De tre musketörerna

Idag var vi på konsert med Bari Koral. Jag har ju skrivit om henne i ett tidigare inlägg. Det var Lill-Skruttans dagis som anordnat en konsert i Caspary Hall vilket är en stor aula på Rockefeller University. Jag har varit på ett par olika föreläsningar i den här aulan och det kändes lite kul att se den i ett sådant här sammanhang nu. Scenen dekorerad med blommor i olika färger och när vi kom in fanns stora papper utlagda på golvet där barnen kunde rita medan man väntade på att själva föreställningen skulle börja. På bilden nedan syns Lill-Skruttan och hennes kompisar W och R när de tar sig an pennorna.

Vi gick dit tillsammans med Lill-Skruttans kompis R och hans föräldrar. Sedan anslöt även grannkompisen W med sin pappa. De Tre Musketörerna var samlade! Konserten var riktigt bra även om jag nog hade föredragit att man anordnat den på ett mindre ställe och där det funnits mer golvplats så att barnen kunnat hoppa, dansa och röra sig mer till musiken. Nu var det ju stolar som gällde och golvytan var minst sagt begränsad. Lill-Skruttan och hennes vänner är nog kanske åldersmässigt på gränsen för att riktigt kunna ta till sig och uppskatta en sådan här föreställning. Stora delar av konserten satt de mest och bara tittade men "interagerade" inte så mycket. I slutet dock så hade de börjat få kläm på det hela och om ni ser på filmen nedan kan ni se hur de Tre Musketörerna iallafall bitvis verkligen diggade till musiken!

Alldeles i slutet av konserten gick Lill-Skruttan och R ut i trappen mellan stolarna och där både hoppades och dansades det. Men då hade jag inte kameran med. Det var iallafall roligt att dagiset anordnat detta och jag tror att det uppskattades av alla som var där. Både föräldrar och barn.

Efter konserten promenerade vi hem och Lill-Skruttan och R lekte då lite med snön. Kastade lite snöbollar och undersökte snön i största allmänhet. Ute är det ganska milt nu och snön är extremt "kramig".

Nedan är en liten film från promenaden, samt ett par fler bilder från konserten.

Rita är skoj!

Väldigt smart att ha sådant som förströelse också innan konserten började.

Klädseln är förövrigt i stort sett vald helt av Lill-Skruttan själv idag. Det skulle vara de här fina byxorna (Tack K och Gammelmormor!) och "Bassetröjan" (Tack Nenne!). Färgmässigt passade de ju iallafall riktigt fint ihop.

Här har det dragit igång. Bari är längst till höger med gitarren samt kvinnan till vänster är de två musik- och danspedagoger som jobbar på Lill-Skruttans dagis.

I Pink Room har man en timme musik och sång med Bari varje vecka samt en timme "dans och rörelse" med K (här till vänster i bild).

När barnen blir äldre har de två timmar i veckan Bari respektive K. Jättebra tycker jag just detta att de introducerar både musik och "dans" så tidigt!

Bari

Publiken är inte 100% koncentrerad på scenen....

Efter konserten bjöd vi hem R med sina föräldrar på fika. Det slutade med att vi även beställde hem mat också och åt middag tillsammans. De är så himla mysiga och det känns oerhört bra att man har även dem på nära håll. Det var förövrigt hos dem vi var på middag förra helgen. Kvällen blev inte särskilt sen eftersom de gick hem när R började bli trött. Lill-Skruttan slocknade inte långt därefter hon med. Efter lite städning (dammsuga är nästan ett måste efter att ha haft fler än ett barn här hemma) och undanplockning blev det en slökväll i soffan framför första episoden av sista säsongen av Lost som vi hade inspelat. En väldigt lyckad lördag är till ända.

Snödag

Så fick även vi en del snö till slut. Mycket blöt sådan. Men den ligger kvar på marken än och har inte smält bort. Dagis var alltså stängt idag. Så det blev att återigen försöka att improvisera lite på jobbfronten. M tog förmiddagsjobbandet medan jag var hemma med Lill-Skruttan. Jag lyckades under de timmarna bli riktigt arg på ett barn jag inte känner men som var ovanligt jobbigt i det allmänna lekrummet. Till slut skällde jag faktiskt på honom, efter att ha känt den där berömda "mammatigrinnan" vakna till liv. Här ska ingen komma och bete sig illa mot min dotter inte! Fast det jag blir mest snopen och lite illa till mods av är egentligen inte pojkens beteende i sig utan att ingen annan vuxen sa till honom. Han var inte där med sina föräldrar utan med sin nanny, men hon verkade inte bry sig alls. Sådant tycker jag är så konstigt.

Sedan blev det jobbet fram till halv sextiden. Och en rolig nyhet är att jag äntligen fått min egen skrivplats! Jag har nu officiellt flyttat från min fönsterplats till ett eget skrivbord vilket känns jättebra! Detta innebär att jag bytt min vackra utsikt mot en husvägg i vitt tegel, men det är det verkligen värt! Att ha sin egen plats är värt så mycket!

Nu är det helg igen och jag hoppas vädret ska bli något bättre under helgen.

Jag börjar längta riktigt mycket efter våren nu och ser fram emot lite värme och torra gator. Inget slask. och framförallt att slippa packa på både sig själ och Lill-Skruttan en massa kläder innan man ska ut. Men än lär vi få vänta ett bra tag.

Fredagstema - En enda bild (inga ord tillåtna)

Snöstorm på väg

Nu verkar det som om det ska komma en riktig snöstorm igen. Faktum är att det just nu är som en vitgrå vägg utanför fönstret. Inte så mycket av snö som av dimma. Men det snöar också. Blöt blöt blöt snö.

Min grannes mamma har iallafall lycktas komma hit. Jag hälsade på henne ikväll när jag var in där en kortis för att låna lite buljong till vår soppa. Bra att hon kunde komma fram idag och inte om en till två dagar. Lite tråkigt bara att vädret här är såpass dåligt att man inte vill gå ut.

Vi får väl se hur länge det här vädret varar. Jag börjar verkligen längta efter våren nu. Är trött på snöslask, snö och kyla. Men det ska man väl inte säga på en blogg som läses av svenskar denna vinter? Det skulle ju kunna uppfattas som tecken på antingen taktlöshet, dumhet eller till och med hånfullhet. Men jag kan intyga att det inte är fråga om någotdera. Inte alls. Utan helt enkelt bara ren skär längtan bort från vintern, tjocka kläder och blöta strumpor. Jaja, huvudsaken är väl kanske ändå att man har det varmt och gott inne. Och det har vi. Både rent bildligt och symboliskt.

För er som eventuellt undrar kan jag berätta att M´s presentation gick bra. Vår lilla jobbsammanskomst i eftermiddags var trevlig fast M var väldigt trött. Han somnade tillsammans med Lill-Skruttan när han nattade henne och lär sova vidare till imorgonbitti. Själv ska jag göra mig färdig för sängen nu jag med. Skönt!

Återhämtning

Så har jag sovit en hel natt från 2-tiden då gårdagens match slutade så snöpligt. Jag har även hunnit hämta mig och kan även meddela om någon överhuvudtaget skulle vara intresserad, att jag inte alls är tillnärmelsevis lika besviken som efter Sverige-Vitryssland i OS 2002. Då kändes förlusten verkligen. flera dagar efteråt gick jag runt och småsurade. Men nu, trist såklart men inget att haka upp sig på. Sport är ändå bara sport.

Ute yr snön. Tyvärr är det bara blötsnö vilket gör att det nästan är som regn. Underkylt regn. Usch! Värsta sortens väder enligt mig. Men glada nyheter är att jag faktiskt verkligen känner att jag återhämtat mig. Japp, jag är tillbaks igen! Rösten fortfarande inte hundra, men otroligt mycket bättre än för bara någon dag sedan. Men framförallt är det den återvändande energin som känns! Så underbart att inte känna sig konstant trött och hängig.

Nu har snart M sin presentation och senast jag pratade med honom var han rätt stressad. Men det ska nog gå bra. Vi lär nog båda vara rätt trötta ikväll gissar jag. Särskilt M som inte var hemma förrän vid 4-tiden i morse och ändå hade massor kvar att fixa innan presentationen idag. Så det får bli något enkelt till middag tror jag. Och säkerligen ganska tidig sänggång.

Men först ska vi faktiskt jobba lite ihop M och jag. Han ska hjälpa mig med en sak på sitt labb så i eftermiddag knatar jag dit. Känns lite roligt och mysigt nästan, haha! Så värst romantiskt lär det väl inte bli att fixa med bakterier, men det är kul att spendera lite tid tillsammans även om det är på jobbet. Kanske kan man övertyga honom om att ta en fika också? Vem vet?!

F-ordet!!!

Okej,

Jag erkänner. Jag gick aldrig och lade mig. Men det borde jag ju ha gjort. Såklart.

Skit också!

Näe!

Nu har Slovakien gjort ytterligare 2 mål så nu går jag faktiskt och lägger mig.

Godnatt!

Igen!!!!

Okej nu MÅSTE jag definitvt stanna uppe ett tag till!!

Foppa Foppa Foppa!

YES!!!

Mååål!

Kronorna verkar hänga på.

Kanske ska stanna uppe lite till ändå ...?

Men!!!???!?!?!

Plötsligt gör Slovakien TVÅ mål!!!! Inom loppet av vadå? Mindre, än 1 minut eller vad?! Helt otroligt!

Hm, kanske ska jag gå och lägga mig nu trots allt....

Sen natt

Sitter fortfarande uppe.

TVn på. OS-matchen Sverige-Slovakien. Snart slut på första perioden; 0-0.

Konstigt nog känner jag mig inte så farligt trött. Kanske är det så att min förkylning äntligen äntligen har släppt greppet. Och därmed kommer en ny energi tillbaks. Idag har jag känt mig bättre än på länge. Rösten är fortfarande inte tillbaka helt. Men halsen har slutat göra ont. Och hostan är något bättre. Fortfarande kommer det ibland hostattacker som får magen att vilja kränga sig ut och in. Men de kommer med längre mellanrum nu.

M är på jobbet och förbereder en presentation han ska ha imorgon. Han har min fulla sympati. Jag vet hur det känns. Dagen innan. Inte skoj.

De närmaste dygnen ska ett nytt snö/regn-oväder dra fram här. Vi får se hur pass illa det blir.

Grannarna drabbas eftersom W´s mormor skulle flygit hit imorgon men flyget blev nu inställt. Hon kommer men frågan är när. Själva lär vi väl inte drabbas nämnvärt. Vi med gångavstånd till både dagis och jobb.

Jaja, nu ska jag nog ta och förbereda mig för sänggång ändå. Fast hockey lockar såklart. Vi får se hur det känns när jag borstat tänderna. Kanske sitter jag en stund i soffan ändå...

Detta OS har ju varit helt otroligt för Sveriges del!

Guld idag igen! Man blir ju bortskämd. Grattis stafettlaget!! För min del hoppas jag nu mest att Tre Kronor ska ta en medalj också. Då skulle jag vara såååå nöjd.

Men vi får se. Allt kan hända.

Snacka går ju... eller?

Som förälder får man ju verkligen följa en person utveckling på nära håll. För barnet gäller det allt från att lära sig att kontrollera kroppen till det mer mentala. Och självklart är en av de stora sakerna man måste lära sig bemästra som barn att kommunicera med sin omgivning. Just språkutvecklingen tycker jag har varit, och är, väldigt rolig och intressant att få följa. Kanske just för att jag längtar så mycket efter att kunna kommunicera mer med Lill-Skruttan. Att få ta del av hennes tankar, känslor, frågor, funderingar, åsikter på ett mer nyanserat sätt än vad man kan göra nu. Efter att ha fått ett par intressanta frågor av Anne (Tack!!) kände jag att jag gärna ville skriva ett inlägg om just det här med Lill-Skruttans språkutveckling. Men detta är absolut inget vetenskapligt eller på annat vis "korrekt" inlägg om barns språkutveckling utan helt enkelt bara mina egna iakttagelser och lite tankar kring dessa.

Självklart är det jätteroligt när hon gör andra framsteg också. Som när hon lärde sig sitta upp själv. Och krypa, stå och såklart gå. Nu klättras, hoppas och skuttas det hejvilt och det finns gånger när man faktiskt längtar tillbaks lite till tiden då hon bara satt still på det ställe där man lagt henne.... Men även om alla de här sakerna varit helt fantastiska på sina vis så är det ändå något alldeles speciellt med språket tycker jag. Talet. Förmågan att kommunicera. För det är ju med hjälp av den som man kan lära känna henne på ett helt annat sätt än innan. För varje nytt ord eller uttryck som hon överraskar oss med blir jag så glad så glad. Och även om man ibland kan känna nästan lite otålighet så måste jag säga att det går snabbt. Det gör det. Tittar man tillbaks lite i backspegeln inser man hur oerhört fort det här med talet har gått ändå. Inte så att hon är osedvanligt tidig med att prata. Jag skulle gissa att hon är ganska "medel" vad gäller sin förmåga att uttrycka sig med hjälp av ord. Men det är mer det att man verkligen inser att deras små hjärnor måste vara som kardborrar. Så otroligt mycket som fastnar där hela tiden. Många av de ord hon använder nu är ord vi aldrig ens tänkt på att hon kan ha uppfattat. Men de ramlar ändå ur munnen och vi står som förvånade fån och funderar över var och när hon kan ha lärt sig dem? Andra ord försöker vi "traggla" lite men utan att vi ser något som helst intresse. Förrän efter en längre tid. När vi för länge sedan gett upp och slutat upprepa dem i tid och otid. Då plötsligt trillar de ur hennes mun.

Som t ex detta med färger. Vi började peka på saker och säga deras färg för ett bra tag sedan. Men utan att hon verkade särskilt intresserad. Förutom en tallrik hon har med olika färger på kanten. De färgfälten brukade hon peka på med skeden när hon åt och då sa vi såklart vilken färg det var. Men hon försökte aldrig härma eller upprepa vad vi sa. Så jag tänkte att kanske är det där med färger alldeles för abstrakt för henne än. Till skillnad från hennes kompis W som har kunnat namnen på flera färger länge nu. Men så för någon vecka eller två sedan överraskade hon mig i lekrummet med att plötsligt peka på en av de linjer som finns på mattan där och säga "pöpöl" vilket jag insåg var purple. Strax därefter pekade hon på den intilliggande linjen och sa "bao" vilket var brown. Oj vad jag blev förvånad. Och glad. Någon dag senare satt vi hemma och byggde med hennes byggklossar och då tar hon den lila klossen, tittar på mig och säger "liiiila". Återigen känner jag hur snopen jag blir.

Hon blandar engelska och svenska helt och hållet, och jag har ännu inte kunnat lista ut ifall hon förstår skillnaden. Alltså att det faktiskt är fråga om två olika språk och att alla i hennes omgivning inte förstår och behärskar båda språken. Jag tror att hon inser att hon inte kan använda vissa ord på dagis. Hon säger t ex oftast "hat" där när man ska klä på henne, men hemma säger hon alltid "moussssa" vilket såklart är mössa. Ännu något jag lagt märke till är att hon ofast kallar mig för "mommy" medan M är "pappa". Enligt honom själv så tycker han sig ha märkt att hon oftast använder just "pappa" utom när hon är riktigt ledsen för då snyftar hon fram "daddddiii". Vi försöker prata svenska med henne här hemma, men visst använder vi även engelska uttryck. Särskilt vissa ord eller uttryck som de använder på dagis som t ex "all done" eller "wash hands".

Hon har även lärt sig Liptons namn. Tidigare sa hon "Tazoooo" om båda katterna och vi visste inte riktigt om hon trodde att det var ordet för katt. Men nu säger hon "tatt" om katt och hon säger "Lippo" om Lipton. Något som är lite lustigt att se är att hon oftast förställer rösten när hon pratar med och till katterna. Hon går upp i tonläget och pratar med jätteljus röst, lite som vuxna ofta gör när vi pratar med husdjur eller barn. Likadant pratar hon även med andra djur eller med sina gosedjur.

Enligt språkexpertisen ska barn i Lill-Skruttans ålder (18-24 månader) börja använda tvåordsmeningar. Det gör hon. Vissa saker hon säger är till och med tre ord, varav den vanligaste och mest använda är "no want it" vilket såklart betyder "don´t want it". Detta var förövrigt dessutom hennes första treordsmening. Överhuvudtaget är det lite lustigt att det verkar vara just saker hon inte vill som hon är först med att uttala och uttrycka. Ett av hennes allra första ord var "no". Och det används fortfarande väldigt flitigt. Däremot har hon fortfarande knappt sagt ja eller yes. Om man frågar henne något och hon vill svara jakande så nickar hon istället väldigt tydligt. Huvudet guppar ivrigt upp och ner. Om man kan nicka med eftertryck så är detta exakt vad hon gör. Men hon säger inget som skulle kunna tydas som ja.

Den senaste meningen hon överraskade oss med var dock "tännejuusss" vilket såklart betyder "tänd ett ljus". Haha, det har vi skämtat en del om eftersom det finns en sång som var populär på 80-talet som heter just "Tänd ett ljus" med gruppen Triad. Men både M och jag var verkligen totalt överraskade när hon sa detta för första gången. Vi satt kring middagsbordet och åt när hon tittade på oss, pekade på värmeljuset vi har i en Ikealykta och sa "tännejuuss". Vi tittade båda på varandra med frågande miner och sa "Va?? Sa hon verkligen tänd ett ljus? Kan det vara möjligt eller hörde vi fel" Men det visade sig vara exakt vad hon sagt. Och vad hon ville att vi skulle göra. Detta är ju inget vi lärt henne aktivt utan måste vara något hon snappat upp. Hon kände till ordet ljus sedan vi var hemma i Sverige i julas men just detta med "tänd ett..." måste hon ha förstått när vi pratat om att tända ljuset. Kardborrehjärna som sagt.

En annan sak som vi upptäckt och som är lite rolig är att hon nu har förstått detta med att en sak kan vara någon annans. Det började med att hon gärna ville ta våra glasögon eller mobiltelefoner på morgnarna när dessa låg på våra låga nattygsbord. Men efter att vi hela tiden sa "nej, det är mammas" eller "nej det är pappas" så förstod hon plötsligt det här med att ett s på slutet innebar att det var någons. Och detta betydde i sin tur att hon inte kunde ta saken ifråga. Konstigt nog har hon en rätt stor respekt för just detta. Vilket såklart visat sig väldigt användbart. Saker hon tar som vi inte vill att hon ska leka med, som t ex fjärrkontrollen brukar vi säga till henne att det är pappas eller mammas. Och då brukar hon oftast (inte alltid) ge den till någon av oss. Otroligt smidigt. Jag väntar dock på när hon ska inse att bara för att det är någon annans så kan man ändå trotsa detta och hålla fast vid saken. Men än så länge besparas vi ett par bråk per dag med hjälp av just denna respekt för andras saker och det tackar vi för!

Hon tycker även om att gå runt här hemma och peka på olika saker och säga att det är mammas eller pappas. Några av favoritsakerna är våra skor vilka hon glatt och ofta provar. Då upprepar hon väldigt ofta "pappas shoe" vilket ju är ett typexempel på både en tvåordsmening samt en mix av språken. Det rolga är att hon när hon pratar om våra saker alltid har ett mycket mycket tydligt ssss-ljud. Så det låter ofta som pappasssss eller mammasssss.

Nu har Lill-Skruttan även ett nyväckt intresse för det här med att något kan vara stort, litet, högt eller tungt. Hon har framförallt en förkärlek för sådant som är stort och/eller tungt. När hon t ex lyfter en stor låda, bok eller leksak säger hon alltid "toooor" eller "tuuunnng" med väldigt eftertryck. Om snöleoparden vi såg på Central Park Zoo säger hon numer "toooor tatt". Bygger vi med klossar så tycker hon det är roligt när hon lyckas bygga ett "haaaaj" torn. Fast just torn benämner hon lika gärna "tower". Hon har dessutom den senaste månaden börjat sjunga. Favoritsångerna som hon själv kan börja "sjunga" på är "ABCD" (vilken härs på den ena filmen nedan), "Broder Jacob" (fast i den engelska versionen "Are you sleeping"), "Blinka lilla stjärna där" samt en sång på dagis som börjar med "See all the fish...". Det var inget jag funderade alls över innan jag fick barn själv, detta att barn faktiskt inte kan sjunga när de är små. Att detta kommer senare. Jag minns att jag någon gång under förra hösten började undra över när de egentligen börjar kunna sjunga. För Lill-Skruttans del visade det sig alltså vara vid ca 19 månaders ålder.

Det är även väldigt roligt att se hur hon kommunicerar med sina kompisar när de leker. Förutom de bråk som uppstår med jämna mellanrum (ett av favoritorden är "my" resp "mine") så är det faktiskt kul att se hur mycket barnen verkligen "pratar" med varandra. Oftast är det mest upprepningar av vad den andre just sagt, eller uppmaningar till den andre att göra eller inte göra något. Som t ex att peka på stolen bredvid sig och säga "W sit down" vilket självklart betyder att hon vill att W ska sätta sig där. En annan sak som vi ännu inte riktigt klurat ut är ifall de riktigt förstår att orden "mommy" och "daddy" är exklusiva för just deras egna föräldrar. Både Lill-Skruttan och W har väldigt länge sagt mommy till både mig och W´s mamma samt daddy till både M och W´s pappa. Vi har dock oftast sagt "Oh, you mean W´s mommy/daddy" när det varit Lill-Skruttan som kallat någon av Ws föräldrar mommy eller daddy. Och på senare tid säger de faktiskt ibland "W daddy" eller "E mommy" om den andres pappa/mamma. Så kanske har de börjat förstå skillnaden lite mer nu?

Nedan är två korta filmer som visar när hon leker dels med W dels med R.

Just här pratar de dock inte så mycket kanske, men man får iallafall en liten uppfattning av hur det kan låta.

Lill-skruttan & W

Lill-Skruttan & R

Nu ska jag ta och avsluta det här långa inlägget och gå och lägga mig.

Men innan dess ska jag ta och viska "lavjo" till mitt lilla Pyre.

SAAB goes sport med extra allt

Så verkar det som om SAAB är räddat då. Som svensk känns det riktigt riktigt bra. Det hade känts så tråkigt om de bara "försvunnit" helt. Förhoppningsvis så kommer de flesta jobben på SAAB i Sverige att få finnas kvar också. Jag hoppas det iallafall.

Jag kände dock inte till något om Spyker Cars tidigare. Men har nu insett att det verkar vara ett företag som bygger oerhört exklusiva bilar! Sportbilar i lyxklass. Oj, så nu undrar man ju hur den framtida SAABen kommer att se ut?! Blir det en hybrid mellan Jas och C8 Aileron kanske? Hm, kanske är SAAB räddat, men det känns som om framtida SAAB-bilar kommer ha en lite annan profil än de haft hittills???

Tisdag

Så är det tisdag. Ute är det grått grått grått. Duggregn i hela luften som en fin tät dimma. Temperaturen strax över nollan. Inte skoj väder alls. Men visst, jämfört med vad jag läser i svenska tidningar om vinterkaoset i Sverige (eller iallafall Stockholm) just nu så får man väl skatta sig lycklig ändå. Dels för att nederbörden här endast är regn inte snö. Dels för att eventuella förseningar eller problem med kollektivtrafiken eller vanliga trafiken här inte drabbar mig eftersom jag ju promenerar till jobbet. En lyx jag vet, och jag uppskattar den dagligen.

Annars inte så mycket nytt.

Jag hostar vidare. Känner fortfarande av halsen. Kan knappt prata för jag har fortfarande ingen röst. Sprayar mig genom dagarna för att bihålorna inte ska blockeras totalt. Däremellan får näsan fnatt och plötsligt rinner den som om man öppnat dammluckorna en vårdag efter en snörik vinter.

Igår upptäckte jag dessutom att jag som grädde på moset fått Pink eye i mitt vänstra öga. Hur? När? Ingen aning. Nu gäller det mest att inte smitta ner resten av familjen...

Jaja, ögat gör varken ont eller kliar så det är helt okej. Förutom att jag ser ut som om jag inte sovit på två vekor om man ser mitt vänstra öga. Hoppas det inte sprider sig till det andra också.

Men jämfört med förra veckan mår jag jättebra så jag ska inte klaga. Mer än att jag verkligen hoppas att min röst återkommer snart för det är jobbigt att vara utan den! Kanske min omgivning passar på att njuta nu å andra sidan, haha! Men att vara med Lill-Skruttan utan röst är inte så bra. Det är svårt att få henne att förstå varför jag inte kan läsa lika många böcker och framförallt knappt sjunga de visor hon vill. När jag försöker förklara att jag inte kan mer för att rösten försvinner så tittar hon bara storögt på mig och säger "nother book" och går och hämtar en ny bok. Eller bläddrar till en ny sång.

Jaja, den kommer väl tillbaks så småningom gissar jag.

Helgens aktiviteter

Helgen har varit innehållsrik. Lördagen skrev jag ju lite om igår. Här kommer en bildkavalkad från både lördagens och söndagens aktiviteter.

Lördag

Denna fina "halsduk/mössa" fick Lill-Skruttan av Moster M redan förra året men vi har faktiskt inte använt den förrän nu. Den är dock superbra och efter att vi visat att Nalle Puh hade den på sig först (den satt på en Nalle Puh-pappfigur) så ville hon mer än görna prova den. Annars kan hon vara ganska avig mot nya kläder.

Promenaden gick till AQ Café där vi fikade semlor.

Dekoration inne på cafét.

Sedan en sväng in på köpcentret inne i de här husen vid Columbus Circle.

Och sedan en tur i Central park där vi tillbringade en ganska lång stund i en av lekparkerna i södra delen. Fast detta var sista bilden jag tog med kameran innan mitt batteri tvärdog så fler bilder från lördagen blev det inte.

Söndag

Idag började dagen med en stund inne hos grannarna (som så många helgmorgnar). Lek med W. Kaffe till mig och sedan frukt till Lill-skruttan och W. Eftersom vädret var jättefint bestämde vi att ta en tur till Central Park och en av mina favoritlekplatser där som ligger vid 67:e gatan på östra sidan. Lill-Skruttan trivdes i den smått värmande solen.

Här sitter hon tillsammans med W.

Väl hemma igen var jag riktigt duktig och lagade tre rätter medan Lill-Skruttan sov middag. Det gäller dock att vara snabb för hon sover inte så länge. Idag hade jag dock tur så hon sov en dryg timme så jag hann nästan klart. Det blev en lunchgryta till M och mig. Samt köttbullar/pannbiff samt små rårakor till Lill-Skruttan som jag dels frös in så vi har lite mat i veckan till henne som går snabbt att ta fram. Det är så skönt på vardagarna när man har lite färdiglagade rätter till henne i frysen tycker jag.

På eftermiddagen fick vi ett sms av vänner som har en son i Pink Room. De bjöd över oss på middag. Jag kom först med Lill-Skruttan så att hon och R skulle få leka. M tog under tiden hand om vårt tvättberg samt dammsög. Sedan kom även han. Eftersom de bor i grannhuset (vilket är sammanbyggt med vårt) är det oförskämt enkelt att gå dit. Bara att ta hissen ned från oss sedan gå genom lobbyn till nästa hiss och åka upp. De bor nästan på 30:e våningen (deras hus är mycket högre än vårt) och har en vidunderlig utsikt! jag tog därför ett par foton från deras vardagsrumsfönster. Inte den bästa kvaliteten eftersom eftermiddagssolen lyste starkt så man ser ganska mycket av fönsterglaset, men jag tyckte ändå det var kul att visa eftersom man får ett hum om utsikten.

Här är deras vardagsrumsfönster. Man ser East River. Till vänster om floden skymtar lite av Roosevelt Island samt Queens och till höger östra Manhattan söderut. Den vita höga byggnaden nära vattnet till höger är FN (syns i andra fönstret från höger).

Här är en bild tagen nära fönstret. Bron man ser är Queensboro Bridge och motorvägen nedanför är FDR Drive.

Detta foto är taget åt Queenshållet. Man kan då se bron som sträcker sig över Roosevelt Island till Queens. Alldeles till höger strax ovan bron syns något rött. det är den ganska kända Pepsi Cola skylten som man ibland kan se i filmer härifrån NYC. Den senaste filmen jag såg den i var Julie & Julia.

Lill-Skruttan och R är nästan som syskon på dagis. De är nästan jämngamla och de umgås i stort sett 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan. Enligt dagispersonalen har de nästan en syskonlik relation där de ömsom bråkar ömsom är hur goa som helst med varandra.

Tåg är en av Lill-Skruttans favoritleksaker just nu. och som tur var hade R många många tåg! Tur det eftersom det inte riktigt är så lätt att "share" eller "take turns" alla gånger....

Här verkar det vara "Tomaståget" som gäller. Det syns nästan överallt. Känns lite som om detta är motsvarigheten till de svenska Briotågen. Fast på dagis har man faktiskt just Briotåg.

Även pussel kan man lägga tillsammans.

Lässtund

Två lådor som plötsligt är förvandlade till båtar.

Iallafall enligt de två små filurerna som kröp in i dem.

Klappa fint.

Pappasnack.

En riktigt trevlig kväll. Men jag kände den sista timmen att mina batterier plötsligt tog slut. Trött. Nästan lite matt. Det är lätt att ta ut sig såhär när man tycker man känner sig frisk men fortfarande ändå inte riktigt är 100% tillbaka. Och idag har jag verkligen varit igång sedan 8 när jag vaknade i morse. Utan uppehåll. Det har känts superbra! Jag har ju längtat efter att få vara både aktiv och social. Men som sagt när vi gick från våra vänner var klockan närmare 21.30 och kände att jag var trött. Väl här hemma har jag varvat ner med lite te och M sitter nu i soffan och har TVn igång där Finland-Sverige matchen just ska börja. Men jag tror jag måste ge mig. Tror inte jag orkar se den. Tyvärr.

Lite nytt

Jag har pillat lite med bloggen nu och jag har dels bytt foto. Dels har jag lagt till nya "sidor" som går att klicka på. Där kan man nu hitta böcker jag läst, filmer jag sett samt restauranger/matställen jag besökt. Det är ännu inte så välstrukturerat men jag ska försöka få till detta så småningom. Min förhoppning är att jag ska kunna utöka både film- och boklistorna med ett något längre "betyg". Men än så länge är det endast mycket kortfattat.

Eftersom böcker och filmer nu får egna sidor så har jag kortat ner listan över dessa i högerspalten rejält. Hädanefter kommer jag bara visa de senast 5 lästa böckerna samt 5 sedda filmerna. Vill man få veta mer om dessa, eller se listan på fler böcker/filmer så får man klicka på de respektive sidorna.

Fortsatt God Läsning!

Bättringsvägen

Äntligen har det vänt!

Efter att ha fått sova ända till 11-tiden i förmiddags (TACK min underbara M!!!!) sedan ta det lite lugnt innan vi alla gick ut på en promenad i staden så börjar jag faktiskt känna mig som människa igen. Hosta? ja. Kill i bröstet? Ja. Snuva? Ja. Lock för öronen? Ja. Ont i halsen? Ja, men inte lika illa som de senaste dagarna och absolut inte lika illa som igår. Inte heller den där tröttheten. Inte någon direkt värk eller matthet i kroppen. Huvudet känns också förvånansvärt klart. Som att på något vis komma ut ur en dimma. Så underbart skönt! Nu tror jag det har vänt. Och det var banne mig på tiden. Det var länge sedan jag var däckad och mådde såhär pass dåligt så länge. Än är jag inte tillbaka 100% men om det fortsätter i denna riktningen så är jag mer än nöjd. Då borde jag vara tillbaka helt under nästa vecka.

Dagen har verkligen varit lyckad.

Det blev som sagt en välbehövlig sovmorgon. Sedan gick vi till AQ Café för att fika semla. Åh så gott! MEN det är verkligen heeelt otroligt vilken usel service det stället har!!!! Fruktansvärt. Denna gång gav jag vääääldigt snålt med dricks. Just för att servicen var under all kritik. Jag skrev då ett litet meddelande på kvittot där jag talade om varför jag lämnade så lite dricks. Hm, kanske bitchigt? Men jag tycker verkligen inte att man ska behöva betala för service som är så dålig. Om fler skulle vara mindre frikostiga med dricksen när det verkligen är usel service kanske den skulle bli bättre? Jaja, kanske har jag nu hamnat på svarta listan där men det struntar jag i.

Sedan gick vi in i det lilla "köpcentret" vid Columbus Circle. Jag lyckades shoppa! Helt otroligt! Jag som är en sådan usel shoppare. Men jag gick in i en av mina favoritaffärer Esprit och hittade flera fina fynd. Det var rea och sedan 30% ytterligare på reapriset så jag kom därifrån mer än nöjd! M hade då gått i förväg till en lekplats i Central Park och där vi också möttes. Lite lek med Lill-Skruttan och sedan promenad hem igen. Väl hemma kunde vi konstatera och glädjas åt fortsatta svenska framgångar i OS. Fantastiskt!

Grattis Hellner och Olsson!!

Nu under kvällen har vi myst, lekt och busat med en mysig Lill-Skrutta. Hon är verkligen helt otroligt härlig just nu!! Pratar mer och mer. Retas och har en riktigt rolig humor tycker jag. Hon har även börjat sjunga en del vilket är roligt. det allra härligaste med kvällen var att jag kände att jag verkligen hade energi till att leka med henne. Tidigare kvällar har jag inte riktigt orkat engagera mig helt. Har försökt men tappat tålamodet alldeles för tidigt. Men ikväll kändes det i stort sett bara roligt.

Vi har även sett den spännande skridskofinalen där Apolo Ohno tog brons. Jätteroligt! Jag minns att vi följde honom även i förra vinter-OS. Och imorgon är det Sverige-Finland. Jag ser redan fram emot matchen!

Läkarbesök

Eftersom jag fortfarande mår dåligt och med en gammal halsböld fortfarande i färskt minne så gick jag till läkaren idag. För att kolla. En annan anledning var även det att de haft halsflussbakterier på Lill-Skruttans dagis. Så jag ville mest se så min svullna hals inte var ett resultat av streptokocker. Särskilt som jag minns min halsböld med skräck ville jag vara säker på att det inte var förstadiet till en ny sådan som låg och puttrade i halsen.

Nu när jag jobbar på New-York Presbyterian Hospital har man en läkarmottagning "Occupational Health" för sina anställda. Ungefär som "företagshälsan" på många arbetsplatser i Sverige. Hit kan man gå för att kolla sig. Det är ungefär som en vårdcentral. Ingen tid behöver beställas. Och det fina i kråksången är att det inte spelar någon som helst roll vilken typ av sjukförsäkring man har vilket annars gör det till ett jobbigt, tidskrävande och komplicerat projekt att hitta en läkare. Här kan man bara promenera in. Anmäla sig i disken. Visa sitt "kort" som visar att man är anställd av sjukhuset och sedan snällt invänta att läkaren kan ta emot. Tror det är detta med att hitta en läkare som "tar ens försäkring" är det som gör det så jobbigt att försöka hitta en ny läkare. Det kan bli många telefonsamtal och de olika försäkringarna har alltid många olika s.k "plans" vilket gör att det inte alltid är säkert att de läkare man hittat online som ska ta ens försäkring tar just den plan man har. Men i och med den här s.k "Occupational Health" slipper man det.

Hela besöket tog ungefär 1 timme från det att jag klev innanför dörren tills dess att jag gick ut. Då hade man tagit tempen, blodtrycket, kollat halsen, gjort ett streptokockprov, lyssnat på lungor och klämt på magen, ryggen samt runt halsen.

Man kunde konstatera Pharyngitis. Viral sådan. Alltså är jag bakteriefri i halsen. Därför ingen antibiotika. Istället fick jag med mig två sidor utskrivet på läkarens skrivare där det står tips och råd om vad man ska göra och inte göra när man lider av min svullna hals. Det har jag nog aldrig fått förr. Det var lite kul. Där står bl a att varma och kalla drycker kan lindra halsontet. Som exempel på kalla drycker stod milk shake. Men det tyckte inte läkaren var en allt igenom bra idé eftersom många personer är laktosallergiker. Det sista tyckte jag var en lite roligt sagt. Eftersom jag ju inte är laktosallergiker. Men kanske ville han bara poängtera det. Att många kan få magsmärtor av milk shake. För att vara på den säkra sidan.

Jag har dock inte druckit några drycker alls sedan jag kom tillbaks hem. Endast ätit två apelsiner. C-vitamin är aldrig fel. Och så har jag sett slutperioderna på hockeymatchen Sverige-Vitryssland. Hm, Tre Kronor lär måsta skärpa till sig lite inför Finlandsmötet på söndag. Annars kommer det gå illa. Men jag ser verkligen fram emot Sverige-Finland. De matcherna är alltid roliga att se. "Tempo" som Daniel Alfredsson lovade i intervjun nu efter matchen. "Lots of tempo". Jag hoppas bara att jag själv kommer ha "lots of tempo" när söndagen kommer. För jag är ganska less på det här hängtempot.

Ikväll ska M ut med några kompisar. Själv kommer jag nog sitta i soffan och kolla mer OS tror jag. Efter att Lill-skruttan somnat såklart. Men det känns inte alltför illa. Lite te (eftersom milk shake ju var bannlyst...) och OS är aldrig fel att avsluta kvällen med.

Fredagstema - livet efter döden

Det är fredag igen och dagens tema som Anna bestämt är "livet efter döden". Detta tyckte jag var ett svårt tema. Själv har jag faktiskt inga direkta drömmar eller förväntningar om vad som ska komma efter att man avslutat sin tid här. Jag vill gärna tro att det finns någon form av fortsättning, men har ändå lite svårt att tro det. Tanken på att det skulle vara helt över känns dock svindlande den med. Å andra sidan känns ju tanken på en "fortsättning" lika svindlande. Allt handlar för min del om tidsperspektiv och att en evighet som det ju handlar om oavsett hur den skulle "spenderas" känns lika svårt att greppa som oändlighet. Det går på något vis bara inte att försöka förstå.

Det är lika svårt som tankarna på hur man tillbringade tiden innan man blev till. Fanns man fast i en annan form? Eller existerade man helt enkelt inte. Att följa tidslinjen även åt detta hållet, alltså bakåt, är lika svindlande som att försöka följa den framåt. Evigheten och oändligheten breder ju ut sig även bakåt. Så för mig är frågan om "ett liv efter döden" egentligen samma sak som frågan om "ett liv före födelsen". Helt enkelt existerar man i någon form före och efter den tid man får här i detta livet? Eller finns det någon skillnad på en eventuell existens före detta livet och efter?

Ibland önskar jag att jag hade en starkare tro. En tro på ett liv efter detta. En tro som i vissa lägen kunde trösta och stärka. Eftersom jag förlorade min pappa när jag var ganska ung skulle jag verkligen önska att jag kunde få återse honom ännu en gång. Särskilt som vuxen med helt andra erfarenheter i bagaget. När man förlorar en förälder, eller någon annan som står en nära, redan i unga år så är det på något vis som att de aldrig fick lära känna en som person. Inte som "färdig" person. För som ung har man visserligen grunden till sin person, men jag kan iallafall säga att i mitt fall så har jag som person ändrat mig väsentligt, och på flera sätt utvecklats till en person som jag inte var när min pappa gick bort. Så om jag haft en tro på att jag skulle få återse honom senare hade det varit en stor tröst. Men nu tror jag inte riktigt att detta kommer att ske. På många vis känns det såklart sorgligt och ödsligt. Att inte tro på att man ska få återse sina nära och kära. Men om vi på något vis har en fortsättning efter detta livet så tror jag definitivt att det är i en helt annan form. Att det isåfall handlar om energier som ju enligt de gamla fysiklagarna man lärde sig i skolan, berättar att energi aldrig kan nyskapas eller försvinna. Endast omvandlas. Så på detta sätt kommer man självklart leva vidare, men frågan är väl om jag definierar detta som just liv?

Kanske är detta en av kärnfrågorna när man funderar över "ett liv efter döden"? Vad är egentligen liv? Vilken definition har man av liv? Menar man ett liv som liknar det man lever idag? Eller kan det röra sig om vilken form av liv som helst? Till viss del går desssa filosofiska tankar hand i hand med funderingar kring när livet egentligen uppstår? Detta är ju en fråga som är högst aktuell här i USA både politiskt och "privat". Här där abortmotståndet är otroligt stort debatteras just denna fråga ofta och intensivt. Räknas livet från och med den millisekund då en spermie brfruktar ett ägg? I den stund då två uppsättningar gener smälter samman till en och på så vis bildar en helt ny individ? Ja, självklart är detta liv. Tycker jag. Men är detta den form av liv vi i dagligt tal skulle tänka oss som liv? Just i sammanhanget "liv efter döden". För vissa är det nog det. För andra inte. Att denna fråga inte är ny utan något som jag tror följt med mänskligheten så länge som vi varit tänkande och framförallt reflekterande varelser visar hur otroligt viktig den är för vårt förhållande till livet. Här och nu. Jag tror även att detta är en av orsakerna till att människor genom tiderna ofta hoppas och tror att vi i detta livet kan påverka vad som ska hända i nästa. Att man genom handlingar nu kan förändra sin situation i livet efter detta. Och detta är något som medfört både hopp och skräck.

Jag tror verkligen att tanken och tron på ett liv efter detta är såpass grundläggande och nödvändigt för oss människor att det är något som på många vis definierar oss som just människor. Att vi begraver våra döda. Att vi har speciella ceremonier för de som avlidit. Såvitt jag vet är vi den enda arten som verkligen begraver våra döda och som på något vis tar farväl av dem. Detta innebär självklart inte att alla tror på ett liv efter döden, men jag tror att det är viktigt för de flesta av oss att få ett slags avslut. Det är trots allt lika märkvärdigt, stort och fascinerande att någon försvinner från denna världen som att någon kommer till den. Att födas och att dö är ju på något vis förutsättningarna för våra liv här.

Smått & Gott från Sverige

Häromdagen damp det ned ännu ett paket hos oss. Överraskning! Wow! En av mina underbara vänner (som jag faktiskt lärt känna via internet) skickade ett så gulligt brev tillsammans med en "semmel-byggsats" samt godis. Marabouchokladen är dock inte med på bild för den var redan uppäten när jag tog fotot, haha. Hoppas även att jag kan hålla fingrarna i styr och inte äta upp mandelmassan innan jag bakat semlorna. TUSEN TACK Nenne!!!

Fast lite skaver det såklart att du minsann fick iväg ditt paket med vindens hastighet. Det hade varit lite mer "god ton" att vänta ett par månader så att jag skulle slippa inse hur lång tid det verkligen tog för mig att få iväg "julkortet" till dig....

I övrigt kan jag meddela att jag fortfarande känner mig hängig och matt. Inte kul alls. Undrar vad jag fått för elaka virusar som inte vill ge med sig. Det positiva är ändå att Lill-Skruttan är på dagis idag eftersom läkarbesöket igår visade att hon inte har pink eye (ögoninflammation) och läkaren skrev ett intyg som M kunde ta med till dagis idag. Det är skönt för det är ganska jobbigt att vara sjuk när man samtidigt har ett litet och aktivt barn hemma. Underbara M tog dock med henne till Central park Zoo på förmiddagen igår (innan läkarbesöket) så jag kunde sova ett par timmar innan de var tillbaka igen. Redan nu är vi så glada över att vi köpte medlemsskap/årskort på zoot! Hon fick dessutom lite närkontakt med snöleoparden, men det kan jag inte visa här nu för de bilderna har M. Kanske kan jag visa de senare för det var verkligen coolt att se.

Idag blir det ännu mer vila för min del.

Och jag hoppas verkligen att jag snart ska må bättre för det börjar kännas otroligt segt. Dessutom blir man lätt stressad av allt man vet att man inte hinner med på jobbet.

Men nu försöker jag inte tänka på det utan mest bara ta det lugnt. Vila vila vila. det är mitt mantra när jag är sjuk. Tycker ofta att just sömn och vila är den allra bästa medicinen.

Tennisboll

Mår ännu sämre idag än igår. Fortfarande värk i kroppen. Men nu har jag också en öm tennisboll i svalget. Inte skönt. Dessutom gör lymfkörtlarna i armhålorna samt på sidorna om halsen ont. M tog alldeles nyss med Lill-Skruttan ut. För att jag skulle få vila lite. De skulle till Zoo. Sedan till läkaren för att kolla hennes ögon. Jag är verkligen nästan helt säker på att det inte är Pink eye utan helt enkelt hennes förkylning som kommer ut också via tårkanalerna. Men men... Antagligen kommer läkaren inte att säga vare sig bu eller bä, utan vi får nog behandla med salva och sedan komma tillbaks till dagis 24 timmar senare. Själv fattar jag ändå inte riktigt den regeln. För de flesta av dessa ögoninflammationer är ändå inte bakteriella utan orsakas av virus. Och då hjälper ju inte antibiotika. Så varför har men en 24-timmarsregel? Inte konstigt att just Pink eye sprids som sjutton på dagis? Men men... I detta fallet tror jag ju inte ens att det är fråga om detta så nu är det såklart skönt att regeln är 24 timmar.

Nu blir det nog horisontalläge igen. Och mer te.

Missat Guld - igen

Okej, så nu har vi ännu ett OS-guld. Jag var till och med hemma idag. Men tror ni jag såg när Sverige vann?? Inte då. Nej för självklart sov jag då. Djupt. Gick och lade mig vid 12-tiden och somnade. Vaknade sedan av att M ringde mig vid kvart över fyra. Så nu har jag återigen missat när Sverige vaskat lite guld.

Värken i kroppen är tyvärr kvar. Men jag hoppas att de här timmarnas sömn iallafall ska varit bra för mig och dåligt för de virusar som fightas i min kropp just nu.

Men visst är det typiskt att man missade OS-guldet en gång till!!!!

Ännu mer typiskt är att de ringde från dagis idag och sa att Lill-Skruttan ev har Pink eye. Igen!

Nu tror varken jag eller M att detta är Pink eye. Hon har haft "guck" som kommer ur hennes ögon ett par dagar, men inget av ögonen ser det minsta irriterat ut. Så vi tror helt enkelt att det är "guck" som kommer p g a att hon är så snuvig. Näsan rinner. Så gör hennes ögon. Men hon är pigg och glad. Men M ska nu ta henne till läkaren imorgon för att kolla upp det hela. Jag bara hoppas att det inte är fråga om Pink eye. Annars är ju regeln att hon inte får komma tillbaks till dagis förrän hon är symptomfri. Vilket i värsta fall innebär nästan en vecka hemma.

Att jag dessutom inte känner mig bra gör det hela än jobbigare.

Om jag mår likadant imorgon som idag kommer det bli tungt med en liten tjej hemma också.

Detta är nog en av de saker jag verkligen känner är jobbigt med att ha barn. När man själv är sjuk och barnet också är det. Samtidigt. Eller denna gången tror jag ju inte att hon är så sjuk egentligen, men hon får ju inte gå på dagis så i praktiken är det nästan samma sak. Förutom att hon lär ha ännu mer energi än när hon verkligen är sjuk....

Jaja, vi får se hur det går imorgon.

Och så ska jag ju Gratta Ferry också! Till guldet. Det jag aldrig såg.

Ont i kroppen

Kände mig lite hängig igår. Bihålorna hade ett misstänkt inre "tryck", jag nös stup i kvarten. Fick torka min egen näsa ungefär lika ofta som jag fick torka Lill-Skruttans.

Idag vaknade jag med värk i hela kroppen. Särskilt i nacken, axlar, skuldror och armar. Det pirrar dessutom lite underligt i mina händer. Supertrött. Hängig. Bihålorna känns dock lite luftigare igen. Jämfört med igår alltså. Så allt är inte totaldåligt.

Men det blir en hemmadag idag. Hoppas kunna sova en del. Sedan kanske man orkar slötitta lite på OS i eftermiddag också? Läsa lite mer i min nya lånade svenska bok i Nooken? Vi får se.

Ute snöar det.

Nu ska jag göra mig lite te.

Och ställa fram asken med kleenex så jag har den nära. För det behövs.

Inte Pingu direkt men nästan...

Ville bara visa denna lilla filmsnutt från Central park Zoo. Pingvinerna är mina favoriter där tror jag. Fast det är klart, snöleoparderna ligger nog delad första nu förstås...

Men de är liksom i lite olika kategorier. Pingvinerna är kanske inte lika magnifika och vackra på det viset. De har istället helt andra sidor som man uppskattar.

Guld

Så fick vi vårt första OS guld då!

Och det av en längdskidåkartjej!!! Känns jätteroligt. GRATTIS Kalla samt alla glada svenskar! Visst känns det lite extra i det svenska hjärtat en dag som denna!

Tyvärr missade jag själva loppet för då var jag med Lill-Skruttan. Det var nämligen inget dagis idag eftersom dagen var en amerikansk School Holiday. President´s Day. Så det blev jobb halva dagen sedan byte med M som gick till jobbet och jag tog över här hemma.

Måste även säga att jag inte riktigt kommit in i OS än. Vet inte, men tror det beror på flera saker. Dels att det är svårt att komma in i det med vår lilla tjej som inte alls är OS-intresserad. Fast vi såg lite på herrarnas utförsåkning en stund idag och då sa hon "weeeeeh!" när de åkte utför en av branterna. Haha! Men som sagt, det blir ju inte så mycket TV-tittande förrän hon har somnat vilket såklart gör att OS-tittandet inte riktigt är som det varit förr om åren. Sedan ska jag även säga att OS-sändningarna här i USA är så kassa!!!!!! Precis som Petra skrev så är det ofta onödiga avbrott och man följer mest de sporter som amerikanerna är intresserade av. Självklart är sändningarna här även fokuserade på amerikaner. Detta är helt naturligt och förståeligt tycker jag, men det hade varit roligt ifall de kunde sända fler sporter parallellt samt ha ett något bredare internationellt perspektiv tycker jag.

Men slutklagat. Den största anledningen är ändå just den att det är svårare att verkligen följa OS med en Lill-Skrutta som hellre vill bygga klossar, leka lego, klättra soffan, sjunga sånger och leka hos grannen.

Såg dock lite av herrarnas 15 km och blev otroligt förvånad över att norrmännen gjorde så katastrofalt dåligt ifrån sig! Man minns ju Lillehammer....

Mammahjärtats Dag

Så har det återigen varit helg. En bra sådan tycker jag. Det började ju med en middag ute på tu man hand i fredagskväll. Vi gick till ett relativt nyöppnat ställe här på Upper East Side: "Sojourn". Vi promenerade dit och när vi kom fram insåg vi att det låg i samma lokal som en f d mexikansk restaurang som vi besökt ett par gånger tidigare. Nu var det dock helt ändrad inredning och nytt kök. Maten var mycket bra och det var helt klart ett ställe vi gärna skulle återvända till. Portionerna var större än "tapas" men de var menade att delas, så vi tog in fem olika rätter. En otroligt god butternut squash sallad, en rätt med scallops, en prosciuottotallrik med mozarella samt varsin kötträtt. Till detta ett gott rödvin. På det hela en väldigt bra födelsedagsmiddag. Värd att vänta på. I går lördag så var vädret sisådär. Men vi begav oss ut på en promenad på eftermiddagen och det blev bl a ett stopp i lekparken där Lill-Skruttan fick undersöka isen. Hon halkade runt en del men verkade tycka det var roligt. Och att kasta iskockor var tydligen skoj.

Idag söndag var vädret bättre och vi beslöt oss för att ta en tur till Central Park Zoo. Vi köpte där ett årsmedlemskap vilket känns jättebra. För ett helt år kostar det knappt 95 dollar men då får man inträde för mig och M under hela året (Lill-Skruttan går gratis eftersom hon är så liten). Detta gäller både i Central Park Zoo samt på det stora Zoo:t i Bronx. För vår del känns det som en otroligt bra "investering" för året. Nu kommer vi ha tillgång till zoot i Central Park närhelst vi vill. Det känns som om zoot nu plötsligt blivit en del av Central Park för oss. Lill-Skruttan har ju just kommit upp i en ålder när hon verkar intressera sig för djur, så jag tror det blir jättefint att kunna besöka zoo:t lite då och då när vi ändå är i Parken.

Jag tycker faktiskt att Central Park Zoo är riktigt fint. Det är såklart litet, men det känns välskött. Självklart kan man fråga sig hur pass bra djuren har det om man ser till yta. Ett av de nya djuren var snöleoparden. Jag tänkte först att det kändes som om ett sådant djur skulle behöva klart mer yta än vad man kan få i en djurpark på Central Park. Och kanske är det så, men jag måste säga att när vi fick se den ena av de två så var jag helt överväldigad över det magnifika djuret! Och leoparden såg ut som om den mådde riktigt bra. Men som sagt, jag är ingen som helst expert på vare sig djurvård eller snöleoparder så jag säger detta helt från ett amatörmässigt perspektiv. Fast som sagt, det var nog det absolut vackraste kattdjur jag sett. Någonsin. Här nedan är lite fler bilder från vårt Zoo-besök.

M´s bild på samma snöleopard. Lite finare och bättre fotokvalitet än min haha...!

Och visst är han (snöleoparden alltså) helt otroligt vacker och magnifik!

Det såg lite roligt ut med palmer mitt i snön.

På uteserveringen satt inga den här dagen. men det var en del snöskuplturer på vissa av borden. Bland annat denna lilla ren.

Sjölejonen är fina tycker jag. De kan man även se om man står utanför Zoo:t.

Hopp.

Mamma med barn i famnen.

Pappa med barn i famnen.

Det var idag inte bara en vanlig söndag utan den 14 februari, vilket också är Valentines Day här i USA. Hemma i Sverige heter det väl fortfarande Alla hjärtans Dag, vilket jag egentligen tycker mycket bättre om eftersom det då innefattar alla i ens närhet som man tycker om. Här är det i stort sett helt fokuserat på "parrelationer" och att man ska uppvakta sin fru/man, flickvän/pojkvän. Jaja, det spelar i praktiken inte så stor roll för oss eftersom jag och M aldrig har firat vare sig Alla Hjärtan eller Valentine. För oss blev dock denna dag lite mer speciell i och med förra året. Det var nämligen på Valentines Day förra året som vi åkte och hämtade Tazo! Idag har vi med andra ord haft vår minsting i ett helt år. Det konstiga är att det känns så mycket längre. Jag tycker det känns som om vi alltid haft honom, och kan knappt minnas att vi en gång enbart hade Lipton...

Det är förresten lite lustigt att vi råkat hämta våra katter på lite speciella dagar. Lipton på Thanskgiving och Tazo på Valentine´s Day. Jag minns att vi faktiskt pratade om att kalla Tazo för Valentine men detta var mest på skoj.

Lipton var ju inte direkt välkomnande när vi kom hem med Tazo, men det gav sig ganska snart. Redan efter ett par dagar var det inga som helst problem. Och en vecka senare togs bilderna nedan där Lipton kärleksfullt putsar Tazo.

Kvällen avslutades med en god middag. Laxpudding och bubbel. En riktigt fin Valentines Day/Alla Hjärtans Dag där Lill-Skruttan bidrog med kanske den allra mest hjärtknipande stunden.

Jag sitter tillsammans med henne i soffan innan middagen och hon fick sin vanliga kvällsflaska mjölk. Hon tittar då plötsligt upp på mig och säger, med blicken stadigt fäst i min "Lavjo" och ler med hela ansiktet. Först är jag inte helt säker på att jag hört rätt. Men när jag smeker henne över kinden upprepar hon det igen "lavjo" och när jag då säger "I love you too" så blundar hon och böjer sig framåt mot mig på sitt alldeles egna vis. Så som hon gör när hon vill gosa. För fram sin panna och säger "mmmmm". Jag böjer med ner mot henne och så gnuggar vi pannorna mot varandra. Just där och just då stannar tiden en liten liten stund. Ett snapshot. Klick. För alltid bevarat i mitt minne. Mitt mammahjärta sväller, jag blir varm i hela kroppen. Från hjärtat och magen sprider sig en sådan Kärlek och Glädje att det inte går att beskriva. Mitt lilla Gosetroll. Min underbara Dotter. 14 februari har i min värld från och med idag blivit "Mammahjärtats Dag".

Jag hoppas och önskar innerligt att alla alla alla hjärtan någongång ska få uppleva den Lyckan och den Kärleken jag kände i det ögonblicket. Om så bara för en millisekund.