torsdag, februari 16, 2012

Tantflyttsuppdatering

Gick förbi den person som är ansvarig för "Housing" här nu på morgonen. Egentligen för att säga till att brandlarmet utanför oss (i korridoren) måste ha nya batterier. Men han som jobbar där är otroligt pratsam (och trevlig) och vi råkade komma in på just den här flytten, som ju skett de senaste nätterna. Jag fick då veta att Granntanten faktiskt är färdig nu. Utflyttad. Hon lämnade in nycklarna i morse. Skönt! Så det verkar slutflyttat på nätterna nu.

Men han ville GÄRNA att vi skulle skicka honom ett email där vi skulle undra över "ifall det var normalt att man kunde flytta möbler och annat fram till klockan 1 på nätterna?" eftersom han då kunde "punish her". Då svarade jag att jag tyckte det kändes väldigt onödigt och jag ville inte att hon skulle behöva straffas. Jag berättade också att vi hade förståelse för att hon kanske endast kunde få hjälp med flyttandet på kvällstid. Men han stod på sig och tyckte att vi åtminstone borde skicka en undran eller en kommentar. För att då kunde han använda detta senare som ett exempel inför andra framtida flyttar. Ett exempel på vad man INTE får göra. Det skulle tydligen underlätta mycket om han hade ett email från en hyresgäst att falla tillbaka på. Vi får se hur vi gör.

Vad jag förstod under vårt relativt korta samtal var ändå att de haft en hel del strul med Granntanten. Både före och efter flytten. Vilket i och för sig inte förvånade mig det minsta. Enligt honom var hon bl a en s.k "Hoarder" dvs en person som samlar på sig hur mycket som helst. Och jo, det hade vi redan förstått efter de gånger vi passerat hennes lägenhet då hon haft dörren öppen. Antagligen var det därför flytten tog flera dygn. Nu är hon iallafall utflugen ur sitt lilla bo. Och tänk hon har bott här i 37 år. Det är ändå rätt länge!!!


(Bilden ovan är tagen från: http://www.cartoonstock.com/directory/h/hoarder_gifts.asp)


Nu till något annat.
Idag blir det återigen en ganska fullbokad dag. Det stora är att jag återigen har en "informal interview". I eftermiddag. Så då blir det kostym på igen. Börjar känna mig lite "van" nu, men samtidigt pirrar det lite i magen. Men det är nog bra. Innan dess ska jag dock på ett möte med  The PA Board (Parent Association Board för dagiset). Jag är ju sekreterare där. Idag lär vi bl a gå igenom hur pass stora intäkter vi fick in på våra senaste Fundraising Events (konserten i söndags samt The Book Fair och The Bake Sale nu i tisdags). Det ska bli intressant. Men först nu: något att äta!


*) Första bilden är lånad från internet: http://www.thetravelscape.com/

8 kommentarer:

Desiree sa...

Skönt att tanten är färdig och bortflyttad nu. Hon måste ju hunnit hoarda rejält om hon bott där i hela 37 år. Det är ju sjukt länge att bo på samma ställe. I min värld otänkbart.

Grattis till intervjuv. Lite roligt med just att det kallas för informal men som kräver formella kläder. Jag tror att alla intevjuver ger erfarenheter som man kan ha nytta av. Detta kan dessutom kanske vara the one. Lycka till. Nu kan du iallafall se fram emot att få sova gott om natten.
Kram!

Saltistjejen sa...

Desiree,
haha ja jag tror att hennes 37 år här inte direkt hjälpte mot att inte samla på sig så mycket saker... ;-)
tack för grattis också. Det är ingen "riktig" intervju alls utan "bara" en "informal", men det är iallafall bättre än inget. Haha ja du man måste nog ha formella kläder trots namnet på intervjun. ;-)
Kram!!

Sahra sa...

Vad betyder informal interview. Behöver man kostym då? Låter som det borde vara tvärtom. Lycka till. Är det något du vill ha?

Coolaannna sa...

JAg var så nyfiken på hur det hade gått!!! Skönt att det är över. Men tänk att hon bott där i 37 år!!

Lycka till med dina andra saker!

Kram Anna

Saltistjejen sa...

Coolaanna,
japp nu är nattflyttandet över. :-)
Och TACk för ditt lycka till också!
Kram!!

Saltistjejen sa...

Sahra,
Informal Interview är en intervju då man själv kan ställa frågor till företaget man är intresserad av. Det är alltså inte fråga om en regelrätt anställningsintervju efrtersom de inte har något jobberbjudande. Här är det vanligt att man som arbetssökande kontaktar företag man är intresserad av, skickar sin resumé dit och ber om att få träffa någon man kan få prata med (= en informal interview). Det är ett sätt att själv få presentera sig och "visa upp sig" samt att man ska få ett bättre grepp om hur företaget arbetar och vad de ev söker hos någon de kanske skulle vilja anställa. Tanken är väl att man hoppas att göra ett bra intryck så att de faktiskt kontaktar en ifall de skulle vilja anställa framöver. För företagen är det ett enkelt sätt att få reda på mer om en eventuell kandidat. De har ju inget att förlora på det och brukar ofta vara positiva till att träffas om de tycker man har "rätt" bakgrund.
Men ja, man bör alltid vara väldigt formellt klädd här då man går på intervjuer. USA är ju otroligt mycket för dress codes och här jobbar ju t e x läkarna i slips! Vilket jag själv tycker är galet!!!! ;-)
Och jo, i detta fallet är jag väldigt intresserad av företaget och att få veta mer vad de gör. Så här långt skulle jag även vara mycket intresserad av ett jobb där! :-) Men dit är det tyvärr lååångt.... Till att få ett jobberbjudande alltså.
KRAM!

Charlie sa ... sa...

Skönt att tanten är utflyttad nu!!

Informal interview låter pirrigt det med...men hey, alla intervjuer är bra och man lär sig något. Slappna av och var dig själv. Det kommer gå bra!

Kramar!!

ps. ordverifieringen är urjobbig...blir galen på de här orden som jag inte kan läsa!!

Saltistjejen sa...

Lotta,
haha ja det är rätt skönt faktiskt. Även om jag kan känna att jag tycker synd om henne också. Och det är bra med informal interviews. De flesta intervjuer jag varit på såhär långt har varit just sådana, alltså inte rena jobbintervjuer med en ledig tjänst.
Visst är ordverifieringen sååå jobbig! Gillade den förra mkt bättre!
Kram!