
Anne-Marie,
ja, att ha sådana problem som du har med nära och kära som inte mår bra är ju ännu jobbigare. Särskilt då man bor långt bort och känner sig maktlös på grund av det också. Det är som du säger, man måste fortsätta tänka framåt och i stora drag försöka vara positiv, även om man emellanåt kan känna att man inte orkar det.
Hoppas så att det inte är alltför tungt med din mamma och att du själv orkar.
Kramar!!!
Desiree,
ja det är ju väldigt mentalt jobbigt att vilja men inte riktigt nå fram. Jag har ju tyvärr itne varit på mer än en enda "riktig" jobbintervju. Alltså för ett faktiskt jobb som utannonserats. Där föll jag på att jag var överkvalificerad på vissa saker och underkvalificerad på andra. Jag förstår helt varför de valde en annan kandidat till det jobbet. Den andra mer "riktiga" intervjun jag var på var inte för någon tjänst de hade ledig, utan för att de ville träffa och intervjua flera potentiella kandidater tror jag. Så där hänger jag lite i limbo. Intervjun där gick toppen och de kallade mig på en andra sådan också, men efter det har jag inte hört mer än att de fortfarande inte har någon ledig tjänst men att jag är en "intressant kandidat". Vad nu det betyder?
Sedan har jag ju endast varit på s.k informella intervjuer och där handlar det inte om några lediga jobb utan om att dels visa upp sig själv och presentera sig, dels få veta mer om resp företag man går till. De intervjuerna har gått bra de med, men som sagt de har ju inte haft några lediga jobb.
Och från de ställen dit jag skickat ansökningar har jag hört noll. Tror att det är en av de jobbigaste sakerna nu. Att man inte hör från de företag man skickar sin ansökan till. Varken bra eller dåligt. Men jag har förstått att här hör de endast av sig till de personer som de vill gå vidare med. Alltså får alla andra inget "tack, men nej tack" här alls. Vilket såklart gör att det känns än mer "lönlöst" de dagar man inte är på topp.
Tack iallafall för din pepping!!
Kram!
Cecilia,
tack vännen!!!!
Ja det är så det är ibland. Livet. Det går upp och det går ner. Hoppas du har det lite bättre igen du med trots pyspunkan!
Kram!!
Jag maste saga att du anda kanns valdigt driftig! Ni sitter ju absolut inte bara hemma och vantar pa battre tider utan gor en massa - bade socialt (njuter av livet) och forsoker hitta ny alternativ i arbetslivet. Jag ar saker pa att ratt sak for dig kommer snart!
Skickar dig en stor kram!
Millan,
tack vännen!! Vad gullig du är! Ja kanske, men ibland kan man kännna att man liksom slår huvudet i väggen bara. :-/ Man försöker men inget händer. Jaja, vi får se. Ja har förstått att det inte är särskilt bra tider nu att söka jobb. Iallafall inte om man som jag försöker byta inriktning och då kommer på en "entry level".
Kram!!!
Saltis, det är helt normalt att du känner sa...du försöker ju iallafall. Tror att det är jätte viktigt att du har gatt pa flera informella intervjuer även om det kanske inte resulterat i nagot jobb än. Är det vanligt att ringa till företag dit man skickat ansökningar men inte hört nagot fran? Här kan det ibland resultera i att man far komma pa intervju. Jag vet inte vilken bransch du vill jobba i, men har du tänkt pa att söka ett internship? Kanske det kan resultera i fast jobb sen?
Haller alla tummar & tar att det ordnar sig snart!
Kramar, Lisa
Inte underligt med pyspunkan, Saltis.
Men en SAK är säker, och det är ATT det kommer att bena ut sig och ordna sig.
Du har en otroligt fin utbildning. SNART kommer det att lossna.
Säger som Millan också, du är ju så otroligt aktiv även nu då du inte har jobb, du gör saker, du skriver, du volonterar, du springer etc, etc, etc...
Ny månad nu, nya tag!!
Kramar!!
PS, Halloween är lite speciell här också. Sista oktober varje år ;-))))
Säger the queen of Halloween :-))
Forstar sa val att du kanner att det ar tungt att ga och vanta och jobba sa mycket for att fa ett jobb och sen inte hora av dom. Det ar ju tyvarr inte det lattaste idag att fa ett jobb och det ar val helt ok att ha lite samre dagar nar man inte ar sa himla positiv. Tankte pa att du skrev att du inte far svar pa dina ansokningar. Jag skulle ge dom 2 veckor men sen ringa upp igen for att kolla hur laget ar. Da slipper man iallafall vanta och se och hoppas. Dom har sa manga ansokningar oftast till jobben att dom som du sager inte skriver nej tack utan bara struntar i dom. Battre att veta an att ga och hoppas kan man ju tycka.
Forsok dock att inte stressa upp dig for mycket. Sa lange ni ar ok ekonomiskt, vet ju inte alls om du far nagon ersattning eller sa, sa fortsatt leta men njut som manga ovan ocksa har sagt, av att vara mer flexibel som mamma, umgas, utforska och ta hand om dig i processen. Nar du sen fatt jobb har du helt plotsligt inte tid for "allt det dar" som du onskar att du hade mer tid for.
Jag onskar dig lycka till och du utrycker dig sa bildligt och harligt, som sagt, jag tror absolut att dina tar kommer frodaas alldeles fortraffligt i ny jord/ny manad/nya mojligheter/nytt jobb?!
Stor varm kram! Utmanade dig pa min blogg med lite fragor som jag lag efter med efter dagar av migran..har du tid over vore det kul att lasa dina svar! :)
Vad målande du skriver... Och förstår hur du känner. Men det är som du säger, en chans att dra upp rötterna lite grann, en möjlighet! Njut av våren och den tomma canvasen du har framför dig. KRAM
Åh vad jag känner din frustration. Jag förstår verkligen hur du känner dig. Pyspunka. Precis så. Luften går sakta ur en. Den förlorade energin och i mitt fall tron på mig själv och min egen förmåga. Jag kan bara försöka föreställa mig hur svårt det måste vara i ett annat land med stenhård konkurrens.
Det är klart att du får ett jobb. Du är så smart och fin och snart kommer någon att inse det och erbjuda dig värsta drömjobbet. Jag affiremerar nu. Kör LOA på högsta nivån.
Kram
Lisa,
ja jag hoppas såklart att det är bra att jag kunnat träffa folk på informal interviews också. Det skadar ju inte Men självklart är det så att jag så gärna skulle vilja få mer tillbaka också. Jag har inte ringt till de företag jag skickat ansökningar till, men det har mest varit för att jag antar att det varit många fler med bättre meriter som sökt. Internship är inte supervanligt för personer som inte går på typ College här men jag kollar runt lite för att se om det eventuellt finns ngt sådant också.
Tack för din gulliga kommentar!
Kram!
Annika,
jja du jag får hoppas det. Gulliga du vad snäll du är! Tyvärr tror jag inte att utbildning är "allt" nu för tiden utan det gäller lika mycket eller MER; att ha rätt kontakter, och erfarenhet. Idag känns det dock bättre och jag har fått upp ångan lite igen haha! :-)
Kollar nu en massa annonser!
:-)
KRAM!!
Liz,
ja det är inte helt lätt och nej timingen är rätt kass med tanke på det ekonomiska läget rent allmänt. Kanske ska jag börja ringa upp dem också företagen där jag söker jobb. Det har jag inte gjort hittills utan har endast antagit att hör de inte av sig rätt snart så beror det på att de gått vidare med kandidater som passade dem bättre.
Tack för din peppande och fina kommentar!
Kramar!!!
Mrs Clapper,
tack! Och ja det går upp ibland och ner ibland. Men jag hoppas och tror på nystart också Vi får väl se vart tårna tar vägen hahaha! :-)
kramar!
Sahra,
vad söt du är!! Tack! Och ja jag vet ju att DU om NÅGON inser hur det kan kännas! Jag hoppas att även jag ska få tillfälle att som du nyligen fick, känna glädje över ett nytt jobb. :-)
Tack för dina fina ord!!!! De värmer!
Kram!
Ja, det är inte lätt att håll humöret på topp jämt. Dessutom vill jag också tillägga att ibland är ju företagen inte heller helt rationella i sina processer. De ändrar profiler under tidens gång, det drar ut på tidsplanen och hundra andra saker. Det gör det ju inte lättare för dig förstås för det är ju oerhört frustrerande att vara i "limbo" och inte få några svar. Jag hejjar på dig och hoppas att det löser sig snart!! Stor kram
Anna K,
tack!! ja vi får helt enkelt se! Jag hoppas också!
:-)
kram!
Åh då förstår jag lite mer hur läget är. Hang in there Saltis. Ah det bara kändes som om du hade varit på ganska många intevjuver men de flesta var alltså informella intevjuver. Jag tycker ändå att du ska se det väldigt positivt att du blivit kallad till så många informella intevjuver. De visar ju ändå att de tycker att du verkar vara en intressant kandidat för dem även om de nu inte råkar ha någon ledig tjänst. Jag är som sagt övertygad om att det kommer något gott ur allt detta. Det där med att man inte ens får någon form av svar, ett litet tack men nej tack tycker C är otroligt jobbigt också. Han har ju sökt en hel del jobb precis som du och fått noll respons. Lite trist att det är så. Men hang in there som sagt.
Kram!
Arbetslöshet är hemskt för drivet och självbilden... minns med rysning min senaste längre period av det slaget. Alltså hejar på dig något ALLDELES och hoppas att det dyker upp nån arbetsgivare som fattar vilken grym tjej du är! HEJA!!!
*kramar*
Desiree,
ja jag förstår att C också tycker att just den biten är jobbig. För det ÄR den. Vilken typ av jobb söker han? Jag trodde han ville satsa på akademin och egen forskningsgrupp? Har han ändrat sig eller är det typ FoAss-tjänster han söker??
Tack igen för dina fina tankar och ord!
Kram!!!!
Pratglad,
tack vännen vad söt du är!!! Det ÄR ofta just det här att man kan känna sig så "overksam" som gör att det är extra jobbigt tycker jag. Fast man själv vet att man sitter framför datorn timvis och letar och kollar och försöker göra lite "research" på företags olika hemsidor etc etc... Men som sagt, det finns uppdagar och nerdagar. Idag känns det bättre som tur är! :-)
TACK för dina stöttande ord! De betyder mycket!
KRAM!!
Vi hade ju en liknande situation för makens del en ganska lång tid. Han är förvisso en stoisk person men nog var det pyspunka nån gång. Han fick några tillfälliga jobb emellanåt men det var inte alltid så kul heller.
Till slut fick han i alla fall ett fast jobb och det får du också!
olgakatt,
ja det kan ju bli så när man söker jobb, eller om man inte trivs på det jobb man har.
Jag hoppas såklart det ska lösa sig för min del också. Idag är jag iallafall på bättre humör vilket är skönt.
:-)
Skicka en kommentar